Skulle ni väljer bostadsrätt före hyresrätt om den slutgiltiga månadskostnaden är den samma?

Så svartvitt är det inte. Du talar om problemområden med hyresrätter (och till och med där varierar grannarna). Det finns bostadsrätter som ligger i problemområden; där kanske  skillnad märks men priserna är inte några miljoner. Det finns hyresrätter som inte ligger i problemområden. Hyresrätterna där jag bor till exempel är mer attraktiva på bostadsmarknaden på orten än flertalet bostadsrätter, bara svåra att få.

Jag är för egen del tveksam till bostadsrätt (fast svarade "fel" i enkät).  En anledning är  att många föreningar , av okunnighet eller för att kortsiktigt kunna ha attraktiva avgifter som ger höga försäljningspriser, har långsiktigt orealistisk ekonomi. (Jag minns också när bostadsbubblan på nittiotalet orsakade både privatekonomiska katastrofer och bostadsrättsföreningar som gick i konkurs. Idag är väl risken mer närliggande för höga avgiftshöjningar på sikt.)
En annan är att bostadsrätt är en kooperativ bostadsform med samma rötter som Konsum och fackföreningar, och bygger på engagemang i föreningen. Själv är jag inte så villig att lägga ner det engagemanget, särskilt när många "nyköpare", inte minst yngre och köpare med utländska rötter, förväxlar boendeformen med utlandets ägarlägenheter och tror att de "äger" lägenheten, ska få sköta sig själva och vare sig ska behöva engagera sig eller kunna tvingas till några åtgärder de inte vill som gäller lägenheten. Senare tids lättningar vad gäller andrahandsuthyrare rättar ju inte precis den uppfattningen.

Detta stämmer naturligtvis i allmänhet. (Med undantag för skuldsättning; många bostadsrättsköpare är skuldsatta upp över öronen )
Å andra sidan är det bilden av hyresgäster i problemområden du målar upp. Få hyresgäster har problem med sin arbetslöse lärar- eller statsvetargranne. Missbrukare är ofta bidragstagare och därmed diskvalificerade från kontrakt hos många hyresvärdar etc etc.

Hittill

Helst inte. Jag skulle få ligga ute med miljoner i lån utan att få en högre boendestandard och troligen inte lägre hyra/månadsavgift. Jag är hellre hyresgäst hos en hyresvärd än hos banken. (En kompis intill Hornsgatan i Stockholm sade efter ombildning "nu har jag skulder på banken och huset är lika fult som innan".) OM en bostadsrättsförening trots allt drevs igenom skulle jag möjligen känna mig tvingad att köpa, för att inte bli hyresgäst hos mina grannar, något som många haft dålig erfarenhet av, särskilt efter några år när nya "köpgrannar" flyttat in.

Jag har ju  valt att bo i hyresrätt (när jag flyttade senast låg bostadsrätterna i närheten på tjugo procent av dagens pris så att jag hade haft goda möjligheter att köpa trots räntor runt en åtta procent har jag för mig).
Jag har all respekt för den som väljer kooperativa boendeformer men jag ogillar trenden att ombilda attraktiva hyresrätter till bostadsrätter och därigenom via bostadsbrist tvinga folk att köpa bostadsrätt. De som köper idag är överlag inte personer som egentligen står bakom kooperationstanken i boendet eller är beredda att ta ansvar i förening (gårdagens hsb-tanter som skötte trappstädning för att hålla nere hyran känns långt borta). De är endera personer som köper på spekulation ("vi köper nu så kan vi sälja med vinst om ett år och köpa radhus utanför stan") eller köper för att alls få någonstans att bo. Jag har hört folk tala om "föreningen" som en hyresvärd, skild från dem själva. Särskilt bland personer med sydländsk bakgrund finns ofta en kulturellt betingad uppfattning att det skulle vara tryggare med en köpt bostad (även om de tänker på köpelägenheter och är dåligt införstådda med vad bostadsrätt innebär). Lite i linje med detta finns också de som känslomässigt vill ha något "eget" och uppfattar att en bostadsrätt är detta. (Själv anser jag ju inte att vare sig en bostadsrätt eller villa är riktigt "egen" förrän den är betald men med dagens priser och brist på vilja att spara och vänta verkar inte många ens räkna med att slutbetala innan de säljer.)

Du nämnde skuldsättning, utan förtydliganden angående typ, och privatpersoner med bostadlån är överlag mer skuldsatta än personer utan bostadslån.
 
Socialt sett är det "finare" att vara skuldsatt med bostadslån än på Haléns, Mastercardkrediten eller hos Kronofogden, men alla lån är íofs beviljade från början (annars hade de inte funnits) och det finns hus- och lägenhets"ägare" som i egentlig mening hyr av banken, alltså betalar enbart räntor utan amortering.

(Jo, jag förstår vilken typ av skuldsättning du troligen tänkte på men det var inte vad du skrev.)

Nej. Min hyresvärd är inte vinstdrivande men visst är framtiden okänd.

Iofs verkar många bostadsrättsköpare mer än lovligt blåögda när de köper in sig i föreningar med otillräckliga avskrivningar och med tanke på framtida renoveringar helt underdimensionerade avgifter. Föreningsstyrelserna vågar inte driva höjningar för att inte bli avsatta av boenden som inte har råd med höjningar eller som fruktar att några tusen högre hyra skrämmer framtida köpare.

Med dagens utförsäljning fruktar jag dessvärre att det inte kommer att finnas mycket till hyreslägenheter den dag mina barn är vuxna; det är redan dåligt. Vi riskerar att hamna i en sits som säg Spanien med deras katastrofala bostadsmarknad med folk som hamnar på gatan för att de inte klarar avbetalningarna vid arbetslöshet och föräldrar som kallt räknar med att ungarna måste ha en miljon på banken för att kunna köpa sig en trea när de gifter sig och flyttar hemifrån. Inte en lyxlägenhet och inga höginkomsttagare, bara en bostad i icke avfolkningsbygd. (EN av anledningarna till att de har Europas lägsta födelsefrekvens.)

Jag reagerade också för det. Inte skulle det störa mig att bo granne med en arbetssökande doktor i litteraturvetenskap med en halv miljon i studielån liksom. Skribenten angav iofs sedan att det inte var bostadslån som avsågs med "skuldsatt". Möjligen är studielån också undantagna från svarta listan. Kanske finns det en "rätt" sorts arbetslösa också...