Aj aj, öm mage nu efter morgonens äggplock. Fick ut 14 ägg. Det var ingen behaglig upplevelse men absolut ingen fara. Har ett konstigt rött märke på höger sida av magen som jag inte förstår vad det är.
Återföring på torsdag eftermiddag. Hoppas på många fina befruktade ägg.
Jättebra skörd andje-grattis. Håller tummarna stenhårt!
Allt såg bra ut på min kontraströntgen av livmodern, så sprutstart nästa mens.
Jajamen, korta protokollet!
Jag har druckit kanske max 1 kopp (1,5 dl) per dag. Har tagit det utspritt på dagen så små små koppar har det blivit. 
Både genom ruvning och fortsatt i graviditeten. Mindre än livsmedelsverkets rekommendation med andra ord, men inte helt avhållsam. Ivf läkaren tyckte tom jag kunde dricka 3 koppar per dag. Det har gått bra hittills, i vecka 13 nu. Men instämmer med ovanstående, gör det som känns rätt för dig.
Grattis till det fina resultatet! 18 dagar till TD låter länge. Vi hade 15 dagar på ett trecelligt. Testade dock positivt redan Rd 10.
Har läkarbesök imorgon bitti för att starta stimulering imorgon kväll. MEN jag är fast i snökaoset i Oslo med inställda flyg och helt fullbokat imorgon. Ska nu köra bil från Oslo till Stockholm hela natten för att hinna fram. Fatta dålig tajming!!
Usch det går inget bra det här. Idag på RD 10 har jag börjat småblöda. Brukar vara så innan mensen kommer igång. Går aldrig till TD oaktat progesteronet.
Fy vad less jag blir är mitt fjärde försök för att få syskon och har gjort 7 ivf totalt.
Fyller 43 år inom kort och dags att ge upp. Hade jag varit yngre hade jag lätt kunnat köra 3 gånger till då jag inte tycker det är jobbigt. Börjar förstå varför det är så svårt att släppa ivf, lätt att bli besatt.
Vi ville så gärna ha ett biologiskt barn till. Få uppleva en graviditet, förlossning, tiden på BB, komma hem med en nyfödd.
Hade jag inte haft något barn hade jag varit öppen för äggdonation men inte som det ser ut nu. Adoption har aldrig varit aktuellt, jag vill ha ett eget barn. Då hade allt tagits ifrån mig inte bara generna, graviditeten, förlossningen och att få ett nyfött barn.
Får glädjas och vara lyckliga för det barn vi fått. Hur känner ni? Kan väl inte bara vara jag som inte lyckas i slutänden. Hur hanterar ni situationen?
Saken är att jag mår inte dåligt psykiskt eller fysiskt, men efter 43 år är chansen nästan obefintlig att lyckas.
Läkaren sa kör max 2 ggr till sedan tyckte hon inte det var någon idé. Nu är vi där och jag fyller snart 43 år. Det kostar väldigt mycket pengar att hålla på, vi har redan lagt ut 37 000 * 4 på allt detta. Det äter på ekonomin.
Chansen bör helst stå i relation till kostnaden.
Har man försökt ett antal gånger så kommer man tillslut till vägs ände när läkarna inte tycker det är någon idé att försöka mer, även om man är yngre.
Usch vad deppigt allt blev, just nu känner jag mig väldigt låg.
Vi kommer att försöka hemma, har blivit natuligt gravid 2 ggr så då borde det inte vara fel där.
!!!!
Det gick bra! Var framme i Stockholm 05:30. Hos läkaren 07:00. Allt såg fint ut, tog första sprutan igår. :)
Vi står i adoptionskö. Och blir 40 i juli. Nu är jag visserligen gravid i v13 och hoppas ju att allt går bra. Kanske det blir ett adopterat syskon? Men en sak i taget.
Vi gick föräldrarkursen i höstas och gifte oss i somras och det var jätteskönt att ha gjort. Det släppte lite av stressen. Nu har vi sett till att möjligheten finns iallafall.