Junibebisar 2014
Hej! Tänkte att det skulle va kul med en tråd för oss som fått våra bebisar i Juni.
Min bebis kom 20 Juni på midsommarafton.
En tråd att utbyta glädje och eventuella problem som andra kanske har bra lösningar på?
Hej! Tänkte att det skulle va kul med en tråd för oss som fått våra bebisar i Juni.
Min bebis kom 20 Juni på midsommarafton.
En tråd att utbyta glädje och eventuella problem som andra kanske har bra lösningar på?
Jag har reflekterat ett tag över att jag har väldigy ont i leder främst fötter händer och knän, men även stel i hela kroppen. Googlar & hittar att amningen kan vara boven. Så jäkla sjukt? Någon annan? Är så himla jobbigt, idag har jag inte klarat av att gå normalt, endast belastat på hälarna :(
Detta begränsar mina powerwalks som jag då idag var tvungen att vila från! Tog ipren tidigare och nu verkar jag ändå kunna stödja lite igen!
Jag har reflekterat ett tag över att jag har väldigy ont i leder främst fötter händer och knän, men även stel i hela kroppen. Googlar & hittar att amningen kan vara boven. Så jäkla sjukt? Någon annan? Är så himla jobbigt, idag har jag inte klarat av att gå normalt, endast belastat på hälarna :(
Detta begränsar mina powerwalks som jag då idag var tvungen att vila från! Tog ipren tidigare och nu verkar jag ändå kunna stödja lite igen!
Jag har reflekterat ett tag över att jag har väldigy ont i leder främst fötter händer och knän, men även stel i hela kroppen. Googlar & hittar att amningen kan vara boven. Så jäkla sjukt? Någon annan? Är så himla jobbigt, idag har jag inte klarat av att gå normalt, endast belastat på hälarna :(
Detta begränsar mina powerwalks som jag då idag var tvungen att vila från! Tog ipren tidigare och nu verkar jag ändå kunna stödja lite igen!
De s.k amnings reumatism, vad beror de på? Jag tänkte lite att de kanske kunde ha att göra med någon typ av vitamin brist? Tar ni några vitaminer som ammar? Bara funderingar inte så insatt i det:-P
Min lilla prinsessa ska på läkare koll på torsdag (2 månader koll) hon blir 7veckor då. Vad har de gjort på 2 månaders kollen på era bebisar?
Måste även fråga en annan sak. Min tös är jätte duktig med hålla huvudet och vi behöver inte stötta nacken+ att hon lyfter huvudet och tittar rundor när hon ligger på mage. Hon försöker vända sig när hon ligger på msge/rygg och lyckas när hon ligger på rätt länge på magen. Så nu till min fråga de min dotter kan är väl inte helt ovanligt att bebisar i denna åldern kan?
Min fråga om utvecklingen är p g.a. att jag fått uppfattningen av att vissa tror att jag ljuger om vad min lilla bebis kan. Men att jag har svårt att tro att bebisar i denna åldern inte kan samma som henne. (Jätte dålig på att förklara:-P)
Min fråga om utvecklingen är p g.a. att jag fått uppfattningen av att vissa tror att jag ljuger om vad min lilla bebis kan. Men att jag har svårt att tro att bebisar i denna åldern inte kan samma som henne. (Jätte dålig på att förklara:-P)
Jag börjar känna mig deprimerad. I några dagar nu så har jag haft svårt att känna mig glad, att orka vara glad och orka ta hand om lilltjejen. Jag avgudar henne men känner mig skitledsen över att det känns som att jag inte är gjord för att vara mamma jag sörjer min frihet, mitt liv innan graviditeten. Det handlar inte om att festa, utan att kunna jobba hur och när jag vill, träffa vänner över en fika utan att behöva fokusera 99% på bebisen genom hela. Att passa upp på den lilla konstant. Att aldrig få sova längre än Max 2 timmar åt gången. Jag trivs inte i rollen och börjar få panik, för det här är ju resten av livet. Visst, spädbarnsperioden går ju över (om lååååång tid som det känns nu) och då blir det väl bättre. Men fan, känner mig så sjukt ego och skitledsen
jag hoppas att det är sömnbristen som spökar, men funderar på nån variant av förlossningsdepression. Kanske borde gå och prata med nån?
Jag börjar känna mig deprimerad. I några dagar nu så har jag haft svårt att känna mig glad, att orka vara glad och orka ta hand om lilltjejen. Jag avgudar henne men känner mig skitledsen över att det känns som att jag inte är gjord för att vara mamma jag sörjer min frihet, mitt liv innan graviditeten. Det handlar inte om att festa, utan att kunna jobba hur och när jag vill, träffa vänner över en fika utan att behöva fokusera 99% på bebisen genom hela. Att passa upp på den lilla konstant. Att aldrig få sova längre än Max 2 timmar åt gången. Jag trivs inte i rollen och börjar få panik, för det här är ju resten av livet. Visst, spädbarnsperioden går ju över (om lååååång tid som det känns nu) och då blir det väl bättre. Men fan, känner mig så sjukt ego och skitledsen
jag hoppas att det är sömnbristen som spökar, men funderar på nån variant av förlossningsdepression. Kanske borde gå och prata med nån?
Min bebbe är oxå duktig att hålla upp huvudet och gillar att ligga på mage. Hon har dock inte vänt sig än, tror det är väldigt tidigt för en 6-7 veckors.
Vi skulle på läkarkontroll i tisdags men hade skrivit fel tid i kalendern så kom en timme sent!!! Gaah va pinsamt! Fick ny tid på onsdag och enligt BVC sköterskan kollar läkaren bland annat höfterna igen samt om bebis kan le o få kontakt med o så.
De s.k amnings reumatism, vad beror de på? Jag tänkte lite att de kanske kunde ha att göra med någon typ av vitamin brist? Tar ni några vitaminer som ammar? Bara funderingar inte så insatt i det:-P
Min lilla prinsessa ska på läkare koll på torsdag (2 månader koll) hon blir 7veckor då. Vad har de gjort på 2 månaders kollen på era bebisar?
Måste även fråga en annan sak. Min tös är jätte duktig med hålla huvudet och vi behöver inte stötta nacken+ att hon lyfter huvudet och tittar rundor när hon ligger på mage. Hon försöker vända sig när hon ligger på msge/rygg och lyckas när hon ligger på rätt länge på magen. Så nu till min fråga de min dotter kan är väl inte helt ovanligt att bebisar i denna åldern kan?
Jag börjar känna mig deprimerad. I några dagar nu så har jag haft svårt att känna mig glad, att orka vara glad och orka ta hand om lilltjejen. Jag avgudar henne men känner mig skitledsen över att det känns som att jag inte är gjord för att vara mamma jag sörjer min frihet, mitt liv innan graviditeten. Det handlar inte om att festa, utan att kunna jobba hur och när jag vill, träffa vänner över en fika utan att behöva fokusera 99% på bebisen genom hela. Att passa upp på den lilla konstant. Att aldrig få sova längre än Max 2 timmar åt gången. Jag trivs inte i rollen och börjar få panik, för det här är ju resten av livet. Visst, spädbarnsperioden går ju över (om lååååång tid som det känns nu) och då blir det väl bättre. Men fan, känner mig så sjukt ego och skitledsen jag hoppas att det är sömnbristen som spökar, men funderar på nån variant av förlossningsdepression. Kanske borde gå och prata med nån?