Smillan83 skrev 2015-05-04 08:38:30 följande:
Nä håller med dig, ingen förstår! Inte ens min man! Men tror det är annat för oss som liksom får alla hormoner och får de små liven insatta i oss, det blir mer påtagligt!
Våra familjer och vänner vet om att vi kämpar, tycker det är skönt med allt stöd!
Har telefontid med läkaren Sofia i eftermiddag, då får vi höra vad som händer nu framöver! Pga min PCO skulle jag tro att även FET et blir hormonstimulerat så att allt går enklare att planera! Är så rädd att allt kommer dra ut på tiden så att vi inte hinner göra insättningen innan sommaren annars!
All väntan, längtan och planerande gör mig tokig! Hur länge orkar man?
Ja det är väl säkert så, för mig var det typ jordens undergång när vi inte lyckades, medan han var mest ledsen för att jag var så ledsen. Får känslor av att han inte vill detta lika mycket som jag, men det är nog mest i mitt huvud.
Ja det är skönt med förståelse. Min mamma vet samt min sambos mamma men ingen annan. Och min sambo's syster är gravid och ska ha barn i juli, så varje gång hela familjen träffas så pratas det barn konstant och det är så jobbigt. Även fast hans mamma vet så tänker hon typ inte på vad hon vräker ur sig och jag tar åt mig så lätt, för minsta lilla. Önskar verkligen jag kunde glädjas så för deras skull, men det är så svårt.. :/
Hur gick telefonsamtalet? Ni borde hinna innan sommaren. Jag ska börja med sprutorna efter 18maj och äggplock i början av juni, så ni hinner nog :)
Jag fattar inte heller. När vi gjorde äggplocket var det ett par som var inne på sitt 6:e försök. Fattar inte hur dom orkar. Jag var säker på efter första försöket att jag ville vänta ett tag, för att det tog så mycket på krafterna och psyket, men ångrade mig när vi inte lyckades, vänta hela sommaren kändes för länge. Men fy så jobbigt det här är.