Ska jag verkligen?

Bara för att man vill ha barn, någon gång, behöver det inte alltid innebära att exakt nu är rätt tillfälle.

2011 gjorde jag själv en abort, ca v 10, visserligen kirurgisk. Fysiskt upplevde jag inga större problem, jag blödde mycket då jag gick hem - men det avtog snabbt under kvällen. Hade mensliknande blödning i drygt en vecka... Sen var jag fysiskt som vanligt igen. Jag bad om en kirurgisk då jag hade svårt att se att jag mentalt skulle klara av en medicinsk abort - jag upplevde mig själv som mycket ensam i början (blev gravid trots skydd med en kk). Möte en fin läkare som förstod detta väl och lät mig välja, men uppmanade mig att tala med någon av mina vänner. I slutändan var en tjej som idag är lätt en av mina närmsta vänner, med mig på sjukhuset och vi gjorde det bästa av situationen. Kanske är det bra om du har en vän med dig också som inte är lika berörd av aborten som din kille?

I min situation 2011 fanns det egentligen inga logiska skäl till abort. Jag hade arbete, var i en ålder som kunde vara rimlig även om jag blivit ensamstående, jag hade bostad samt mina föräldrar i samma stad som säkerligen stöttat. Det var ändå inte rätt, jag ville ha barn men inte just då var känslan. Jag hade svårt att sakna logiska skäl, mer för min egen skull.... Men som sagt, fin och bra läkare lät mig mogna in i mitt beslut. Ångrar jag mig idag? Nej. Var det svårt då? Oh ja, hade fler vänner/kollegor som annonserade sina blivande bebisar runt tiden för mitt beslut. Som dessutom då senare fick barn när jag skulle fått....... Det var däremot tufft, mycket känslor att hantera just då. Däremot aldrig ångrat mig. Det var rätt beslut då - både för mig samt den bebis som aldrig blev till.

Idag är jag gravid - i vecka 24. Idag är det beslutet rätt, att få barn. Jobbsituationen kanske är mer osäker, men fortfarande bra... Har en man som är involverad, det är väl den stora skillnaden. Har idag heller inga skuldkänslor över mitt beslut då, eller i relation till det.

Jag tror att du/ni ska känna efter vad ni vill. Försök inte logiskt resonera dig fram.... Försök känna vad du vill, men även din sambo. Att råka bli gravid kan hända, även med skydd, och även för högutbildade och/eller vettiga människor som borde "veta" bättre.

Arbetar som lärare - barn som klarar sig bäst är de som är önskade av sina föräldrar. Oavsett om de lever ihop eller inte, har hög eller lågutbildning spelar mindre roll. Önskar du ett barn är nog frågan du ska ställa dig och var beredd på att bägge besluten kan stundvis ge dig känslan att du borde gjort tvärtom.

Lycka till.