Första tabletten tagen - många frågor!

Har du gått vidare med aborten?

Hur har det gått idag?

Nedan är ett uttdrag ur en medicinska artikel inom ämnet du efterfrågar.
www.drugline.se/questions/sv/19934/:%22mifepristone%20-%20AE%22

Korfattad sammanfattning: Det finns fortfarande för få fall rapporterade för att kunna göra en vetenskaplig sannolikhetsbedömning för human teratogenicitet för mifepriston. När länkad artikel skrevs fanns det enbart 7 rapporterade fall, varav 2 av fostren hade missbildningar.


"Hos människa har endast 7 fall, där fostret exponerats för mifepriston i aborteringssyfte och där graviditeten fortsatt, rapporterats. I två av fallen hade fostren missbildningar. Det ena fallet upptäcktes efter abort (på grund av kraftig oligoamnios) i graviditetsvecka 18. Några klara slutsatser kring vilken roll mifepriston haft vad gäller missbildningarna kunde inte dras vid embryologisk undersökning [4]. Det andra fallet rörde en 25-årig primigravida som i aborteringssyfte erhöll 600 mg mifepriston i 5:e graviditetsveckan. I samband med en ultraljudsundersökning i vecka 17 observerades svåra missbildningar varför abort utfördes i graviditetsvecka 18. Vid undersökning uppvisade fostret missbildningar som vid sirenomelia (kaudal dysgenesi). Dessutom sågs hypoplastiska lungor samt läpp-gomspalt. Sirenomelia uppstår vanligen i graviditetsvecka 3 varför läpp-gomspalt (och lunghypoplasin) hos fostret var det enda som direkt och med någorlunda säkerhet kunde kopplas till intaget av mifepriston. I de övriga 5 fallen föddes fullgångna normala barn. Exponeringsdosen var ej klarlagd i alla fall, men i de fall som är kända var den 400-600 mg. Exponeringen skedde under graviditetsveckorna 6-9. När tre av barnen (exponering vecka 8-9) följdes upp vid 6, 9 respektive 15 månaders ålder var fortfarande allt normalt [1]"

Så är det inte! Barnet dör inte. Tablett 1 gör livmodern mer känslig och börjar kontrahera sig, men tabletten i sig dödar inte barnet! /BM 2

Jag ville bara säga att jag fått samma information som dig ang. första omgången piller - att de mjukar upp livmoderhalsen och kan orsaka missfall, alltså INTE att de dödar fostret. Har dock inget nytt att länka till, och min enda erfarenhet av de pillerna var när jag tog dem för att stöta ut ett redan dött foster som inte ville komma ut av sig självt. (Läste på då, men det var ett tag sedan.)

Jag tycker det är avskyvärt hur vissa av er går på och på när TS bett er sluta, jag blir riktigt äcklad av sådant beteende. Precis sådant trådsabotage som gör att TS i många trådar lämnar tråden. Förstår ni inte att hon ber om hjälp eftersom sitter i en väldigt jobbig sits? Det minsta man kan göra då är väl att hålla sig till det ämne hon ber om, och sluta för 17 med att komma med spydiga kommentarer! Och VARFÖR tycker ni att ni kan avkräva TS en förklaring på varför hon vill avbryta aborten, eller varför hon startade den? Det har ni (och resten av oss) ingenting att göra med.

TS, om jag vore som du så hade jag slutat läsa kommentarerna ifrån dem du bett sluta skriva. Svara i alla fall inte på dem. Sedan vill jag önska dig lycka till, och hoppas att graviditeten får fortsätta.

De sa så till mig med när jag skulle göra en medicinsk abort "Första tabletten avstannar graviditeten". I pappren jag fick så stod det att man var tvungen att fullfölja om man tagit första tabletten, med tanke på hur stora risker det fanns för fosterskador annars. Dessutom varnade BM mig för detta innan jag fick ta Mifegyne.

Jag fick en tid först en hel vecka senare, men började inte blöda alls efter Mifegyne. Det var inte förrän jag kom till sjukhuset på abortdagen som jag fick flera stycken Cytotec att föra upp i vaginan. Därefter gick allt väldigt snabbt och smärtfritt faktiskt.

Dock var detta min andra abort.

 

Min första abort var i vecka 12+3, det blev en kirurgisk abort. Jag fick INGEN tablett vid första besöket, utan bara UL datering, och så fick jag med mig Cytotec att ta några timmar innan jag skulle in till sjukhuset och skrapas. Av Cytotecen började jag blöda lite smått, men inget mer med det. Kvinnan som låg i sängen bredvid mig hade tydligen inte fått Cytotec med sig hem att ta några timmar innan, så hon fick att lägga under tungan precis innan ingreppet, och hon fick svinont direkt i princip, så vi är ju alla olika.

Självklart kan du hävda att du vill avbryta din abort, men med hänvisning till fakta som presenterats i tråden, och som du själv har läst dig till på Fass, janusinfo osv så skulle jag tyvärr inte hysa för stora förhoppningar att det skulle gå vägen.

Sedan är det ju viktigt att komma ihåg att alla missbildningar inte går att se på organscreening/ultraljud/fostervattensprov/kub-test och allt vad det är.

Som sagt, du har själv länkat fakta, du verkar väldigt beslutsam och verkar inte vilja "höra på det örat", när de flesta säger till dig vad de flesta lärt sig, och hört i alla fall av vårdpersonal (eller vårdpersonal själva till och med), utan du hävdar bestämt att FASS har rätt osv. Det handlar mer om att inte många kända fall finns som har kunnat studeras. Det handlar om fosterskador OKÄNDA.

Men som sagt, jag förstår att du griper efter halmstrån, och jag råder dig absolut att ta kontakt med din barnmorska, tala om att du vill avbryta och ta det därifrån. Vad för rutiner de har kring ett avbrytande får de ju ta på det sjukhuset du tillhör.

Lycka till!

Hur har det gått TS, har du fått träffa en läkare? Hoppas du slapp börja blöda.

Tack för dina ord.

Problemet var dock att jag bad flera gånger om om fakta eller personliga erfarenheter, men jag fick ändå i de flesta fall ingetdera. Man kan ju tolka det som att jag inte "vill höra på det örat", men jag ville att man ska kunna basera sina uttalanden på någonting, ord är bara ord.

Jag fullbordade aborten. Jag blödde ingenting före eller hade några andra symtom av mifepristontabletten, utan det var först efter 4 st cytotec.
Jag sade inget om mina funderingar inne på sjukhuset, så om fostret fortfarande var vid liv innan cytotec vet jag ej. 
Aborten var fruktansvärt fysiskt smärtsam, vilket kanske var tur för det fanns pga. det ingen energi kvar till någon psykisk smärta. 

Men det kom efteråt . Jag ångra mig något fruktansvärt. Och jag vill råda alla som går i funderingarna på abort att låt aldrig någon annan människa avgöra åt dig.

Nu är det gjort och ditt val får konsekvenser, precis som allt annat i livet. Du är ingen dålig människa för det. Vi gör så gott vi kan med de förutsättningar vi har. Låt det göra ont, kämpa inte emot. Det är mitt bästa tips. Låt det kännas för jävligt när det gör det. Det blir bättre, även om det alltid finns med dig. Kram på dig

Kram till dig. Anonym (Oio) sa egentligen allt, lyssna på denne.