Makens och min egna semestervecka är hotad!
Anonym (Kom igen) skrev 2014-07-02 12:48:14 följande:
Jag tycker att du verkar vara en fin bonusförälder med en sund inställning till vad din roll innebär. Jag tycker också att ni kan åka utan hans son eftersom det inte ens är er vecka med honom. Ni gör väl mycket annat kul de andra fyra veckorna, era liv fortsätter trots att han är hos mamman. Ni gör som ni gjort nu i nio år, det vore bara konstigt om ni skulle ändra på det för att ni fått ett gemensamt barn också. Men känn av om pojken tycker att detta känns jobbigt så tar ni ett snack med honom helt enkelt.Svärmor har ingenting med detta att göra, även om tanken är god. Så länge du, din man och sonens mamma fortfarande trivs med fördelningen av veckorna ska ni givetvis fortsätta. Den veckan ni åker på semester gör han säkert något roligt med mamman. Ni kan ju inte "ta" hennes vecka bara för att ni gör något roligare(?) heller, det är inte det som avgör vem som ska spendera tid med barnet, tiden med mamman är också viktig.
Visst ammar du fortfarande och det har ju sin del i att ni måste ta med henne, men även när hon är äldre bor hon heltid hos er och ska självklart följa med.
Det viktigaste är att känna in vad pojken själv känner. Inte ta för givet efter hur vi vuxna resonerar. Och inte besluta just nu för hur all framtida semester skall se ut.
Pojken kanske tycker uppdelningen är superbra. Han får en ordentlig semesterresa med sin mamma. Hos er får han allt annat kul som gröna Lund och liknande. Om ni väljer att ändra nuvarande upplägg så kanske han inte får ngn semesterresa med mamma och grönalundsbesöken (o allt annat sommarlovskul som kostar) försvinner oxå. Istället får han EN utomlandsemester,.. Det är ju MYCKET möjligt att en elvaåring faktiskt föredrar att dela upp det och på det sättet få "mer" :)
I år är det självklart att er dotter följer med. Hon är fortfarande väldigt liten och det kommer inte vara en speciellt barnanpassad resa (iallafall inte barnanpassad efter en elvaåring). Även nästa år känns det självklart att hon följer med.
Sedan är det väl inte svårare än att känna av, prata med killen och hans mamma. Har ni bra samarbete så kan man ju med fördel diskutera hur ni gemensamt - ni, pojken o mamman vill att det skall se ut framöver.
Märker mamman att han tar illa upp tex? Då utvärderar ni o ändrar. Är han nöjd - kör på.
Nästa år är han dessutom tolv och förstår vad han vinner respektive förlorar om ni lägger om planen om ni pratar med honom om det.