för vems skull gör man en abort?

med den inställningen så borde alltså min mamma ha dödat mig när min pappa bestämde sig för att dra när jag var ett.

Vad har det faktum att din pappa drog när du var ett med en abort att göra? Varför skulle din mamma mörda dig för det? En mkt konstig jämförelse.

Abort gör man för sin egen skull. I vissa fall även för barnets skull.

Jag hade valt 2 föräldrar såklart. Jag ser det inte som att dö eftersom jag aldrig då hade börjat leva (efter födseln). Men det är ju skitsvårt att göra sin röst hörd när man är instängd i livmodern...

Har aldrig sagt att man ska mörda levande barn - speciellt inte som är 1 år.

Klart att livet utvecklas även efter födseln. Föräldrarna kan separera, dö i en olycka osv.

Tråden handlar ju faktiskt om man ska avbryta en graviditet eller inte. Inte om att döda levande barn. (Sen när livet börjar är en annan diskussion).

Trot eller ej, men jag står fast vid min åsikt. Är man dessutom i en fast relation så är det brukligt att ta hänsyn till varandra. Om man då verkligen vill ha barn med en som inte vill blir ju saker lätt komplicerade. Då är det humanaste (enligt mig) att bilda familj men någon annan som vill eller kan. Man blir trots allt bunden för livet. Har man möjlighet så tror jag att alla vill ha de bästa förutsättningarna redan från början.

Jag tror att för ens egen skull är nog det som gäller om man vill ha minst skuldkänslor?

Tror du att du kan ge barnet vad det behöver, vet du redan nu att du troligtvis kommer ångra dig mycket så....Men om inget av de stämmer så kanske det är abort du lutar mot.

Abort är aldrig den första utvägen i min syn. Om man ska göra det måste det vara endast för sin egna räkning. Det är varken självisk om man gör det det eller ej, men ganska dumt tycker jag!

Sitt barn ska man kämpa för! Har det kommit till finns det där för att tas hand om hur välutvecklat det än är.

Men jag har stöttat en vän genom en abort fast jag själv är väldigt emot det. Men jag visste ju att det nog var det bästa för henne och då stöttar jag henne som en vän.

Jag hade stöttat henne i vilket val hon än tog.

Om du är rädd för att behålla för andras skull så är de inte värda dig. Om jag kan stötta en abort för en väns räkning tycker jag att dina kan stötta dig i en graviditet!

Fy så jobbigt att det ska behöva bli så! Lyssna på dig själv och endast dig själv. Gör inte abort bara för att det är "bäst så"... Ett barn är alltid tusen gånger mer värt. Det finns liksom redan där på väg, det är ingen fråga om att skaffa barn eller inte utan att låta det få leva eller ej. Lycka till

Abort gör man för sin skull, samma sak som man väljer att skaffa barn. Man gör det för sin skull. Båda besluten är lika egoistiska om man ser på det sättet

att vissa har så låg tro på sig själva och tror sig själva vara så dåliga föräldrar att de anser att det är bättre för barnet att DÖ är ju väldigt sorgligt. men man behöver ju inte generalisera till andra och anta att andra ska bli lika usla föräldrar som man själv tror sig ska bli (och därmed anse att deras barn borde dödas för BARNETS skull). en hel del, ensamstående eller i en inte perfekt livssituation, lyckas ju faktiskt vända situationen till något väldigt bra. i slutändan handlar det mest om viljestyrka. har man inte den är det en annan sak.

och tycker man att ens egna föräldrar är så usla för att de lät en leva, och är bitter över det, så är det något man ska ta upp med en psykolog, istället för att sitta och generalisera och anta att någon annans barn ska känna likadant. för det finns många av oss som faktiskt är glada och tacksamma över att leva.

Jag är inte bitter. Jag gör det bästa av situationen. Däremot ser jag mig själv som realist. :) Men om svaret är så "självklart" då ska man väl inte ens behöva ställa frågan om abort?

Såklart finns det många ensamstående som klarar sig helt utmärkt. Men tråden handlade väl ändå om att låta en graviditet fortskrida trots att ena parten inte önskade det. Jag tolkade även trådstarten som att de har en fast relation.

Läger låter ju inte direkt "njaaa, föda barn V.50 passar inte, jag ska ju öla med Roffe då".

Man vet ju inte riktigt varför den andra tvekar. (Kommer inte riktigt ihåg ts). Beror det på inkomst, boendesituation, utbildning/arbetssituation eller relationen i övrigt? Det finns många parametrar att ha i åtanke. Man är ju faktiskt två i ett förhållande. Att en vill ha barn NU och den andra inte just nu kan man ju kompromissa om. Sen kan man ju vilja ha barn - men kanske inte just med DEN personen.

Jag har inget direkt svar på hur just nu ska göra, det kan ju bara ni veta. Men frågar man så får man ju vara beredd på att få olika svar också.

OM nu TS gör en abort, för att mannen vill det, fast hon själv inte vill det, tror jag faktiskt inte att relationen kommer vara varken särskilt långvarig eller frisk. HON måste vilja det. och angående att kompromissa så är det faktiskt väldigt svårt att kompromissa i en sådan här situation, eftersom barnet redan finns där, man kan inte göra en halv abort.

Såtillvida inte fostret uppvisar tecken på skador eller annat som visar att barnet skulle födas till ett oundvikligt lidande så gör en naturligtvis inte abort för BARNETS skull. Ett liv med bara en förälder eller under inte fullt optimala omständigheter torde vara bättre än inget liv alls. Det är inte som att det nuvarande blivande barnet kan läggas åt sidan och tas fram igen vid nästa graviditet. Det HÄR barnet har bara den HÄR chansen. Det blir inte bättre än så här...

Anyway, abort görs för din egen skull. Ibland kan det förvisso vara den blivande pappans önskemål som ligger i botten, så att en tar abort för att en inte vill ha barn som ensamstående förälder e d men gör inte en abort FÖR någon annans skull.

Jag gör det för min egen skull nu, för det som skulle bli barnets "skull", för pappans skull och för mina barns skull. Det skulle INTE bli bra.

Men tidigare hade det kanske varit mer för "andras skull". Men då hade jag nog inte gjort det heller.

Jag håller med dig om att man inte kan göra det för barnets skull. Däremot kan man göra det för sitt barn, vilket det nu blir. 

Har försökt svara så många ggr men appen vill inte..

Tack för alla intressanta svar och för att ni håller en god ton.

Jag har fortfarande inget glasklar svar på min situation men ska rådgöra med både bm och psykolog denna vecka.