Min sambo sa att han vill att jag gör abort

Precis suttit i samma sits från den manliga sidan.

Sambon blev gravid, igen.

Vi har inte plats, tid, ekonomi, eller ork att ta hand om flera barn men det kom inte riktigt fram där.

I vanlig ordning var det känslor som tala utan reson, det löser sig uh vad tuttinuttit att vara gravid igen spg man i hennes ögon.

Det löste sig i alla fall, bokade tid, fick en ganska fort och hon fick snällt ta pillret. Givetvis var det floder av tårar men det finns lägen där man helt enkelt inte kan ta emot fler barn.

Vet däremot inte om det är en omöjlig sits ni sitter i eller om han bara slängde ut nått ogenomtänkt i vrede.

Vad jag fick fram under tiden jag läste om det så är det ett piller fram till vecka tolv sen är det kirurgiskt som gäller.

Njaa, jag håller med dig i sak men du har lite fel om tidsförloppet, 

Ta pillret tar sekunder ja, där är i teorin aborten genomfört men, man måste komma tillbaka och stöta ut fostret så man har en microförlosning, sedan vad jag förstår så blöder man som efter normal förlossning, först efter man slutar bli påmint om handlingen av blod som man kan på allvar börja lägga det bakom sig, kan ta nån vecka.

Mannen SKA vara lika lika delaktig eller ha den avgörande rösten, kvinnor tänker inte rationellt när hormoner tar över, logik försvinner liksom.

Vist är det kvinnans kropp men kropp kvinnan tänker inte rationellt när hon blir gravid, instinkter, känslor och hormoner tar över, då är mannen den mest lämpade att ta beslutet.

Så ja, logik framför irrationell begär, så gjorde vi här i alla fall.

Där sa du nått jag faktiskt ens spenderade en tanke på, om kvinnan vill behålla mot mannens vilja så är det självklart att hon får ta hand om barnet, ingen större förändring i dagens lagstiftning för det jag önskar kommer nog aldrig ske.

Nej, det tycker jag faktiskt inte, om kvinnan vill göra abort för att inte gå genom en graviditet med allt vad det innebär så tycker jag att hon har full rätt att ta det beslutet, det kan tyvärr förstöra hennes liv för alltid med tanke på hur man stressar förlossningar idag.

Men man kommer inte ifrån att många kvinnor förlorar all reson när dom blir gravida.

Du kan klicka på visa endast och läsa min korta story, men i vårt fall så skulle ett barn till sätta hela familjen på gatan, hon skulle sumpa sin utbildning, vi skulle båda gå i vägen då vi redan är helt utmattade, jag skulle i samband antagligen förlora mitt jobb, för att inte nämna att vi redan nu är ett rum kort med ett barn sovande med oss.

ÄNDÅ ville hon behålla, för det löser sig på nått vänster, well jag fick ta det beslutet åt henne för jag leker inte med familjens framtid när vi redan kämpar att hålla oss flytande med flera barn.

Tack, du skulle bara veta hur hon gjorde mig skurken i det hela, jag tvingade henne till abort när jag så ifrån på sjukhuset när hon började tveka, skrämde vist livet ur barnmorskan när jag bara sa att att hon ska skärpa sig.
Dödade vist hennes barn och hela kittet

Nu i efterhand så börjar hon faktiskt hämta sig snabbt, ä'ven om hon känner det i hjärtat och känner sig tom, även om gravidmagar sticker i ögonen på henne och hon kollar extra i alla barnvagnar så börjar hon första att vi inte kunde, våra barn behöver sina föräldrar och tak över huvudet mer än dom behöver syskon.
Men vist fan stack det i mitt hjärta när jag såg fostret, det var bara inte dennas tur att komma till, ödet valde fel tillfälle, fruktansvärt fel.
Fan nu fick jag tårar i ögonen :(

Ja, vi skyddade oss, nu blir det p spruta, ska vist vara 100 % garanti, inte en gång till ska hon eller vi gå genom detta.

Vi skulle inte vara ett par om hon skulle påtvinga ett barn på mig, hon skulle hamna med allt hon skapade själv, jag skulle ärligt talat begå självmord.

Redan nu bär jag allt det ekonomiska ansvaret på mina axlar, tar all övertid jag kommer åt men vi har byggt mer än vi kan hantera, flertal barn, husdjur, hyra som bara växer och växer tydligen i motsatsen till min lön.
Jag orkar inte jobba mer.

Redan nu kräver barnen på gränsen till mer än jag har, jag är bara en människa, ingen robot som kan ta vad som än slängs på en.
jag har inte mer att ge.

Det är inte bara kvinnan som har rätt att vara egoistiskt, finns tillfällen där mannen måste tänka på sig själv också, denna gången var jag (och familjen i sin helhet) viktigare än hennes ogenomförbara önskan.

Varken tanten eller jag gillar gummi, man tar av förpackningen av godiset innan man konsumerar det vad jag vet ;)

Nu har vi kommit överens om p spruta då vi önskar 100 % skydd men ingen av oss vill ta steget och genomgå kirurgisk ingrepp.

Har en ganska gammaldags syn på det där, man genomgår kirurgi som sistahands åtgärd vid sjukdom, ingen av oss är sjuk.

Inte enligt vårdguiden jag kollar på nu, verkar som metoder skiljer sig kliniker emellan och under tiden vissa gör som jag skrev så gör vissa som du skrev.

Jag kan däremot erkänna att det var sambon som stod för läsandet och återgav text i efterhand

Personligen så var "hur" irrelevant för mig, det skulle göras helt enkelt.

Tre sen innan var av en saknar rum och sover med oss i sovrummet.

Vi hade oflyt många år här i livet, sporadisk jobb blandad med soc, vi kom på fötter en smula när jag fick mer stabil inkomst, dock var det tight, lyckades bygga upp buffert men sen kom oförutsedda utgifter, sambon pluggar på högskola men har nu sommarlov så ingen inkomst, nån sommarjobb lyckades inte hon inte få, buffert borta, jag börjar bli orolig om vi ens kan betala hyra denna månad och ha pengar över till annat.
Så jag bär hushållet nu och jag räcker inte till, jag orkar inte öka min insats heller för jag kommer bara bryta ihop, vi blöder pengar varje månad.

Sen har all stress, press och belastning jag har på mig kört slut på mig, jag har fallit i depression där jag måste tvinga mig till att göra det som göras måste.
känner inte nån livsglädje eller livslust, är helt orkeslös och måste tvinga mig till att utföra sysslor jag har på mig.
Jag är inte i stånd att ta mig mer belastning.

Skulle vi flyta till storlek och område vi önskar och behöver skulle vi behöva höja vpr bostadskostnad med omkring 3-6 tusen, finns inte på kartan att vi klarar det.

Jag har full förståelse här, "mammahjärtat" hoppar över tre steg vid besked, hormoner är redan ur balans när man får besked, sen var det att abort fanns inte i hennes vokabulär, jag ville inte ha barn från första början men jag ställde mig bakom henne varje gång, hennes kropp hennes val, jag gjorde henne gravid så jag stannar vad hon än skulle bestämma sig, tre gånger fick jag negativt besked för min del men jag tog mitt ansvar och var så bra far jag kunde.

Så jag förstår syndabockönskar ganska bra, vill man inte göra abort men tvingas till det av omständigheter man inte vill inse så är mannen som puschar och inte ger val den mest lämpade i situationen.
Men det svider, vi hade inget val, detta var för allas bästa, hon kommer förstå det med tiden, hon börjar förstå redan nu och får ett leende på ansiktet mer och mer.