Det är nått fel på mitt barn.

Hej igen!

Jag såg nu att det blir bättre när du ändrar din kost. Bra det! Då kan du strunta i vad jag skrev i inlägget ovan... :)

1. Går det äldre barnet på förskola, så be om ordentligt utökad tid en period. Får du avslag så ta med dig barnen och besök förskolechefen. går hon inte i förskola så ansök om en plats.

2. Ring kommunen och få dem förstå att ditt behov av avlastning är akut. Gud vet vad du kan göra med dina barn när det en dag blir för mycket för dig.

3. Kräv en utredning! Sjukvården är inte att leka med!

Du misstänker allergi, men har ni kollat om han har astma? Det kan ge panikkänslor att inte kunna andas ordentligt och det ger ordentligt störd sömn. Har han allergier så ligger ju astman nära till hands tyvärr. Hostar han mycket? Det är inte alls ovanligt att astmabarn kräks när de är upprörda.

Innan jag själv fick barn med astma, så trodde jag att astma var det samma som andnöd. Det stämmer inte, ofta är symtomen hosta och hosta som ofta leder till att de kräks. Jag tycker att du ska titta på hur han andas, verkar det ryckigt och ansträngt på utandningen så ska du reagera. Fast det kan ju i och för sig vara svårt när han skriker.

Usch! Jag hoppas att ni kommer på vad det är snart. Lyssna inte på de här inne som säger att det inte kan vara det ena och det andra. Risken finns då att ni missar nåt viktigt.

Åh hjärtat vad jobbigt för er alla! Som sagt, jag håller med övriga. Börja med att utöka äldsta barnens tid på förskolan. Främst för deras skull. Jag har ingen aning om vad som kan ligga bakom tyvärr. När jag var liten var jag likadan, jag skrek, kräktes och vägrade sova. Min mamma var helt slut och sökte hjälp flera gånger. En av läkarna lovade att göra tester men när mamma ringde för att höra om provsvaren visade det sig att han aldrig gjort testerna eftersom han misstänkte att det var magsjuka... Tillslut åkte mamma än en gång till akuten och satte sig. Hon sa till personalen att antingen stannar vi hör tills ni hjälper henne eller så lämnar jag henne här. Precis då kom en "magspecialist" (ibland ska man ha tur) förbi och var på väg hem. Han stannade kvar för att hjälpa min mamma och det visade sig att jag var laktos och glutenintolerant. Nu idag har allt försvunnit så jag misstänker att det rörde sig om sädesallergi men detta var 30 år sedan så det kanske inte var så vanligt då. Min tarm var väldigt skadad och läkarna frågade min mamma på allvar hur hon inte kunnat söka hjälpa tidigare...

Skiiiiiiitdag.

Just idag går tankarna för långt. Stoppa in en strumpa i munnen på ungen eller lägga honom i sängen, stänga dörren och låta honom skrika.

Näe, det skulle jag aldrig göra. Kanske borde ringa soc istället. Det är ju uppenbart att jag inte klarar av att vara förälder åt det här barnet. Men är jag ärlig om hur jag tänker och känner just nu så lär jag väl inte få se något av barnen sen igen.

Skriker, spyr, slem så han nästan kvävs av det eftersom han inte får upp det om jag inte vänder honom nästan upp och ner. Jag sitter i morgonrock eftersom jag blivit nerspydd 4 ggr. Lillen är i bara blöja. Hämta de stora barnen strax och be till gudarna att de är på bra humör så vi klarar kvällen. Hämtmat. Kommer knappast kunna laga någonting när den lilla är såhär hysterisk.

Vi har fortfarande inte fått komma till barnmottagningen trots tjat.

Lillkillen är iaf så stor nu att han fattar att famnen är bra. Han är något lugnare av bärande, även om han gnyr. Att sätta sig ner med honom i famnen, eller lägga ner honom går fortfarande inte. Det är inte riktigt lika mycket kräkningar längre, och inte heller 20 blöjor per dag som tidigare.... Däremot konstant rosslande, snorande och skrikande...Ibland har han 5-10 minuter av glad-tid då han glömmer bort allt jobbiga och mest skrattar åt storasysters upptåg.

Sömnen är ca 4 timmar per natt. Det är först vid 4-tiden som han kommer till ro ordentligt. Innan det så vaknar han ca var tjugonde minut...

Det går verkligen upp och ner. Introducerar mer mat för lillen, och försöker själv äta mer varierat nu. Å ena sidan är det inte riktigt lika jobbigt längre eftersom det går att kommunicera mer med ungen. Han ger svarsleenden och försöker säga mamma. Han sitter med stöd och är lite mer nyfiken på storasyskonen. Men sen ungefär var tredje/fjärde dag är mardrömmen här och han skriker sig blå och vrider sig.

I söndags var pappan här. Runt 19-tiden på kvällen skulle han röra sig hemåt med tåget. Lillen hade skrikit/gnytt 8-10 timmar, och kunde inte heller sova middag eller somna natt. Vet fortfarande inte varför. Vid 18-tiden satte jag ner honom i sängen och gick ut ur rummet. Satte mig på soffan. Trött ont, uppgiven.. tog två minuter så började lillen skrika. Pappan sa då "Jag orkar inte. Jag har så ont i ryggen. Ska snart röra mig mot tåget".. Jag svarade bara iskallt "okej, leta upp numret till soc innan du går.".

Då stannade han kvar här och tog lillen resten av kvällen... 23.30 slutade lillen skrika och somnade på pappas arm. Då hade redan sista tåget gått. Blev 5 timmars sömn, men sen var pappan tvungen att åka supertidigt till jobbet också. Nu är vi dock överens om att han ska åka iväg med lillen på lördag ett par timmar så jag får lite space. Försökte förklara för honom att det inte hjälper mig särskilt mycket att dom är här hemma, även om jag slipper bära. Jag hör ju fortfarande gnyet hela tiden och det gör ju att man spänner sig och får ont i både kropp och psyke...

Förstår fortfarande inte vad som är fel eller om det ens är allergier eller annat. Jag skiter i att köra fritt från någonting särskilt nu - det gör inte någon större skillnad än att vi slapp spyorna lite oftare då....

Idag är det däremot väldigt lugnt. Jag tror han är väldigt trött efter de senaste dagarnas väldigt extremjobbiga.... Idag tog han sovmorgon till 11, visserligen bara 10 minuters middagslur... Men somnade vid 18.30 och sover fortfarande *peppar peppar* Jag har till och med tvättat  och lyckats borsta ut håret idag för första gången på säkert två veckor.... Hade mindre påbörjan till dreads i nacken vid det här laget...

Två veckor kvar tills tiden på barnkliniken...

Men herregud vad hemskt! Jag hade åkt in till barnakuten direkt och vägrat åka därifrån innan de hittat felet! Tänk om han inte lyckats gurgla, då hade han ju kvävts till fötts! Nej nu tar du tag i detta ordentligt tycker jag. Packa in allt i bil eller taxi också åk!!!!

(För övrigt är det jag som är Anonym (kanske) )