En POSITIV tråd för BF April 2015 =)
Häromdagen så fick jag ett sånt känslopåslag - första gången jag kände en sådan kärlek så att det gjorde ont till honom därinne. Kan bara tänka mig hur det känns när han väl är ute då. Ni som redan har barn, hur fixar man den stora kärleken och oron för sina barn? Jag kände bara; hur ska det här gå att leva med?
Jag kan oxå bryta ihop av känslan att jag älskar han så mycket att jag blir tokig! Och nu kommer en till, hur ska man klara det känslomässigt;)
Ibland kommer även de dåliga samvetet mot att jag gör detta mot han, att han måste dela mamma! Samtidigt försöker ja tänka på mina egna syskon o hur mycket jag älskar dem!