Behöver stöd

Ring gyn/mvc med en gång och be att ni får komma till en kurator! Där kan ni få hjälp med  att reda ut era tankar!

Tack men jag tror inte att det är öppet idag..

Sorry, tänkte inte på det. Men imorgon då. Säg som det är, att det är kris.

Men jag fattar inte, pratade ni inte igenom ordentligt att du skulle sluta med p-medel och att det var upp till honom? hH kan väl inte bara neka om ni pratat om detta? För det var väl inte så att du bara sa det i förbifarten och han sa typ "Okej" eller "Jaha" utan att egentligen höra vad du sa?

Jo  jag sa det en kväll, upprepade mig så att jag va säker på att han hörde och han svarade ok.
Nu säger han att han trodde att jag skämtade...
Fast att han vet att jag vill ha ett barn till

Vi förlorade vårt första barn i  ett missfall och kan inte låta bli att tänka tillbaka på den smärtan och saknaden

Om valet hade varit mitt hade jag behållt.

Jag och min man var med om exakt samma sak förra året.. Fast omvänt. Vi funderade på fler barn. Vi har två. Och jag var oplanerat gravid. Maken blev glad, men jag var osäker.. Jag hade precis blivit friskförklarad från depression. Och var osäker jag skulle klara omställningen..

Jag beslutade mig för abort.. Och när jag hade tagit tabletterna ångrade jag mig.. Men vart tvungen att genomföra åh vad vi har gråtit och jag har ÅNGRAT mig varje dag.. Jag och maken har nu försökt bli gravida i 9 månader men inget plus.. Varje månad känns det som ett straff.. Att jag aldrig mer kommer få ett plus. Jag ångrar att jag inte tog mer tid på mig, pratade med kurator. Vänner, familj alla dom skulle antagligen sett på saker klarare än jag.. Långa månader och ångern har varit svår.. Jag hoppas du ts gör ett bättre beslut. Du vill behålla så gör det!. Din man kan ångra sig och vilja ha barnet och det är bättre än att du ångrar en abort och drömmer om barn och mår dåligt. Än att ni förgyllar ert liv med en tredje.

Tack barnlängtan.

Jag tänker som du beskriver.
Men jag vill ha barn och han är mycket bestämd. Känner inte igen honom..
Känns som om jag aldrig kommer förlåta mig själv eller honom.
Då kan man fundera på om vårt förhållande kommer att överleva oavsett beslut

Men jag vet inte om jag orkar tre barn själv..
Eller ett liv utan honom..

Känns som om jag inte har något annat val än att göra som han vill..

Jag kommer att ångra mig. Varje dag. Resten av mitt liv.

Vår yngsta är 6år.
Fick den djupaste depression/förlossningsdepressionen i samband med hans födelse/graviditet.
Jag har varit "frisk" i ett år ungefär.

Trodde aldrig själv att jag skulle våga få ett barn till med tanke på den tidigare depressionen.

Jag skulle så gärna vilja uppleva bebistiden som jag förlorade med min son. Jag har inget minne från hans första år

 

Jag tror det är större chans din man vänjer sig vid tanken på flera barn (när ni ändå har 2 redan) och att han kommer känna sig nöjd med beslutet i framtiden. Än att du tar bort ett barn du vill ha, ett syskon till barnet och ett till liv ni skapat saknaden och tomheten kan bli stor. Jag personligen har haft svårt med min man efter aborten trots att jag valde den själv.. Och maken känner som att vi dödat vårt barn.. Trots det var ett embryo, men fortfarande något som skulle kunnat blivit en viktig någon för oss alla.. Det tog oss ca 6 månader efter aborten som vi båda verkligen hade nått en punkt då vi kunde enas om att det var ett dumt och förhastat beslut och att vi verkligen ville försöka på fler oavsett hur " riskfullt" det kändes.

Personligen tror jag inte fler barn är krångligare. Dom 2 jag har, dom har jag haft tufft med sömn, amning, förlossningarna har varit så jobbiga.. förlossningsdepression med första och graviditets deprimerad med andra. Och på nåt vis så tror jag inte det blir värre med en tredje.. Kanske första åren men vad är första åren? Allt är ju inte dåligt. Många fina stunder och framöver så är det ju det man vill ha? En stor familj, kärlek, lyckan att vara många. Hur känner du?

jag känner som du

Om du känner så.. Gör inte abort.. Det kommer bli ett val du ångrar. Ett val du får leva med. Gör endast abort om DU absolut inte vill ha barnet och DU vill inte ha fler barn. För gör du det för din make då kommer du ångra dig, och du kommer klandra honom..och ni kanske inte kan reparera det. Jag tror eran relation är lättare att reparera med ett barn att ta hänsyn till än en abort som bara lämnar tomrum.

Säger som alla andra här...ta inte abort om det inte känns 150%rätt!

Jag tror inte ni kommer att hålla om du tar abort för din mans skull, och framför allt när du faktiskt sagt till honom innan att du slutat med p-piller.

Jag skulle låta han få stå till svars för att han sagt ok och hålla mig benhårt till det, samt behålla barnet.

Sen skulle väl tiden få utvisa om det håller eller inte. Resten löser sig oavsett om det skulle vara smärtsamt för att det t.ex. inte håller. Men sorgen efter ett barn som man vill ha men ändå valt bort pga någon annan kommer förgöra dig. 

Önskar dig all lycka till med beslutet!

Jag mår skit. Varje dag känns som en lång väntan inför avrättning...
Jag/vi har en tid på torsdag på abortkliniken. Undersökning och samtal med kurator.
Jag önskar såklart att det ska göra allt solklart (do-dont)

Jag lägger mitt hopp till att min man tar sitt förnuft till fånga när han får "se" livet.
Han ska vara med. Det är mitt krav eftersom det är hans önskan och inte min.
Han ska vara vid min sida varenda sekund av det här helvetet.
Sista halmstrået.

Abort eller inte är ditt val, det är din kropp, du bestämmer och du ska leva med det beslutet hela resten av ditt liv, varje dag. Vill DU inte ha barnet, gör abort. Du ska inte göra det för att din man inte vill ha barnet. Utan du ska göra det om DU inte vill ha barnet.

Vi hade tid för abort idag.
Barnmorskan ville att vi skulle prata med kuratorn först.

Kuratorn fick oss att förstå varandra.

Jag har kvar mitt barn

Lycka

TS: Vad underbart!!! Grattis till er och familjen Skönt att det fick ett gott slut.

Tack så mycket <3