Att välja sina strider - när går det för långt och barnet blir bortskämt?

En av mina fyra har varit sådär, slagits, kastat och blivit helt galen när han inte fått som han vill. Jag tyckte nog han var värst som 4-åring. Nu som 6-åring är han ganska sansad även om han ff har 18 bryt om dagen kastar han inte längre och han slår ingen utan han skriker att jag är dum och gömmer sig i tvättstugan. Klart mycket bättre :)

Men jag har tänkt att syskonen ska inte behöva stå tillbaka för hans humör. Han ska inte vinna på att han är den som flippar så där har jag tagit alla fighter som finns att ta. Jag har aldrig hindrat dem från att vinna även om jag vet att det innebär illvrål under överskådlig tid. Däremot om det bara är jag som drabbas har jag ibland låtit saker passera t ex vem som ska borsta tänder och sånt och ibland har jag förebyggt genom att fråga honom var han vill sitta i bilen medan andra gånger har det absolut inte varit hans tur att sitta fram och då har han fått skrika.

Kan säga att lillasyster som är 2 år yngre än den här killen, hennes första 2-ordsmening var "xxxx arg" :) Så ja, han hade ett antal utbrott per dag.