Hur hantera?

Kan tillägga att vi alltid är ute på förmiddagarna ca 1h, då bråkas det också om att vi ska gå in, inte ha vantar på sig (-4 idag tex) han ska köra barnvagnen i snön, vicka och sladda med vagnen.

Ni har ingen öppen förskola att gå till, så han kan träffa barn i samma ålder och leka av sig med, samtidigt som du och den lilla hinner amma. Hamnar man på ett ställe med bra pedagoger kan de leka igång killen eller till och med hålla bebisen en stund. Funkar det med kompisar så nyttja det både hemma hos er och hos andra, så han får positiva upplevelser som bryter den dåliga trenden.

Ge honom en pulka att dra om ni har snö och du kör vagnen så länge han inte kan köra på ett bra sätt. Använd sjal/sele om det är möjligt. Bebisen har rätt att vara med.

Först och främst behöver ni nog enas om hur ni ska bemöta honom och handla på samma sätt annars blir han nog bara förvirrad av alla varianter. Beröm honom för allt positivt han gör. Be honom om hjälp, så han får känna sig viktig. Sedan skulle jag nog tycka att ni hamnat i en negativ spiral där ni gett honom chansen att få nästan all uppmärksamhet när du är ensam med båda barnen. Han har sett att han kan få igenom det mesta och vill nu ha mer. Nu behöver ni vinna striderna. Hjälper en barngrind så använd det till lillans rum för att skydda henne.

Kan ni båda vara hemma lite mer, kanske det hade kunnat hjälpa, så ni får möjlighet att sätta p för alla dumheter. Läs böcker om att få syskon och prata om det. Han behöver anpassa sig till att han inte är ensambarn längre, vilket blivit en stor förlust för honom. Vi förberedde dottern jättemycket på att det var bebisens mamma OCKSÅ redan när hon låg i magen. Dottern blev storasyster vid 2,5 år.

Tyvärr går det i perioder med syskonproblemen. En ny period kommer när bebisen blir rörlig ...

Hej, och tack för svar! För att förtydliga så med att han fått 99% uppmärksamhet betyder stt dottern sover mycket i sjal på dagarna och då kan jag och sonen göra saker.. Han är delaktig om jag plockar i diskmaskinen tex eller lagar mat. Byter jag blöja på henne pratar jag med han.. Som du säger, det är en ond spiral vi hamnat i, känns som jag bara säger nej, sluta, gå härifrån, gör inte så, mamma blir ledsen när du slåss och då vill jag inte leka med dig om du slåss/skriker/rivs mm.. Vi träffar jämngamla barn också, men de flesta är lite rädd för sonen då han lätt blir för uppspelt och då blir hårdhänt eller vill se vart de andra barnen drar gränsen:/

Men är det okej att skicka in han på rummet när han bara bråkar och slåss? Iof så funkar det ju inte eftersom han lika fort kommer ut igen och fortsätter..

Jag har inga supertips tyvärr. Kan bara säga hur vi gjort när det kommit syskon. När vår 3½ åring blev storasyster första gången var hon 20 månader. Då var det hon som fick vara i fokus. Hon som blev storasyster i första hand.
Hon fick vara delaktig i allt. "Tror du lillasyster vill ha en ny blöja?". "Ska vi hjälpas åt?" Alltså frågade henne, lät henne vara med osv. Och som sagt, det var HON som blivit storasyster.

När nästa syskon kom för 3 veckor sedan så hade vi då en 20 månaders igen, samt 3½ åringen. Vi har gjort på samma sätt där. Låtit storasystrarna få uppmärksamheten när det gäller lillebror. Att dom känner att dom fått ett syskon i första hand, och i andra hand har vi fått ett 3:e barn typ.
3½ åringen får vara med och mata, hålla flaskan under uppsikt medans han ligger i mitt eller min mans knä. Får hjälpa till att rapa honom, klä på, byta blöja. Mycket prat med 3½ åringen också om barn, bebisar och hur det var när hon var liten. Gärna lite överdrivet. "Oj, nu kräktes lillebror, vet du.. När du var såhär liten så kräktes du med, Du kräktes så mycket så mamma fick gå och duscha", Sånt tycker hon är kul. Referera till hur det var när hon var liten. (Hon är såklart fortfarande liten, men i hennes ögon är hon ju superstor och att hon varit bebis är lika långt bort som att det fanns dinosaurier typ).

Kollat mycket på bilder av bägge storasystrarna när dom var bebisar, då ser dom sina gosedjur, filtar osv som dom har idag med. Nu tror jag inte att min 20 månaders förstår. Men allt funkar galant här hemma. Dom behandlar sin lillebror som om det vore den största skatten på jorden.

Jag läser ju att ni inkluderar eran son i sin lillasyster, men kanske något nytt tips kom med.
Lycka till, och det är en stor sak att få syskon.

Jo en sak till. Vi har bägge valt att vara hemma första tiden. Ca 6 månader, det kanske underlättar lite också.