Inlägg från: Anonym (Anonym) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Anonym)

    Söker råd från vem som helst..

    Hejhej.
    Jag kan kortfattat skriva att jag för exakt 2 veckor sen gjorde abort. Anledningen är att jag då ansåg det vara enda rätta alternativet för killen i fråga inte gav mig något som helst stöd som jag verkligen behövt. Jag försökte i nära 3 veckor att få honom att engagera sig tillräckligt för att ens möta mig igen och diskutera det men jag blev totalt ignorerad så jag gav upp och fick helt enkelt hantera hela situationen ensam. Kunde inte med att blanda in någon annan för jag skämdes så över att jag för det första hade sex med honom, lyckades bli gravid och sen på det tvingades göra abort. Så jag har gått igenom hela historien ensam. Jag känner mig otroligt blåst och dum över allt detta och skyller allt på mig själv som var så naiv från början till slut. Men i vilket fall, nu känner jag verkligen att jag ångrar allt och för första gången i mitt liv så har jag en enorm längtan efter barn och vill så otroligt gärna hitta rätt man som kan ge mig det och kärlek. Är det någon som känner igen sig i situationen som kan ge råd på hur jag ska klara detta?? Känner mig väldigt depp och vet inte alls hur jag ska hantera det.. Kunde inte klara det själv så berättade allt för en nära vän men elakt nog känner jag att hon tyvärr inte kan ge mig det stödet jag nog behöver. Därför sökte jag mig hit där det kanske kan finnas någon som kan berätta hur ni hanterade det. Luddig text men kom inte på nåt bättre än detta..

    Tacksam för svar!!

  • Svar på tråden Söker råd från vem som helst..
  • Anonym (Anonym)

    Ja, jag var också själv på sjukhuset. Dåligt val helt klart! Har återbesök om 2 veckor och känner inte riktigt att kurator är någon jag vill prata med. Jag kan verkligen inte prata med mamma... Är för rädd att hon ska bli besviken på mig osv. Fånigt egentligen i den här åldern men ångern går djupare än förnuftet om man nu kan säga så.

    Är så arg och besviken mitt i allt också. Hur kunde han svika mig så!?!? När jag behövde stödet som mest så fegar han ur totalt och svarar inte ens i telefon! Morr!!!

    Men jaja, jag löser ju detta med hoppas jag. Tack så mycket för svaret! Känns skönt att veta att jag inte är så ensam som jag tror jag är. Många fler har gått igenom det samma och värre..

  • Anonym (Anonym)

    Gud vad gulliga ni är! Tusen tack verkligen! Precis sånt jag behövde få höra för att bli lite lugnare :)

Svar på tråden Söker råd från vem som helst..