Abort gör man för sin egen skull eller inte alls. Om du gör det för någon annans skull och ångrar dig kommer du för alltid vara bitter och arg på den personen eller de personerna. Låt dig inte övertalas till något du egentligen inte vill.
Nej, abort är inte för barnets skull. Man kan aldrig säga att ett barn mår bättre av att inte födas. Man ska inte göra abort till något det faktiskt inte är.
Så du förespråkar att ett barn ska födas fram till varje pris?
Antingen så har vi hälften rätt eller fel, både du och jag. Bara att välja. :)
1. Kan inte direkt påstå att det är en underbar känsla att veta att min "pappa" aldrig ville ha mig. Visst han har gett mig husrum, mat och finanser. Men han har aldrig kallat mig sin dotter. Jag är bara ett namn. Jag blir ständigt påmind om att "detta gör jag för att jag måste - inte för att jag älskar dig". All heder till karln (helt ärligt) för det är fan inte alla som ställer upp och drar sitt strå till stacken.
2. Barn, embryo, foster, ailien kalla det vad du vill. Spela roll gummiboll när livet "börjar". Är processen IGÅNG så går det att avbryta.
att vissa har så låg tro på sig själva och tror sig själva vara så dåliga föräldrar att de anser att det är bättre för barnet att DÖ är ju väldigt sorgligt. men man behöver ju inte generalisera till andra och anta att andra ska bli lika usla föräldrar som man själv tror sig ska bli (och därmed anse att deras barn borde dödas för BARNETS skull). en hel del, ensamstående eller i en inte perfekt livssituation, lyckas ju faktiskt vända situationen till något väldigt bra. i slutändan handlar det mest om viljestyrka. har man inte den är det en annan sak.
och tycker man att ens egna föräldrar är så usla för att de lät en leva, och är bitter över det, så är det något man ska ta upp med en psykolog, istället för att sitta och generalisera och anta att någon annans barn ska känna likadant. för det finns många av oss som faktiskt är glada och tacksamma över att leva.
Jag är inte bitter. Jag gör det bästa av situationen. Däremot ser jag mig själv som realist. :) Men om svaret är så "självklart" då ska man väl inte ens behöva ställa frågan om abort?
Såklart finns det många ensamstående som klarar sig helt utmärkt. Men tråden handlade väl ändå om att låta en graviditet fortskrida trots att ena parten inte önskade det. Jag tolkade även trådstarten som att de har en fast relation.
Läger låter ju inte direkt "njaaa, föda barn V.50 passar inte, jag ska ju öla med Roffe då".
Man vet ju inte riktigt varför den andra tvekar. (Kommer inte riktigt ihåg ts). Beror det på inkomst, boendesituation, utbildning/arbetssituation eller relationen i övrigt? Det finns många parametrar att ha i åtanke. Man är ju faktiskt två i ett förhållande. Att en vill ha barn NU och den andra inte just nu kan man ju kompromissa om. Sen kan man ju vilja ha barn - men kanske inte just med DEN personen.
Jag har inget direkt svar på hur just nu ska göra, det kan ju bara ni veta. Men frågar man så får man ju vara beredd på att få olika svar också.