Hjärnan och hjärtan talar ej samma språk.

Låter på er (ts och kommentar nr 2) som att ni egentligen lutar åt abort, men av några ospecifierade känsloskäl tvekar? Jag undrar var det där kommer ifrån, om det bara är något dåligt samvete som kvinnor itutas? Om de rationella skälen talar för abort är väl det vad man ska göra?