Hej och välkommen! Jag är 25 år och sambon blir 29 i sommar.
Är också beräknad till 19 juli med vår dotter :)
Sambon har en dotter sen innan på 4 år så hon är överväldigad att få bli storasyster.
Jag har haft en ganska tuff graviditet fram till vecka 17, kände många gånger att " nej nu orkar jag fan inte detta mera" hade ett extremt illamående som begränsade hela mitt liv då jag knappt ned gå ut och allramindre gå och handla, även om det bara var en dricka jag skulle köpa. Fick andas mig igenom allt i princip.
MEN nu är det över och de senaste 6 veckorna har varit toppen, börjar bli lite trött nu senaste tiden, vi har det tufft på jobbet också så mycke energi går dit.
Jobbar också som usk på demensboende, dock dag och kväll :)
Ska du ansöka om gravpenning? Jag håller på att fylla i papperna för fullt, tänkte gå på gravpenning mitten på maj ( 60 dagar innan bf) och sedan ta semester innan jag går så jag är borta nästan från första dagarna i maj.
Kommer inte orka längre än så, det börjar bli tungt och jobbigt nu. Speciellt oroväckande vid utåtagerande boende, jobbigt.
Jag agar inte varit på vecka 25 kollen ännu, men min bm och jag ska försöka hitta en tid som passar.
soturi skrev 2015-03-14 16:32:41 följande:
Åh, som jag har letat efter andra preggos att bolla med, nu hittade jag er! :)
Kan börja med att berötta lite om mig, oss, vi..
Jag blir 23 i år, min sambo blir 29. Vi har inte varit ihop i ett år ännu, så graviditeten var inte direkt planerad, men inte oönskad för det, och den blir mer och mer välkomnad för var dag som går. Den skapade lite tumult i början, den och mina hormoner, men nu känns det som att den har svetsat ihop oss, vi har hittat våra roller och jag kunde inte haft en bättre karl vid min sida. Vi har bf den 19e Juli, men jag är övertygad om att det blir den 16e, magkänslan säger det.
Vi var på ultraljud den 19 feb och dom var ganska säkra på att våran lilla "fisk" är en flicka.
Jag har haft en otroligt enkel graviditet, nästan så att det känns overkligt. De besvären jag har haft känns nästan löjliga att prata om när andra har såna mardrömsgraviditeter. Nu den senaste veckan har jag blivit lite trött i ryggen, lite uppstötningar men ingen halsbränna. Tröttare än vanligt, men inget som stör. Däremot blir jag lätt andfådd och det kan ge mig lite obehagskänsla, äter järntabletter för mina dåliga blodvärden, hoppas på att de ska bli bättre. Tidigare har jag kännt av att jag har haft lättare för att gråta, förstoppad och hungrig men det har gått över. Hade det inte vart för att jag känner hur vår lilla fisk simmar runt så hade jag nog inte märkt att jag var gravid.
Jag har lite frågor, om någon känner sig manad :)
Jag jobbar natt som undersköterska på ett demensboende, någon mer som jobbar natt, eller som usk? Överväger du att byta till dagtid, hur funkar det för dig?
Har ni gått upp mycket? Jag var på gränsen till underviktig innan och har lagt på mig 10kg so far, hoppas dom kg stannar kvar efteråt, haha!
Min näsa känns tät och sprucken konstant, vad göra?! Har köpt aloevera spray men den hjälper noll :(
Någon som varit på v.25 kontrollen ännu, vad gör man där? Är ni nöjda med eran bm? Vi har bara haft inskrivningen, ultraljudet fick vi göra på annan ort och bm träffar jag först i april på v.25 kontrollen.
Förlåt för novellen, blir bara alldeles till mig, har ingen att bolla med, finns fler gravida i min kommun men ingen som jag direkt känner eller anförtror mig åt, verkar vara ett himla skvaller i den lokala mammagruppen och jag har bara hört negativt om den :( grupperat, skvaller, översittarattityder, utfrysning med mera. Som en vuxen-sandlåda, jag är minst sagt avskräckt :(