är i v6 och funderar på abort

Jag vet hur det känns, har varit i samma situation. Jag fick panik och det kändes nästan som om jag var i en dimma från det att jag fick veta att jag var gravid.

Det finns inget i hela mitt liv som jag ångrar så mycket som aborten. Jag önskar att någon hade sagt till mig att ifall man är osäker så är det oftast rätt beslut att behålla. Så nu har jag iaf sagt det.

Jag tycker att du ska ta kontakt med kvinnokliniken och be om att få prata med en kurator. Kanske kan du få hjälp att sortera dina tankar.

Vi sa också att vi ville ha barn omkring 2 år efter aborten och snart är det dags för oss att börja försöka. Det känns helt fantastiskt men jag kan inte sluta tänka på att jag vet att vi hade fixat det om vi hade behållit det förra barnet. Det är en tomhet och en sorg som jag får leva med.

Jag tycker att det låter som att ni har alla förutsättningar för att bli fantastiska föräldrar. Men känner du att abort är rätt beslut så är det säkert rätt beslut!

Om det känns som rätt beslut att göra abort så är det förmodligen rätt beslut. Du har ju kunnat bli gravid en gång så det mesta talar ju för att du kommer att kunna bli det igen sedan när ni vill det.

Anledningen till att jag och min partner gjorde var abort var att vi båda studerade. Det gjorde att min och min partners livssituation inte alls såg ut som vi tänkt att den ska göra den dag vi skaffar barn. Nu när det gått tid sedan aborten kan vi inte förstå att vi fattade det beslut som vi fattade. Även om vi inte hade haft världens bästa ekonomi så hade vi klarat det. Det hade ju dessutom varit under en övergående tid som det hade varit tufft. Jag känner iaf att det har varit svårt att rättfärdiga ett beslut om en abort som gjordes pga att den ekonomiska situationen inte skulle ha varit perfekt. Jag anser ju absolut inte att jag kan säga att ni gör fel beslut om ni gör abort, men hade det varit jag så hade jag behållit. Eran ekonomiska situation låter ju relativt bra ändå och den kommer förmodligen att bli ännu bättre inom de närmsta åren. Så jag tycker inte att ni ska grunda ert beslut på det ekonomiska. Ett barn behöver faktiskt inte kosta så mycket de första året/åren. 

Däremot kan jag förstå om ni vill göra abort för att ni inte känner er redo ännu. Dock tror jag att det är många som känner så, det är ett stort steg att ta. Du skulle dessutom ha flera månader på dig att förbereda dig och bli redo. Jag kände mig nog inte heller redo när jag fick veta att jag var gravid. Men nu är jag verkligen redo och jag är dessutom övertygad om att jag hade varit redo redan då. 

Jag ber om ursäkt för att det låter som om jag försöker övertala dig. Jag vill egentligen bara få dig att fundera igenom beslutet ordentligt. När man väl har tagit den första tabletten så är det för sent att ångra sig. Om du bestämmer dig för att göra abort så se till att komma ihåg vad som fick dig att ta beslutet om abort och håll fast vid det beslutet.

Men om ni tvekar, ta kontakt med en kurator. Jag kände då att jag inte behövde prata med någon om det. Men nu i efterhand önskar jag att någon hade tvingat mig. Jag hade till och med bokat en tid, men jag avbokade den för att det kändes för jobbigt. Men jag fick iaf tipset att jag skulle skriva en lista med saker som talade för och emot att behålla barnet. Jag vet inte om jag skulle orka med att läsa den listan nu, men jag tycker ändå att det var ett bra sätt att tillsammans med min partner diskutera beslutet. 

Lycka till med allting oavsett vilket beslut ni fattar! 

Vad skönt att du tagit ett beslut som känns bra! Du kommer säkert att känna ännu mer lättnad när det är över. Men även om du känner att det var rätt beslut så måste du tillåta dig själv att sörja om du känner att du behöver det! Försök att inte stänga av alla känslor iaf, det brukar inte bli bra.

Du behöver nog inte oroa dig för själva aborten. Det verkar ju vara väldigt olika hur man känner men för mig var iaf smärtan inget större problem. Fick rätt starka värktabletter så kände mig lite borta i huvudet. Sedan hade jag en känsla av att jag var stark och skulle fixa det! Se till att ha en värmekudde redo, det hjälpte mig mycket!

Jag tror att jag nästan vilade för mycket för det ville inte riktigt komma igång ordentligt för mig. Så efter ett antal timmar fick jag "springa" i trappor för att sätta igång allt. Så ligg och vila men om det inte sätter igång ordentligt så kan det ju vara en bra idé att försöka röra på sig lite! Snart kommer det att vara avklarat!

Hoppas verkligen att det kommer att gå bra för dig! Nästa gång du ser det där plusset så kommer det att vara något positivt! Ett barn ska vara förknippat med glädje, inte bara oro och ångest! Styrkekramar

Det kommer att gå bra! :) Men jag förväntade mig också det värsta, kanske var därför som jag inte upplevde det så farligt! Börja med att ta tabletterna som du fått, jag klarade mig iaf bra med dom! Tog någon alvedon senare på kvällen så det borde ju iaf gå bra. Men ring och fråga! Antar att någon ringer under dagen och frågar hur det går, isf kan du ju höra med dom då! Jag gjorde det på sjukhuset så jag vet knappt vad jag fick för några värktabletter. Men jag var längre gången än du, så jag fick inte göra det hemma.

Förstår faktiskt inte varför du ens ska kommentera om du inte har något vettigt att säga. Nä jag tycker inte att det du säger är vettigt med tanke på att ts redan genomgår en abort (beslutet är redan taget). Jag tycker att det är en sak att ge någon råd och en helt annan sak att försöka döma ut en annan människa för de val den gör! Även om man såklart inte bör använda abort som en preventivmetod så tror jag ändå att det är bättre att göra abort än att föda ett barn man inte vill ha. Det är inte upp till någon annan att bedöma om man ska må dåligt över sitt beslut eller inte.