• Anonym (Ts)

    för vems skull gör man en abort?

    Vill inte skapa en tråd för att bli påhoppad, jag vet min sits och mitt ansvar i det hela MEN jag skulle gärna ha lite fler infallsvinklar på ämnet abort.

    Jag sitter här nu och måste besluta om abort eller inte och rent spontant känner jag ju just nu att blir det en abort så blir det inte för min skull utan för pappans skull som känner att han inte klarar det i nuläget och för omgivningens svårigheter att hantera mitt val om jag behåller.

    Så det jag funderar på är, för vems skull ska man göra en abort för att inte ångra det resten av livet?

  • Svar på tråden för vems skull gör man en abort?
  • Anonym (c)
    Anonym (m) skrev 2014-11-02 01:54:57 följande:

    Så du förespråkar att ett barn ska födas fram till varje pris?


    Nej inte nödvändigtvis. Vill kvinnan göra abort ska hon få göra det. Men "det är för barnets skull!" är bara en feg undanflykt för de som inte vill ta eget ansvar. Och en total lögn.
  • obalanserad

    Jag gjorde de för pappans skull. Och för att omgivningen sa att jag inte skulle klara det typ

  • Anonym (c)
    Anonym (Barnet) skrev 2014-11-02 01:59:39 följande:

    Antingen så har vi hälften rätt eller fel, både du och jag. Bara att välja. :)

    1. Kan inte direkt påstå att det är en underbar känsla att veta att min "pappa" aldrig ville ha mig. Visst han har gett mig husrum, mat och finanser. Men han har aldrig kallat mig sin dotter. Jag är bara ett namn. Jag blir ständigt påmind om att "detta gör jag för att jag måste - inte för att jag älskar dig". All heder till karln (helt ärligt) för det är fan inte alla som ställer upp och drar sitt strå till stacken.

    2. Barn, embryo, foster, ailien kalla det vad du vill. Spela roll gummiboll när livet "börjar". Är processen IGÅNG så går det att avbryta.


    Det är ju väldigt tråkigt att du känner så. Men alla har ju inte de erfarenheterna. En del av oss har fått tillräckligt med kärlek från våra mödrar att det väger upp :) jag har aldrig känt mig oönskad eller önskat att jag aldrig blivit född.
  • Anonym (Barnet)

    Så du menar att om barnet är allvarligt skadat och kommer mest troligt inte att överleva alternativt inte kunna leva ett drägligt liv, ska ska man fullfölja graviditeten så länge man tar sitt ansvar som förälder?

    Jag ser det som att man tar sitt ansvar om man inser att man varken kan eller vill ta hand om ett barn. Något annat vore ansvarslöst.

  • Anonym (m)

    Jag kan tillägga att min mamma tvingade mig när jag var 19 år att göra abort.

    Efter det har jag inte lyckats bli med barn igen.

  • Anonym (Barnet)

    Det verkar tyvärr som att allt fler kommer till denna värld utan att bägge föräldrarna är med på noterna. Ofta resulterar det i att relationen kraschar.

    Somliga löser det kanske genom vv boende etc. Men mina föräldrar är än idag gifta. I min familj är vi ärliga - alla vet om hur det gick till med lilla mig. Inget jag direkt "sörjer". Jag är uppvuxen och har alltid vetat sanningen.

    Att mamma säger "men jag älskar dig dubbelt så mycket" är ändå inte samma sak.

    Jag vet att hela hans livsdrömmar gick åt pipsvängen. Det var liksom inte fel i tajmingen då - utan det var helt och hållet inte med i planeringen..

    Min väninna blev för ett par år sedan lämnad pga att hon gjorde abort. Hon kände sig inte redo (knappt 20+, inget fast arbete). Hon säger själv att hon hellre är ensam än tvingas leva ett liv hon varken vill eller kan. Tycker det är strongt att hon hade självinsikt och fattade ett beslut som lämpade sig bäst för alla än att lyssna på honom som ville bli pappa.

  • Anonym (Allvarligt??)
    Anonym (Barnet) skrev 2014-11-02 01:20:38 följande:

    Jag skulle vilja säga för barnets skull.

    Ett barn förtjänar 2 föräldrar som faktiskt vill ge den kärlek. 1 kärleksfull förälder väger inge upp mot 1 icke kärleksfull förälder i mina ögon.

    Ett barn förtjänar även föräldrar som kan ta hand om samt försörja det.

    Allt annat går väl att lösa. :)


    Så du menar att det är bättre att DÖ än att vara barn med en närvarande förälder? På allvar? Vad hade du valt om du var barnet och faktiskt hade en talan? På allvar nu?
  • Unaangelita

    Jag gjorde en abort för pappans skull. Han utövade psykisk terror innan jag beslutade mig för abort. Jag ville behålla men inte han. Ångrade mig nåt fruktansvärt det första året men inte nu längre, för nu har jag träffat mannen jag verkligen VILL ska vara pappa åt våra framtida barn. Så nu i efterhand är jag glad att jag inte behöll barnet med den psykiskt störda mannen.
    Tror man mår bättre om man gör aborten för sin egna skull och inte för någon annans.

  • yodi
    Anonym (c) skrev 2014-11-02 01:46:59 följande:

    Nej, abort är inte för barnets skull. Man kan aldrig säga att ett barn mår bättre av att inte födas. Man ska inte göra abort till något det faktiskt inte är.


  • yodi

    ts: en abort ska man göra för sin egen del, för att man själv känner att det är det rätta valet. inte för någon annans skull.

Svar på tråden för vems skull gör man en abort?