Jag förstår dig helt och hållet. Försök vara stark och frisk så hoppas vi att det går vägen. Håller alla tummar!
Hej! Spännande att läsa om er resa, hoppas att det gått fint! ???? Blev nyfiken på dina erfarenheter från RMC i Malmö, som inte verkar så positiva. Vi ska precis starta IVF-behandling där och det vore toppen att veta vad som fungerade dåligt, så att vi kan vara uppmärksamma på det. Hoppas som sagt det gått bra för er nu! ????
Vi hade också MA ibä december och denna gång hade min fru blodiga flytningar och vi var jötteoroliga! Men igår fick vi se att ett hjörta slog! Hoppas på samma för er! Förstår oron ni har =( <3
Hej alla
Jag vill också hoppa in här, lite kort om mig. Är 33 år, försökt bli gravida i två år. Nu ruvar jag på en 2-dagars, 5-celligt, det är min första fet i stimulerad cykel. Är på ruvardag 3 vet i te vad jag ska känna?
Jag tycker att alla som vill ha barn ska få det! Håller tummarna för oss!!
tack snälla ni!
vi har gjort tre utplock, det är ju tre man får via landstinget, och sen är det väl ett färskförsök + tre insättningar man får för varje ivf så att säga. Vi har en insättning kvar sen är egentligen alla våra försök slut. men som sagt så har maken tjatat till sig en extra omgång. osäkert dock om vi orkar.
det är andra blastocysten vi kör. vi har även testat två embryon tidigare. jag har plussat vid ett färskförsök och ett fet. allt är perfekt. förutom att det inte fastnar. blir tokig!
tack love is everything, ibland är det skönt att höra hur andra upplevt det. jag vaknar varje morgon med ljusbeiget lutinusklet och har gjort det sen insättning. mkt olikt mina tidigare försök. ska testa imorn, rd 10 då. hade min beräknad mensdag i fredags. mkt olikt att mensen inte kommit igång. men ändå känns det kört när det är ngt som uppenbarligen blöder. vill bara att mensen ska sätta igång om det är kört.
ibland fattar jag inte hur vi orkar. allt detta sliter så. på mig, på han, på oss. på livet. det är en sådan stor sorg att det aldrig går vägen som liksom äter upp oss. vi står i adoptionskö också. gör ni andra det med?
Beklagar alla minus i tråden... Hoppas ni får hjälp allihop med att bearbeta er sorg. Vilket jag inte fick och nu mår jag katastrof. Jag förstår er allihop om hur ni känner inför adoption. Alla tankar är tillåtna i detta skede!!
Kram till er allihop!!
Idag är en helt ok dag. Vi fick se knodden sparka igår. Fick svar på mina miljoner frågor och allt har lugnat mig. Men känslan att vara otillräcklig för alla andra än mig själv äter upp mig inifrån... Men jag har en ultraljudsbild jag kan titta på när mina värsta ångestkänslor tittar fram... Men usch, att man kunde må såhär dåligt men ändå vara gravid... Jag trodde jag skulle finna lyckan på jorden när jag blev gravid.
Pratar ni andra med någon? Jag ska få en kontakt med psykologen via MVC.
Även när jag sagt att vi inte kan så börjar folk ha åsikter om hur spänd jag är och att man inte ska ha bråttom. Men att min man gjort en vasektomi är det absolut INGEN som tänker på. All skuld läggs på kvinnan.
Livet på landet...
Tack så mycket för alla era svar! Känns skönt att man inte är ensam om de här känslorna och samtidigt sorgligt vad vi alla går igenom.
Hade en period o våras då jag var rädd för att träffa folk, precis som du beskriver Mrs We. Undvek möhippor och återträffar med gamla pluggkompisar, fick sån ångest av tanken att gå dit eftersom det finns en risk att någon ska ta upp det här med barn eller att ytterligare en gravidmage skulle dyka upp. Efter missfall i maj tog vi en paus från allt under sommaren, flyttade till hus och jag kände mig mycket bättre, starkare och gladare. Men nu som sagt är jag där igen...
Har funderat hit och dit om man ska berätta för några fler. Hittils vet bara närmsta familjen. Är så orolig för vilken reaktion man ska få, är orolig för just den reaktionen som du berättar om Moolie, att få höra att om man bara slappnar av lite så kommer det gå. Känns som den ligger nära till hands eftersom vi är oförklarligt barnlösa och har således inget att "skylla på".
Har fått en psykologkontakt från vår klinik, funderar på att prova det. Har ni andra fått nån proffesionell hjälp? Isf, kändes det bättre sen?
Ja, jag får väl se vad de säger Kelsson1. Nu är det helt klart kört här iaf, blöder för fullt! Trist, men jag var ju inställd på det så. Tänkte iaf försöka en gång till på vår klinik sen byter vi nog och söker oss till Danmark. Har nära dit och tror kanske de lyssnar mer där och tar mer hänsyn till hur man vill göra själv. Men jag hoppas ju som sagt att slippa göra ett helt nytt försök utan önskar så att sista försöket på vår gamla klinik ska funka. 3 blastocyster kvar att hoppas på!