Makens och min egna semestervecka är hotad!

Tack för upplysningen. Det var ju genröst och bra gjort av honom.

Kan du inte se vilken "big deal" det är så kan jag tyvärr inte hjälpa dig att förstå.

Jag tycker det är helt sjukt rätt ut sagt att man inte har med sitt barn på en sån stor sak som sitt bröllop. Sen att han var fyra år spelar ingen som helst roll.

Om ni hade haft er dotter vid det tillfället och hon skulle varit fyra år, skulle hon inte heller fått vara med då?

Fast det är skillnad på om man har med sina egna barn än sina vänners barn. Men då vet jag.

Men du menar alltså att er andelslägenhet betyder mer för er än vad sonen gör?

Eftersom ni vägrar att sälja den och köpa en vecka när sonen kan följa med så måste det ju betyda att platsen och lägenheten är mer värd för er än vad sonen och hans känslor är? Hur gör ni den dagen när han säger att han vill följa med? Nekar ni honom då eller duger det att sälja/ändra veckor då?

Jag fattar inte. De är en familj på fyra varannan vecka och fyra semesterveckor på sommaren, en familj på tre varannan vecka och en semestervecka på sommaren. Livet kan ju inte stanna upp och bara stå på vänt de veckorna de är tre?

Klart att det vore schyst att se till att båda barnen får vara med på allt skoj, men så är det ju inte i en nyfamilj. Det går *aldrig* att göra allting rättvist.

Givetvis ska man inte systematiskt utesluta en familjemedlem och medvetet se till att göra kul saker när hen inte är där, men faktum är att hen kommer att missa saker.

I det här fallet känns det ju rätt självklart. Vistelsen i huset utomlands är spikad en specifik vecka. Vilka veckor pojken är hos respektive förälder är spikat och går inte, av olika anledningar, att ändra på. Alternativen är att TS med make och dotter åker utan pojken, eller att ingen åker. Klart att de ska åka.

Visst, är det så att den veckan gör att ingenting händer de andra fyra veckorna, att inget av barnen får göra något roligt alls på sitt sommarlov med sin pappa och (bonus)mamma, då är det läge att fundera över om det verkligen är värt det att behålla husandelen. Men om det händer roliga sommarlovssaker när pojken är med, då får han acceptera att ni gör roliga sommarlovssaker utan honom, medan han i sin tur gör roliga sommarlovssaker utan er (men med sin mamma och andra släktingar).

Däremot hade jag pratat med svärmor, försökt få reda på om pojken har sagt något till henne, och pratat med pojken, försökt förklara utan att tillskriva honom några känslor, och hört hur han känner det. Kanske ett jobb för TS man snarare än TS, dock.

Alltså betyder platsen och lägenheten mer än vad pojken betyder för er.

Du märker inte själv hur illa det är?

O maj gadd!

"Vägrar att sälja den", varför skulle de???

Och att byta går inte har ju ts sagt många gånger.

Pojken är snart så stor att han är mer eller mindre självgående. Tiden rullar på ganska fort.

Var inte så dramatisk  människa!

Alltså, en styvfamilj ÄR inte en kärnfamilj, och det gör att alla barn inte alltid kan vara med på allting, i alla konstellationer av människor. Det är olyckligt, men det är en följd av själva styvfamiljssituationen. Så jag tycker inte att ni, TS, gör något speciellt fel just med den här resan.

Dock tycker jag att man ska vara vaksam, så att det inte alltid är SAMMA barn som inte får följa med någonstans. Jag menar: om du och din man och er genensamma dotter alltid passar på att åka utomlands när ni inte har pojken, och pojkens mamma, styvfar och deras ev. gemensamma barn alltid passar på att resa när pojken är hos er. DÅ är det ojuste mot pojken!

Jag tycker att ni får se över detta, och se till att pojken får följa med på liknande roliga saker som sina halvsyskon, i alla fall vissa år. Jag tänker även, att när er dotter blir större så kanske ni vill hjälpa henne och hennes halvbror att knyta ihop sin relation som kan vara värdefull inför framtiden..? Och då är det ju bra att de får umgås. (Nu när flickan är så liten lär det ju kvitta.)

Men nu får ni väl ta och ge er! 

Jag har två barn varav ett med min nuvarande make. Jag har alltså ett till barn som jag enbart har varannan vecka. Inte fan slutar jag leva dom veckorna då min son inte är här! Han har ju en pappa som gör saker med honom när han är där och inte får hans lillebror följa med på det?! 

Tex jämn vecka (då vi inte har min son): Vi åker till äventyrsbadet och sonen är hos sin pappa. 

Ojämn vecka: Vi kanske bara är hemma eller åker och spelar minigolf eller något annat. 

Ska vi skita i äventyrsbadet bara för att min son inte är hos oss? Varför skulle vi göra det?! 

Nej. Ts - Åk ni på er "barnfria" vecka och nu när ni har fått ett gemensamt barn vore det ju absurt att lämna henne till barnvakt bara för att sonen är hos sin mamma så hon ska ju SJÄLVFALLET med. 

Skulle aldrig komma på tanken att ändra hela min semestervecka bara för att sonen var hos sin pappa. Han gör ju roliga saker där också och mitt liv slutar inte bara för att min son inte är hos oss. 

Jisses vilka moraltanter.. 

Din familj består av dig, din dotter och din man, hans består av dig, er dotter, sig OCH SIN SON!!! Skulle du lämna ett av dina barn hemma om du fick fler?? Antingen så åker man på semester utan barn eller med barn, man särbehandlat inte sina barn!!! Han har två barn, inte ett.

Att favorisera är väl ändå inte att låta barnet på heltid vara med på heltid och barnet på halvtid vara med på halvtid.

Att favorisera vore ju att låta barnet på heltid bara "leva" på halvtid enbart för att barnet råkar ha ett syskon som inte är där heltid...

Eller föreslår du att barnet på heltid inte skall få göra ngt med sina föräldrar ALLS om syskonet inte är där just deb veckan?

Var deras gränsen? Utomlandsresor? Segelsemestrar? Tälta? Weekend hos släktingar? Grönalundsbesök?