Att välja sina strider - när går det för långt och barnet blir bortskämt?

En del barn slutar aldrig att försöka. Jag har en 28-årig son, som fortfarande testar om det inte kan gå att få mig att göra hans smörgåsar. Ända sedan han var 5-6 år har jag sagt ett vänligt men bestämt nej (utom vid sjukdom förstås!), men han har aldrig slutat att fråga.

Som jag ser det, så är "att välja sina strider" inte ett tidsbegränsat sätt att uppfostra sina barn, utan ett sätt att förhålla sig till dem. Såvida barnet är normalutvecklat, så lugnar det sig med konstiga och omöjliga krav lite i taget. Men en 6-åring kan få raseriutbrott för att han inte får cykla utan hjälm, en 10-åring för att hon inte får sova över hos kompisen mitt i skolveckan och en 15-åring för att han inte får gå på föräldrafritt nyårsparty. Man får som förälder fortsätta att välja sina strider ända tills de flyttar hemifrån (och i bland längre än så). Striderna gäller bara lite andra saker ...