Det är nått fel på mitt barn.

Hade liknande situation med sonen fram tills ca 6 månader när vi ÄNTLIGEN efter allt bråkande fick göra ett pricktest som visade äggallergi. Han var stor dock, han åt hela tiden för att bota det onda i magen. 

Men tycker att det låter som du säger som att han har någon allergi och det är ju inte konstigt att han inte hinner intressera sig för saker om han har ont nästan hela tiden. Typiskt den svenska jävla sjukvården att säga att det är normalt, barn ska tydligen lida här. 

Minns att en av dom sakerna jag tyckte var jobbigast när vi äntligen fick veta vad som var fel med sonen, att han var äggallergisk, var det där med amningen.

Jag hatade att amma, det var skitjobbigt och tog lång tid att ens få igång. Men kämpade på för att jag trodde att det var mitt barns bästa. Sen fick man reda på att det var mjölken som gjort honom sjuk hela tiden. När vi gick över till ersättning mådde han toppen, hade vi gjort det från dag ett hade hela familjen sluppit hela eländet.

Nu verkar det ju kanske inte gälla dig med vanlig ersättning, men kan ni få tag på någon allergianpassad ersättning tycker jag absolut du ska överväga det. Är det så att han är allergisk kan det ta veckor eller månader innan det han var allergisk mot helt går ur mjölken, och sen lever man ändå med oron att man kan råkat få i sig något med det innehållet barnet är allergisk mot. Och jag tror att du verkligen behöver slippa belastningen på din kropp och oftast också fler uppvak per natt som amning brukar innebära, med tanke på hur tufft det ser ut förövrigt. 

Oj. Men då tycker jag du ska göra som senaste rådet, åk in till akuten eller kanske närakut då, och vägra gå förrän du fått hjälp. Önskar verkligen att jag gjort det tidigare med sonen, tyvärr var jag för konflikträdd. Bråkade absolut, ringde, sprang hos läkare och BM, men tyvärr lät jag mig skickas hem med det ena förslaget sämre än det andra om olika droppar, magmassager och annat. Uppenbart att vården alltid antar att man överdriver X10, så gör det.