Pratsjuk 35+ försöker få en trea

Jag är i valet och kvalet, jag är nämligen sugen på att söka ett nytt jobb. Det har kommit ut en väldigt intressant platsannons och jag kommer med största sannolikhet skicka in en ansökan och se vart det leder. Egentligen är det mer strategiskt att stanna där jag har en fast tjänst men arbetssituationen är inte helt bra eftersom de inte bemannar upp tillräckligt (vilket innebär mycket press och stress för mig). Jag är nervös redan nu trots att jag inte vet om jag kommer bli kallad på intervju. Är jag helt galen som överväger att byta jobb när jag samtidigt drömmer om ytterligare ett barn? Jag pluggade när jag fick första barnet och hade en visstidsanställning när jag fick andra barnet, det har alltid löst sig bra men den här gången såg jag fram emot att ha en fast anställning. Det som gör beslutet mycket svårare är det faktum att vi har svårt att bli gravida. Tänk om det tar ytterligare ett år att bli gravid... Ett alternativ som jag överväger (om jag får jobbet) är att pausa i fyra månader tills jag "sitter säkert". Känns dock lite fult mot nya arbetsgivaren. Haha, jag vet inte varför jag stressar upp mig redan nu men historiskt sett har det gått väldigt bra för mig när jag sökt jobb. Hur tänker ni kring det hela? Min man stöttar mig oavsett vad jag väljer.

Men torkstreck är ju alltid något, jag hoppas att du får ett tydligt plus snart! :) Jag har också mycket på jobbet och det är faktiskt skönt att lägga tankarna på något annat än att bli gravid under dagarna.

Tack för stöttande ord! Jag var hos barnmorskan idag för att ta cellprov och då pratade vi lite om våra fertilitetsproblem (om man nu kan kalla det så efter två barn). Hon tyckte att vi ska söka hjälp på sjukhuset men jag sade att vi försöker ett tag till på egen hand. Jag sade även att jag skulle söka ett nytt jobb som förmodligen innebär en paus men då sade hon skarpt ifrån och jag är inne på samma spår men jag överväger fortfarande några månaders uppehåll.

Min förhoppning är att jag ska bli intervjuad av en kvinna och om de erbjuder mig jobb funderar jag på att köra med öppna kort redan från start, i samband med att vi skriver avtal (under förutsättning att jag känner fullt förtroende för personen/personerna som jag träffar). Visst borde väl de flesta ha förståelse om man har svårt för att bli gravid och dessutom lätt att få missfall? Då borde det väl finnas en större acceptans om/när man väl lyckas? Eller är jag naiv? Är det bättre att hålla tyst fram tills den dagen jag är gravid? Då har kanske provanställningen gått över till en fast anställning men den skulle även kännas dumt att släppa nyheten när jag precis fått fast anställning.

Jag ska höra med min arbetsgivare om de kan ge mig tjänstledigt i sex månader för då sitter jag i en betydligt säkrare position. Problemet är bara att jag inte vill fråga det förrän jag har ett nytt jobb på gång. Eller borde jag kolla den möjligheten redan nu?

Åh, en del av mig är glad och förväntansfull men så stör den andra delen som mestadels består av ångest.

Det behöver inte betyda något. När jag väntade andra barnet fick jag störtblödningar och här sitter jag nu med en livlig och pratglad 3-åring

Du har helt rätt, det är en väldigt privat sak. Jag tänkte mest att det kunde vara bra att skapa en förförståelse så de inte blir irriterade om jag blir gravid under början av anställningen.

Jag blev nämligen anställd av ett företag när jag var gravid runt v 20 med andra barnet. Jag berättade det när de ringde och berättade att jag fått jobbet och jag upplevde att de blev lite besvikna eftersom de inte sett det (trots att jag är relativt smal och bar mammakjol under intervjun). Det känns som att jag gör fel om jag planerar att bli gravid under början av anställningen (även om jag väntar tills provanställningen omvandlas till en tillsvidareanställning). Men nu ska ni slippa mitt tjat och min ångest ;) Det var bara skönt att få skriva av sig även om jag inte kommit fram till något vettigt än. Eller jo, jag är säker på att jag ska söka jobbet.

Tack för era stärkande ord och åsikter! <3 
Om jag blir erbjuden jobb så lutar det åt ett kort uppehåll för att sedan starta om igen när jag närmar mig en fast anställning. Jag känner mig nästan som en brottsling som planerar på det sättet men nu har jag bestämt mig för att prioritera mig själv och mina drömmar. Eftersom jag inte ens vet om jag blir kallad till intervju så fortsätter vi självklart försöka den här månaden. Om det tar sig så är det väl meningen och då får vi se hur det blir med nytt jobb.

Apropå försök så är jag lite förundrad för dagens ÄL-test var svagare än gårdagens (som också var relativt svagt), och jag har beräknad ÄL på onsdag. Det ska bli väldigt intressant att se resultatet imorgon.

Minxy samma sak hände mig men idag var ÄL-testet starkare igen. Jag hoppas att du får en liknande vändning.

Lectin jag håller tummen för dig!

Kram Micka. Vilken söt son du har!

Min äldsta förhör mig varje vecka om blödningar och bebis i magen. Han har önskat sig fler syskon i drygt 3 år nu och tycker att det tar alldeles för lång tid. Han är en väldigt snäll storebror som för det mesta hjälper sin lillebror. För några veckor sedan vaknade jag och min man kl 8:30 (vi var nästan i chocktillstånd ska tilläggas). Barnen satt och tittade på tv och hade försett sig själva med lite tilltugg. Smulor överallt men jag bet ihop och berömde dem (och senare bestämde vi att man får sitta på en filt på golvet om man vill äta lite fika i vardagsrummet ).

Haha :D

Om några dagar får jag också börja räkna ner mot BIM för idag blev det positivt ÄL-test. Om jag följer mitt vanliga mönster blir det positivt test och ÄL imorgon. Maken är glad att den här intensiva perioden är över snart (första månaden med sextvång ). I morse började han för övrigt prata om bebiskläder och han ser verkligen fram emot all shopping. Största problemet kommer bli att välja vagn, båda är väldigt kräsna. Har ni något tips? Mitt största krav är att det ska vara två svängbara framhjul som måste vara relativt stora så vi kan använda vagnen i fjällen.

Minxy, om jag har ÄL imorgon så blir det BIM den 13 december (min lutealfas är vanligtvis 13 dagar). Jag har också köpt lite bebiskläder Hoppas du får ÄL snart!

Mammave, jag håller också tummen!