Förälskad i en kvinnlig överläkare - min lilla berättelse

Hej, TS. Jag har följt din tråd på avstånd under en tid och den har väckt en hel massa tankar och känslor hos mig. Jag känner igen mig väldigt mycket i din situation och jag har svårt att veta hur jag ska hantera saker och ting, om jag ska hantera dem alls eller bara vända mig bort från alltihop (vad det nu är).

Jag är kvinna strax under 40. Lyckligt heterogift med två barn. Har aldrig varit attraherad av kvinnor förut och har inte funderat i sådana banor alls. Även jag arbetar i en hierarkisk organisation och hon som har fångat mitt intresse är överordnad mig men hon är inte min chef. Hon är 15 år äldre än jag och har även hon en man men inga barn. Som personer klickar vi till 100 % och vi är inne på det som du så fint beskrev som vår nyfikna, glittrande lära-känna-resa. Vi har arbetat tillsammans väldigt intensivt under våren och vi har liksom upptäckt varandra  nu. Jag inser att innan dess har jag inte märkt att hon har funnits, fast vi har varit på samma avdelning under ett års tid. Nu söker vi oss hela tiden till varandra, hittar på ärenden för att gå in på varandras rum och stannar kvar alldeles för länge för att vi hela tiden fastnar i samtal som inte har med arbetet att göra. På möten söker hon min blick och jag märker att jag har börjat ta i henne, typ en hand på armen...  Hon finns i mina tankar precis hela tiden och hon är den vackraste som finns. 

Jag vet inte... Jag kanske är förälskad i hennes personlighet och att det räcker med att ha henne som en fin kollega och kanske vän. Jag är verkligen inte för otrohet i någon form och jag vill verkligen hålla mina löften till min man. 

Som sagt, din trådstart har väckt en massa tankar hos mig som jag måste försöka reda ut...

Jag hoppas att du blir lycklig, hur det nu än blir mellan er två.