Bf juli 2015
5/7, kl 02:35 föddes vår lilla prins. Idag har vi kommit hem från BB och ska försöka landa i allt nya. Allt har gått bra och vi har fått en otroligt lugn och snäll pojke <3
5/7, kl 02:35 föddes vår lilla prins. Idag har vi kommit hem från BB och ska försöka landa i allt nya. Allt har gått bra och vi har fått en otroligt lugn och snäll pojke <3
Imorse kom han ut, rekordfart. Fyra-fem värkar från 00,15-01,15 som knappt gjorde ont och efter det kom dom med en minuts mellanrum, en minut långa. Hade svårt att tro att det var riktiga värkar... Fast dom gjorde ont!! Men vi ringde och hade tur som fick plats! Kom in vid tre, öppen 8 cm! Sen var det fyra jobbiga timmar, värkarna stannade upp när han var halvvägs ute, fick ingen smärtlindring eftersom allt gick så fort till krystvärkarna. Men så kom han äntligen ut klockan 06:56, 50 cm lång och 3440 gram tror jag. Tyvärr måste dom ta honom då han hade svårt med andningen. Fick ha honom hos oss till elva, men nu vill dom ha lite extra koll på andningen så han är på nyföddintensiven.
Det ska inte vara någon fara, men allt är så himla surrealistiskt så jag vet inte. Glad att han är ute och nu är det bara att vänta ...
Hej. Usch nu ikväll fick jag ett par ganska ordentliga värkar med kanske 10 min mellanrum. Och fy fan. Inte för att det gjorde så ont, men jag vill inte det här!! Jag vill ha det precis som det är nu, jag och sambon och sonen, vara ledig och gravid och bara ta det lugnt. Är så jävla trött med, vaknade 6 i morse. Är helt grinfärdig och har bölat en stund hos sambon. Jag vill inte föda barn. Varför gör jag det här igen? Och hur kan jag bli så här rädd nu, när jag ändå vet precis vad som väntar, förra gången gick verkligen jättebra! Men nu känns det som att allt kommer gå fel denna gång
Mår illa och har halsbränna också. Och börjar få molvärk som mensvärk. Jag vill inte att det ska starta och jag vill bara att det ska vara över också samtidigt. Usch jag vet verkligen inte vad jag vill nu, känner mig bara ledsen
Dagen som började bra slutade mindre bra! Min läkare ringde på kvällen och det visade sig på odling att jag har fått GBS :(. Orkar fan inte med mer komplikationer, inte nog med att det är stor risk för halv akut KS när det är dags för ärrvävnaden efter min operation av livmodertappen kan antingen spricka eller inte öppna sig ordentligt. Spricker ärrvävnaden för snabbt kan de behöva ta bort hela livmodern om det blir en för stor blödning. Nu är jag ännu oroligare för vad som kan hända med bebisen vid förlossning och GBS har googlat ( vilket man inte ska) och läst massor av skräck historier. Så nu är det medicinering i 1 vecka och be till gudarna att den försvinner innan det är dags. Mitt järnvärde var nere i 44 inte för det säger mig något men det var tydligen inte heller bra så jag ska få dropp med järn efter förlossningen och antibiotika innan förlossningen mot GBS. Man är inte så tuff nu kan jag lova.
What? Här säger dom att man gör inget åt GBS utom att man får en spruta minst två timmar innan förlossningen.
Gud vad jag bara sover och sover dagar som nätter sen två dagar tillbaka. Kanske kan bero på att jag börjat dricka extra järn, att kroppen är helt slut efter en vecka med noll sömn eller vilar den upp sig nu inför den stora dagen?!?. Går in i v. 40 på tisdag och är måttligt trött som alla ni andra på att vara gravid. Har ställt in mig på igångsättning runt den 27:e så väntan ska bli liiite lättare.
Idag 12.04 kom våran tös. Bf-11. Kom in på fl och va öppen 10 cm. Så fort gick det. Två dagar med förvärkar gav resultat. 3800g och 53cm lång så färdigbakad var hon :)
Nu är jag på väg till förlossningen. Mitt vatten har gått, och en sur barnmorska ville inte att jag skulle komma förrän värkarna startat, för du kommer ändå bara gå åka hem! Ja fast jag vill komma in ändå, sa kag och stod på mig, så nu är vi på väg i allafall. Fast kag har ändrat mig och vill absolut inte föda barn!! Livrädd och mår piss. Fast man längtat så länge.