Förälskad i en kvinnlig överläkare - min lilla berättelse

Så fint du skriver. Jag vet precis hur du menar och är rädd för hur det ska bli. Jag har nämligen hamnat där själv en gång. Jag pluggade till sjuksköterska och hade min sista praktik på en avdelning på ett sjukhus där jag hade en lite äldre handledare. Vi klickade direkt, vi hade så ofantligt roligt tillsammans och hon tog fram de bästa sidorna hos mig. Vi kunde kommunicera utan ord. Efter 2mån var min praktik slut. Jag fick det bästa omdömet jag någonsin fått. Chefen ville att jag skulle börja jobba hos dem när jag var färdig. Jag började sen jobba där för nyfikenheten på henne blev så stor. Vi arbetade mycket tillsammans och vi blev liksom ett radarpar på jobbet. Folk började nästan se varandra som ett. På våran fritid umgicks vi en del. Hon var gift och hade mer eller mindre vuxna barn, jag var betydligt yngre och tänkte nog aldrig på att mina känslor skulle vara besvarade. Efter ett år åkte vi på tjänsteresa utomlands och alla fick dela rum två o två. Det var liksom självklart att vi två skulle bo ihop. Hotellet hade dock gjort fel och istället för ett rum med två sängar hade vi och ett par kollegor fått rum med grand lit säng, dvs en stor säng med ett stort täcke. Hmmm, ja vi vill gärna ha var sitt täcke i alla fall sa vi, men byta rum dan efter "orkade" vi inte.

Vi stannade i fyra nätter och umgicks mycket på tu man hand så snart det fanns möjlighet. Sista natten förförde hon mig och jag förlorade mig totalt. Det var början på ett 6år långt förhållande bakom ryggen på hennes man. Hon var totalt förälskad men skulle aldrig lämna sin man och kunna stå för det inför sina barn. Jag hade inte styrkan att ta mig ut det, att säga stopp, för jag ville ju ha henne, hon gjorde mig hel men samtidigt väldigt trasig

Jag slutade sen på det arbetet, inte pga henne, och efter det så tunnades kontakten ur. Idag är vi vänner, hon kommer alltid att vara speciell, min tvillingsjäl, men idag har jag modet och styrkan att säga stopp. Jag skulle aldrig låta det gå lika långt en gång till, inte med henne eller någon annan å andra sidan vill jag inte vara utan de vi haft heller.....

Ja jag var ung och extremt kär och upp över öronen förälskad. Jag tycker själv att hela våran historia är som en saga, men en saga utan lyckligt slut och så ska inte sagor vara.......

Men mer romantik och förälskelse än det kommer jag nog aldrig finna. Allt var perfekt, om hon bara hade vågat stå för den hon är och det hon kände och fortfarande känner. Vi älskar varandra och jag kommer nog aldrig sluta göra det. Hon är min tvillingsjäl för evigt och jag hennes men det var en saga som aldrig blev helt sann.

Visst var det en enorm smärta också. Jag grät många gånger över henne. Jag blev arg och hon blev än mer kärleksfull, men stå upp för våran kärlek skulle hon aldrig göra.....

Det är nu 8år sen våran saga tog slut men jag kan fortfarande känna smärtan jag kände då och visst fan saknar jag henne ibland så det gör ont!

Jag hade nog om jag varit du bjudit hem henne på middag eller nåt i all ensamhet och sen berättat vad jag kände. Om du inte jobbar tillsammans med henne så har du kanske inte så mycket att förlora?! Som det är nu så försöker du undvika henne så mycket det bara går trots att du egentligen inte vill och uppenbart inte hon heller. Jobbig sits men det låter ju inte komplikations och smärtfritt nu heller så jag skulle nog vara ärlig mot henne och förklara att det är därför du undviker henne.

Jag tycker absolut att du måste prata med henne på tu man hand på en plats där ni båda känner er bekväma och kan prata ostört. Smsa henne och säg att du måste träffa henne men inte på jobbet och fråga när hon kan.

Du har ju berättat för henne att du är lesbisk och hon ser säkert dig och sig själv med lite andra ögon än tidigare. Det är ju möjligt att hon faktiskt skulle välja att leva sitt liv tillsammans med dig, det vet du ju inte. Om det bara visar sig att hon är nyfiken och både vill ha kakan kvar och samtidigt äta av den som min förälskelse visade sig, ja då är det upp till dig hur du vill hantera det. Antingen säger du att trots att du är upp över öronen förälskad i henne och inte vill något annat än att vara med henne (för så har jag tolkat det) så vill du inte vara hennes älskarinna utan det får vara allt eller inget. Ja då har ni i alla fall varit ärliga mot er själv och varandra.

Jag tror alltid att ärlighet varar längst.

Lycka till!

Kul att ni kommit ett steg framåt i kommunikationen och relationen. Jag hoppas allt blir till det bästa för dig, vad det nu än må vara Kan riktigt känna hur det känns....och följer gärna det hela på avstånd om du vill dela med dig.

Jag kan inte låta bli att bli lite ledsen för din skull, eller kanske för eran skull.... Jag hoppas att du kan öppna dig för henne innan hon flyttar. Jag tror att i alla fall jag skulle ha mått bättre av att göra det.

Lycka till! Jag tänker på dig ganska ofta....

Undrar bara hur det gått för dig/er?