Sänkt abortgräns

Det är en bra början att sänka tillåten vecka. Har fått uppfattningen att abort används som preventivmedel och det anser jag är helt fel.

Inte bara en gång man har hört/läst kommentarer som "Jag gör abort så är problemet löst" eller "Gör hon inte abort så lämnar jag henne". I båda fallen så kanske dom skulle ha tänkt sig för innan dom rullade runt i sänghalmen..

Så fler inskränkningar är välkommen när vi inte klarar av att använda möjligheten på ett acceptabelt sätt själva.

Är det inte vanligt att de sena aborterna ofta beror på att barnet eller mamman är svårt sjukt?

Jo, precis. Faktum är att varken jag eller någon mina kollegor, både här och i Tyskland, aldrig träffat på några andra skäl vid de riktigt sena aborterna, dvs. efter vecka 18. Det har vid något tillfälle handlar om en svårt psykiskt sjukt mor.

Kvinnor blir hotade och tvingade till aborter, spottade på, hånade och förlöjligade när de väljer att inte göra abort. De blir kallade egoistiska, ansvarslösa och elaka, och får höra att barnet kommer att få ett dåligt liv. Det här kommer också från "feminist"håll. Ordet cellklump slängs omkring utan empati för att alla faktiskt inte ser sitt barn som en cellklump. Barnmorskor som inte vill utföra aborter blir nekade jobb, fast de mycket väl skulle kunna utföra alla övriga arbetsuppgifter. Etc etc

Det är inte mer ok att förtrycka kvinnor som väljer att inte göra abort, än att förtrycka de som väljer att göra det. Att sänka abortgränsen ett par veckor är inte förtryck.

Jo, precis. Faktum är att varken jag eller någon mina kollegor, både här och i Tyskland, aldrig träffat på några andra skäl vid de riktigt sena aborterna, dvs. efter vecka 18. Det har vid något tillfälle handlar om en svårt psykiskt sjukt mor.

Och? På vilket sätt menar du att det motsäger det jag skrev? Jag pratade om min egen och de kolleger jag känner, erfarenhet. Inte om statistik.I och för sig jag var otydlig, när jag räknade in fosterskada/kromosomavvikelse som sjukdom, för det är ju inte riktigt korrekt. Men i de skäl jag åsyftade gjorde det.

När det gäller psykisk sjukdom pratade jag också om egen erfarenhet, och jag gör inga anspråk på att alla skett där jag arbetat. Att jag nämnde det speciellt, gjorde jag pga. att det är det mest "livsdugliga" foster jag sett. Och den aborten skedde i vecka 23 (!).

Så du och jag pratar inte emot varandra egentligen.

Det finns det redan svar på i tråden. Vad förlorar man på att göra det?

Kvinnans rättighet att bestämma över sin egen kropp kan inte gå hur långt som helst, eller ska vi tillåta abort fram till födseln? Vecka 12 är en rimlig gräns som hela resten av Europa håller sig till, och de som är i starkast behov av abort kommer fortfarande kunna göra abort, efter ansökan om det.