Bf Maj 2015

Jag har moderkaka i bakvägg denna graviditet men jag antar att det börjar bli trängre där inne för henne att röra sig, därav de förändrade rörelserna. Jag var till min bm i torsdags och hörde då hjärtljud och därefter började hon böka omkring igen i magen så hon hade kanske bara bytt position för ett tag vilket gjorde att jag inte kände henne lika bra. Jag känner till det där med att dom vill att man ska kolla upp men jag känner mig lite nojig och överdriven även fast jag vet att man inte ska känna så. Har en vän vars mamma jobbar på förlossningen i staden där jag bor. Min väns mamma säger att det bara är att ringa och rådfråga förlossningen om det är något man känner sig orolig över.

Det jag tycker är svårt är det där med att känna den flera gånger varje dag. Ibland kommer jag inte ihåg om jag känt henne, speciellt inte om jag blir orolig. Just den dagen jag skrev här så svarade hon inte på att jag puttade på  henne heller vilket hon brukar. Jag antar att hon hade en dag då hon var rätt trött. Efter mitt bm-besök i torsdags så är det mer liv i magen och igår sparkade hon mig fler gånger riktigt hårt vilket gjorde väldigt ont.

Det känns som det är långt ner till golvet nu för tiden och det är svårt att komma ner.

Jag var på UL idag och fick bekräftat att min bebis sitter med rumpan ner. Jag känner hennes hårda huvud högst upp i magen mot revbenen. Fick också veta att min bebis är av storlek större, +23% och det beror på att jag fått graviditetsdiabetes. Får hoppas på att hon inte ökar ytterligare vilken det finns stor risk för. Fler tillväxtUL kommer följa.

Bm som gjorde ul sa att det inte alls är ovanligt att dom sitter med rumpan ner i den vecka jag är, v 33+2 idag. Än finns det gott om plats för bebisen att snurra runt och vändningsförsök görs inte förrän i v. 37+0.

När det gäller gravdiabetesen så kostbehandlar jag under dagarna (vanligast att man gör det) genom att inte äta socker och andra snabba kolhydrater. Jag hade väldigt dåliga fastevärden från början (det första värdet man tar på morgonen efter man stigit upp) så jag får kolla mitt blodsocker 7 gånger om dagen, före och efter varje måltid samt en gång precis innan jag lägger mig. Då mitt blodsocker höjs under natten när jag sover har jag sedan lite mer än 1 vecka tillbaka fått börja ta en insulinspruta på kvällen som verkar under natten.
Risken vid gravdiabetes är att barnet blir stort och det bero på att eftersom jag har för lite insulin för att hålla mitt blodsocker under kontroll så får bebisen för mycket blodsocker i sitt system så att bebisens insulinproduktion höjs. Då insulin är ett uppbyggande ämne så ökar de flesta bebisar, vars mammor har någon form av diabetes, i vikt. Jag får gå på tillväxtUL och dom kommer inte låta bebisen komma över 5 kg, då sätts jag igång. Jag kommer troligtvis inte heller få gå längre än till mitt bf den 20 maj utan sätts igång då om det inte startat av sig själv innan.

pco, jag känner min bebis flera gånger varje dag men det är inga stora rörelser. Många gånger känner jag bara av hennes hicka. Jag har haft vissa dagar när jag känt av henne väldigt lite och det är så jobbigt. Dock har hon gett sig till känna så vi inte behövt åka in till förlossningen.

Jordgubb90, håller med de andra om att det låter spännande!

Jordgubb90, jag hoppas du slipper havandeskapsförgiftning men du är ju i tryggt förvar på förlossningen nu i alla fall

Nhv, jag är i v 35 (34+1) och min tjej är i säte. Hon har legat så rätt många veckor nu. Ingen verkar vara så bekymrad över det utan jag har fått info om vändningsförsök i v 37+0 om hon inte vänt sig tills dess. Jag hoppas på att hon snurrar runt av sig själv då jag mest är rädd för kejsarsnitt.

Jordgubb90, skönt att det inte är havandeskapsförgiftning men spännande att förlossningen är på gång

Nhv och Cherryay, jag har varit med om både en vaginal förlossning och en som slutade i akutsnitt. Mina erfarenheter säger att jag inte gärna gör snitt igen men samtidigt kan det nog vara lättare med ett planerat snitt än med ett akut. Inför min andra förlossning, det var den första som slutade i akutsnitt, så låg min dotter i säte i v 33 eller v 34 och jag fick gå i Aurorasamtal pga rädsla för ytterligare ett snitt. Be om sådant samtal om ni känner att ni inte kan hantera känslorna själva. Dels var det så skönt att få sitta och gråta ut alla mina rädslor och dels gjorde vi upp en plan hur jag önskade att ett ev snitt skulle bli (allt runt omkring med att inte skiljas från bebis om möjligt, ingen fick klä på bebisen, jag skulle vara med vid mätning och vägning osv, sånt som hände vid första barnet).

Jag hoppas för oss alla tre att våra bebisar ska vända sig åt rätt håll, med eller utan hjälp.

Grattis till bebisen Jordgubb90!

Angående vagnen har jag sytt ett lapptäcke jag tänkt ska vara i vagnen men så har vi en massa andra filtar också, nåde tjockare och tunnare. Har inte haft nåt vagntäcke till mina två andra barn heller.

Idag har jag varit till bm, alla värden är bra men bebis är fortfarande i säte. Hon är i alla fall rörlig så det känns bra. Ska ta kontakt med specialistmödravården för lägeskontroll och ligger hon kvar i säte blir det vändningsförsök. Hoppas verkligen hon snurrar runt av sig själv!