Fler äldre som ska göra ivf?

Har kort lutealfas om ca 10 dgr och nu kör jag med lutinus vid hemmaförsök, progesteronet förlänger cykeln så att ett ägg ska hinna fästa. Har massor Lutinus över så det är bra.

Om ni blir gravida kan jag varmt rekommendera er att vara med i en Face Book grupp, finns massor tex. S

Augusti mammor Stockholm etc. Jag var med i flera stycken och det gav mig jättemycket. Alla väntar barn inom samma månad och är i samma fas och bor på samma ort. Vi träffades när vi var gravida och en del blev väldigt goda vänner och bjuder in till barns födelsedagskalas.

Det var väldigt lätt att hitta gravidgrupper på olika forum där intresset var stort att ses, men inte alls för personer som höll på med IVF.

Det är inte bara personkemin, utan mer fråga om vilket intresse man själv har att ses och hålla kontakten. Visa föräldragrupper är väldigt givande andra inte alls. Det beror på vilka personer som är med i gruppen och hur intresserade de är att ses ofta och hitta på saker.

Progynon har jag aldrig använt. Lutinus tog jag fram till 12 graviditetsveckan tidigare. Nu har jag bara kört 1 Lutinus på kvällen och den förlängde cykeln med 4 dagar. Jag har samlat på mig en massa Lutinus som jag tänkte göra åt och det är bra annars hade jag varit tvungen att försöka få en läkare att skriva ut dem. Har samlat varje gång.

Skulle jag bli gravid så hade jag tagit Trombyl, Prednisolon och Fragmin också men det tänkte jag vänta med tills jag är konstaterat gravid. Det är väldigt bra att ha sparat mediciner som annars är krångliga att få utskrivna. Har börjat med Lutinus 2 dagar efter ägglossningen och slutade när jag fick mens.

Vad tråkigt! Som jag förstod det så är inte alla återföringen gjorda nu utan flera för 10 år sedan. Om du bara räknar dem du gjort nu, hur många är det då? Vad gör du om det inte går i höst? Kram till dig.

Mom2012 - hur har det gått med ditt sista försök?

Aj då när jag läser i trådarna tycker jag ofta att folk testar före TD och får plus, för att sedan på TD få minus. Ägglossningssprutan sitter i maximalt 10 dagar efter att man tagit den. På mig kan den ge plus i många dagar. När jag blev gravid med dottern plussade jag svagt svagt på kvällen RD 7, med ett 2-dagars. Sedan blev plusset starkare och starkare för var dag som gick. Alltså är det möjligt att få ett riktigt pluss redan på RD 7. Det fick jag även i denna ivf omgång, dock så försvann plusset RD 8 och till motsats från sist så blev det aldrig starkare. Eller så var det ägglossningssprutan som fortfarande satt kvar 11 dagar efter jag tagit den. Det får jag aldrig reda på.

Så då är det slut för er också, i vart fall inga fler försök med egna ägg?

Det blir inga fler IVF försök för oss. Dels har jag fyllt 43 och dels är risken att lyckas låg i förhållande till kostnaden. Dessutom minskar chansen att lyckas efter 4 försök som vi nu gjort. Så det blir hemmaförsök med Progesteron jag har över för att förlänga lutealfasen.

Äggdonation är inte aktuellt. Visst känns det som en sorg att inte få uppleva ännu en graviditet och tiden med en nyfödd, men ska jag ha fler barn vill jag att det ska vara ett helsyskon till min dotter. Jag hade nog tänkt annorlunda om vi inte hade haft något barn, men det känns väldigt främmande för mig att kunna tänka mig ett barn som inte är mitt genetiskt.

Tänker på er som gjort väldigt många försök. Alla vet hur dyrt det är om man inte får köpa trepack.

Ni måste lagt ut en förmögenhet på detta som försökt 8-9 gånger men äggplock. Är det aldrig någon som gett en ärlig och realistiskt bild att lyckas när ni försökt så många gånger som vissa gjort? I vart fall har läkarna varit raka och ärliga mot mig.

Det är ingen tröst, det är en lång väg att gå innan man accepterar att det troligtvis inte blir några fler barn, i vart fall inget biologiskt barn och det är det enda jag är öppen för.

Jag tror inte riktigt man kan förstå innan man själv är "där", dvs. i samma situation. Så länge man är inne i IVF svängen så har man ju fortfarande förhoppningar. Går det inte denna gången så kanske nästa etc.

Läste i en annan tråd att 2/3 lyckas på landstingsförsöken. När jag gick på KS föddes 37 % levande barn i förhållande till antalet utförda behandlingar. Ja det stämmer nog att de flesta lyckas inom 3-4 försök.

Men som sagt, det är först när man själv sitter i samma situation att man som jag fyllt 43 år och själv inser att chanserna är minimala, eller att läkarna sätter stopp och säger att man inte får göra fler försök, då man måste acceptera att det inte blir några fler genetiska barn. Ja, det är först då man kan förstå någon annan i samma situation.

Är man 40 år ja då borde man fortfarande kunna lyckas. Lyckades ju själv när jag bara var 4 månader från 41 år.

Tror de allra flesta har en stark önskan om ett eget barn. En äggdonation innebär inte att barnet blir ditt eget, oavsett vad det står på ett papper eller vad som gäller juridiskt.

Barnet har en annan kvinnas gener, utseende, sjukdomar etc. Förstår att många känner som jag, jag är inte säker på att jag hade kunnat tycka om någonannans barn på samma sätt som mitt första som är mitt eget.

Jag undrade just hur det gått för dig, nu har jag inte läst så noga men vad trist när ett plus övergår i minus. Jag testade varje dag - var besatt av att testa - och hela tiden blev testen starkare. Ända fram till vecka 8, då blev testen helt plötsligt svagare. Fick panik, av en händelse hade jag en gyntid inbokad sedan länge. Men jodå hjärtat slog. Dagen efter på SH fick vi på nytt se ett hjärta slå.

I efterhand har jag läst att när HCG kommit till en viss nivå, så späds det ut.

Visst det kostar enormt mycket. Undrar hur mycket pengar en del här hat lagt ned egentligen och hur man har råd med detta? Vi försökte ändå bara 4 gånger vilket resulterade i kostnader om ca 130 000 (!). Pengar som inte resulterade i någonting. Visst är det lätt att bli bitter.

Nu vet jag inte hur gammal du är men är du 40-41 så kan chansen ännu finnas. Antar att du inte hinner fler försök före sommaren i vart fall.

Det är både för och nackdelar att testa tidigt/före testdag. En del kliniker har TD långt fram. Tycker ofta att jag läser att folk får plus som sedan "försvinner", ovanligare när man sett hjärtslag.

Man ska inte ropa hej förrän man kommit över bäcken. Först efter vecka 12 började jag hoppas.

Jag åt Dhea (prasteron) och q10, det sista kanske för kort tid. Nu kör vi hemmaförsök, det känns meningslöst att betala 35 000 kr per försök vid en ålder om 43 år. Ivf fullkomligt äter pengar. Bara det i sig att betala 35 000 kr för att misslyckas.

Vi är inte gjorda av pengar.

Fundera diskutera med kliniken om du vill fortsätta i höst. Med tanke på åldern behöver det ske så snart som möjligt. Kram!

Jag åt Prasteron ca 3 månader innan. Jag minns faktiskt inte för det var 2012. Om jag inte missminner mig började jag på sensommaren sedan körde vi två försök under hösten och jag blev gravid på det andra i börjar av december sattes äggen in. Sedan åt jag Prasteron 2014 tidig sommar. Vi gjorde 4 försök under hösten och fram till våren 2015. Alla gånger utom sista fick jag många ägg trots att jag var 42,5 år när vi startade.

Minns 3 månader innan för att det ska ha någon verkan.