goodparenting

Äldre 10 Feb 13:35

26 svar

Barngympa på förskolan

Vi var idag med vår son på förskolan och fick då bland annat se hur barngympan gick till.

Vi blev smått förfärade!

Barngympan var klart anpassad för tjejer och killarna blev väldigt rastlösa, med åtföljande återkommande och intensiva tillsägelser mot killarna och kanske speciellt vår son.

Vår son som nu är 5 år har tidigare gått på barngympa utanför förskolan och den har varit stimulerande och utmanande och han har aldrig behövt bli tillsagd.

Men här var han totalt uttråkad och försökte så gott han kunde stimulera sig!

Så vi undrar ska det verkligen vara så här? Borde inte gympan anpassas så att även killarna stimuleras? Alternativt att man delar upp barnen i en grupp som vill ta det lite lugnare och en grupp som vill ha lite mer stimulans - oavsett kön.

Dessuton ska väl förskolepersonalen vara skickliga pedagoger och inte gång på gång sätta sig i situationer där de skäller på barnen! Utan istället borde de antingen undvika konfliktsituationerna från första början, alternativt lösa dem på ett smidigt sätt.

Här följer lite exempel:

1. Under samlingen håller vår son och hans kompis i varandra och myser till och från. Vår son blir upprepade gånger tillsagd utan att det hjälper. Varför inte säga åt dem att sätta sig en bit ifrån varandra istället? Eller låta dem sitta och mysa?

2. En av de första övningarna går ut på att springa ihop och kollidera. En av få saker vår son tycker är kul under gympapasset, och han fortsätter med detta även under efterföljande övningar. Med flertalet tillsägelser som följd. Barn saknar avstängningsknapp på det viset, borde inte pedagogerna känna till det och lägga kollisionsövningen sist i så fall?

3. Under en av övningarna lägger sig först en tjej ner på golvet och sen en andra, de får uppmuntrande tillrop av pedagogerna att de ska upp igen. När vår son lägger sig ner följs det åt av flertalet skarpa tillsägelser. Generellt blir tjejerna tillsagda på ett mjukt sätt och killarna strängt!

4. Under en av övningarna håller vår sons kompis fast vår son omväxlande med att vår son håller fast honom. De får skarpa tillsägelser, kanske mest vår son.

5. De har delat upp gympan på flera grupper, där de redan har delat på vår son och en av hans bästa kompisar, för att det blir ?för busigt? annars. Är det inte bättre att de anpassar gympan efter barnen så att den blir rolig och stimulerande för dem och behovet att busa minimeras! Dessutom kanske dela in i grupper efter hur utmanande gympan ska vara istället.

6. Sist och kanske värst! Vid ett tillfälle läste pedagogerna en tvärtom-saga som gick ut på att allt var tvärt om. När de sedan bad vår son att peka på öronen, så pekade han på näsan, när han skulle peka på munnen pekade han på ögonen? tvärt om skulle man kunna säga? Varpå pedagogen irriterat fräser åt vår son: ?Har du inte lyssnat på nånting!?.

Varför inte se vad vår son gör och uppskatta och uppmuntra det istället!

Efter övningen när pedagogen hörde sa min fru högt och tydligt till vår son: ?Vad häftigt, hade du lyssnat så duktigt att du var ett tvärtemot troll!?

Generellt kan man säga att vår son inte alls blev stimulerad, och när han försökte hitta på sätt att bli stimulerade fick han skäll!

De fåtal gånger vår son blev stimulerad så skrattade, tindrade och lydde han!

Ska det verkligen vara så här? Vi tycker inte alls att det känns bra att pedagogerna gör FEL och att det leder till skäll på barnen.

De flesta om inte alla situationerna hade enkelt gått att undvika eller hantera på ett bra sätt! Visst skäll hade man till och med kunnat vända till uppmuntran och beröm, som när vår son gjorde tvärtom!

Egentligen är vår son superduktig och tycker det är kul med gympa och brukar inte vara busig på gympa. Men här verkar det mer vara en övning i att sitta tyst, lyda och följa instruktioner! Då kanske man inte ska kalla det gympa och ha barnen till att byta om.

Finns det inte barngympa som funkar bra för både killar och tjejer?

Felaktigt padagogik ska väl inte vara grund för att barnen ska få skäll.

Vad tycker ni?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-02-10 14:02
Snälla, undvik att göra detta till en genusdebatt. Givetvis är det stora här inte om det är tjej- eller killgympa!
Givetvis beror mycket på individen. Men det finns vissa generella skillnader mellan killar och tjejer som det inte finns anledning att släta över, utan snarare ta hänsyn till!

Dessutom skiver jag faktiskt också:
-Alternativt att man delar upp barnen i en grupp som vill ta det lite lugnare och en grupp som vill ha lite mer stimulans - oavsett kön.

Vi har även en dotter, som vi också är väldigt måna om och vi är noga med jämställdhet!

Bortse från att jag råkade kalla det tjej- och killgympa...
Släpp genus nu och hjälp oss med frågeställningen!

goodparenting

Äldre 10 Feb 14:09

#4

Snälla, undvik att göra detta till en genusdebatt. Givetvis är det stora här inte om det är tjej- eller killgympa!

Givetvis beror mycket på individen. Men det finns vissa generella skillnader mellan killar och tjejer som det inte finns anledning att släta över, utan snarare ta hänsyn till!

Dessutom skiver jag faktiskt också:

-Alternativt att man delar upp barnen i en grupp som vill ta det lite lugnare och en grupp som vill ha lite mer stimulans - oavsett kön.

Vi har även en dotter, som vi också är väldigt måna om och vi är noga med jämställdhet!

Bortse från att jag råkade kalla det tjej- och killgympa...

Släpp genus nu och hjälp oss med frågeställningen!

Nyfikna72
Tack, vi ska försöka lösa det lokalt med personalen. Men vill ha så mycket info som möjligt först!

Flickan och kråkan
Nej, bortse från könsbenämningarna. Men faktum kvarstår att det duttades med tjejerna när de inte följde instruktionerna medan killarna fick skäll, se ovan när vår son lade sig på golvet och fick skäll, men inte de två tjejerna som redan lagt sig ner.

Anonym (Jenny)
Utan tvekan passade gympan generellt bättre för tjejer. De var glada och nöjda och tyckte det var kul, medan killarna var tydligt understimulerade. Genereltt. Sen kan givetvis någon kille tyckt det var lagom och någon tjej velat ha mer fart...
Har du aldrig sett situationer där killar eller tjejer trivs bättre än det andra könet?
Dessutom har det inte med mitt barn att göra, eftersom det var så för alla killarna mer eller mindre. Sen verkar du inte läsa innan du ska komma med genuspekpinnen! Vår son är väldigt bra på att följa instruktioner under rätt förutsättningar, precis som alla andra barn.
Läs gärna igen, med lite andra ögon, och hjälp oss!

goodparenting

Äldre 10 Feb 14:19

#5

Flickan och kråkan skrev 2015-02-10 13:49:29 följande:

Jag har pojkar som haft gymnastik både på fritiden, i förskola och skola. Det har aldrig varit några problem. Blandade grupper med både tjejer och killar givetvis.

Vi trodde också att det funkade bra och inte var några problem, speciellt eftersom det gick så bra med barngympan på fritiden som var blandad grupp - men tjejerna tog det generellt lite lugnare! Ända tills vi själva såg idag...

Du vet att det inte har varit några problem för att? Du har alltid varit med? Dina barn berättar allt?

goodparenting

Äldre 10 Feb 14:35

#7

Flickan och kråkan skrev 2015-02-10 14:27:50 följande:

Hur som, att det inte fungerar på gympan verkar ha många problem. Besynnerliga aktiviteter, dålig struktur, luddiga instruktioner och pedagoger som behandlar pojkar och flickor olika.

Jag har tre pojkar. De två äldsta tränar konståkning. Jag är alldeles väldigt medveten om könsnormer. Alltför väl, tyvärr. Pojkar KAN precis som tjejer lyssna, ta hänsyn och vara fokuserade. De får sällan träna på detta dock "de är ju bara pojkar" klart att de busar runt och låter och inte kan sitta stilla.

Problemet som sagt, låter snarare som om pedagogerna inte är vana vid att ha den här typen av aktiviteter. Att inleda med en kollisionsövning (eller att det överhuvudtaget) är ju liksom att be om problem om man nu haft problem tidigare.....att ha det som första övning, första gången är inte heller särskilt rutinerat

.

Tack för konkret tyckande!
Har du några förslag på hur vi ska hantera det?

goodparenting

Äldre 10 Feb 15:27

#11

Anonym (V)
Tack för dina tankar. Som dessutom är en bra motvikt till våra just nu

goodparenting

Äldre 10 Feb 15:31

#12

Anonym (-)
Du verkar inte ha läst öht!
Det handlade inte om ett fåtal barn, utan i stort sett alla killar.
Dessutom funkade det inte jättebra med tjejerna heller i alla lägen, men dessa fick inte skäll, utan snarare muntra tillrop.

Men du tycker att det är ok att anpassa gympan efter de barn som vill ta det lugnt, och skälla på dem som vill att det ska hända lite mer?

Vad tycker du att vårt barn gör för fel när pedagogerna har läst tvärtom-sagan och han pekar på näsan istället för öronen?

Är då problemet som vi behöver ta tag i vår son? Eller pedagogen som skäller på honom?

Skärp dig!
Tackar ändå för att du bemödade med att skriva och gav en annan syn på det hela!

goodparenting

Äldre 11 Feb 09:41

#24

Rani, Flickan och kråkan, Anonym, mfl

Tack för era kommentarer.

Jag märker att jag skrev det första inlägget väl mycket i affektion och inte så nyanserat.

Det jag kallar skäll i inlägget kanske snarare är tillsägelse med skärpa, och muntra tillrop kanske är tillsägelse utan skärpa. Det är svårt att återge en klar bild av situationen och vår son, men jag ska försöka lite till...

Vi håller med om att att barngympa ska kunna se ut på olika sätt och att barnen ska kunna göra som de blir tillsagda. Vi menar även på att vår son klarar det, under rätt omständigheter och även under lite mer utmanande omständigheter, men inte alla gånger under helt fel omständigheter! Ska han då bli lidande för det? Hur ska vi förbereda honom för det? Eller bör personalen hantera det på ett bättre sätt?

För att förstå situationen måste ni förstå att alla killar var uttråkade och fick skarpa tillsägelser, inte bara vår son. Exempelvis vid ett tillfälle när barnen skulle ligga ner och sträcka ut benen väldigt sakta så gjorde en annan kille det så snabbt han kunde och sa "kolla vad snabbt jag kan" varpå han fick en skarp tillsägelse. Efter en stund satte killen igång igen och sa "kolla vad snabbt jag kan" varpå det blev en skarp tillsägelse. Pedagogen kunde istället sagt: "Vad duktig du är så snabbt det går, får vi se hur långsamt du kan göra nu då?" Exemplen på detta är många, och som sagt inte alls bara vår son, som jag dock koncentrerade mig på i ursprungliga läget. Samtidigt så kändes det lite som att personalen hade bestämt sig för att han var den busigaste och valde ut honom lite grann till hack-kyckling. Men alla killarna betedde sig i stort sett lika och fick mycket tillsägelser!

Barngympan passade alldeles utmärkt för de barn som var runt 3 år. Men inte alls för killarna runt 5 år!

Att lägga skulden för detta på vår son tycker jag känns väldigt märkligt. Även om jag kan förstå att man får det intrycket när man läser tråden...

Vår son gillar fart och fläkt och kan bli lite uttråkad när det går för långsamt. Men han är även väldigt duktig på att sitta still. Exempelvis bygger han lego för 8-12 åringar helt själv efter instruktionerna och kan sitta med det väldigt länge. Senast på BVC fick han mycket beröm av en imponerad läkare som tyckte att han var väldigt duktig på att koncentrera sig och följa instruktioner.

Jag tror så här. Pedagogerna hade inte utformat ett gympapass som passade alla i den här 3-5 års gruppen. Och när 5-års killarna visade detta så kunde inte pedagogerna riktigt hanterat det.

Det var bara lugna övningar hela passet. När de gjorde ännu en av de långsamma övningarna så sa vår son att det går så långsamt att han somnar...

Om däremot pedagogerna från början hade sagt att det skulle göra avslappningsövningar så hade det kanske sett helt annorulunda ut. Men nu hade de bytt om för gympa! Och det hade sett helt annorlunda ut om det bara haft nån mer utmanande övning som hinderbana eller liknande.

Exempelvis under samlingen när vår son och hans kompis höll om varandra och blev tillsagda, så hade pedagogen kunnat säga att de kan hålla handen istället, men att de ska sitta still.

När vår son gjorde tvärt om som de hade gjort i sagan - trollen drack genom öronen - så kunde han fått beröm istället för skäll.

Min tro är att hans upplevelse hade blivit mycket positivare då, att han hade lärt sig mer och utvecklats. Och även blivit ännu duktigare på att lyssna och följa instruktioner!

Det är barn i 5 års åldern vi pratar om här. Vi kan inte trycka in dem i en mall med skäll och tillsägelser!

Jag ser det lite så här. När någon blir mobbad så är det inte den mobbades fel, utan de som mobbar.

Jag tycker detsamma med skäll - det är oftast inte den som blir skälld på som gör fel!

Sen är det givetvis befogat med tillsägelser ibland, men på rätt sätt!

"Att dela på barn som man märker inte kan hantera en viss situation tillsammans är väl alldeles utmärkt."

Kanske, i en del situationer. Många gånger kan det nog vara så att man då löser symptomen men man tar inte tag i orsaken. Vilket jag tycker är fel!

Egentligen är allt ovanstående inget större problem. Vi kanske är lite perfektionister och överbeskyddande.

Vi tycker att det är en väldigt bra förskola, vi har bra kontakt med personalen, vår son gillar verkligen personalen och de gillar honom. Ändå tror jag att man kan hamna lite snett och då är det lika bra att räta upp det så snart som möjligt.

Vi kommer att prata med personalen. Med en väldigt mjuk framtoning, eftersom det inte finns fog för annat i det här läget, och vi är övertygade om att det kommer att bli bättre.

Tack för era kommentarer, vi behövde lite andra tankar och tänka igenom det själva några gånger till.

Har ni mer tankar så välkomnar vi de också!

Men om ni ska kunna hjälpa till mer här så ska ni se barngympan som en relativt friktionsfri tillställning, men där man som förälder till de 5 åriga killarna kan se antydningar till att de är understimulerade och att de får lite onödigt många tillsägelser.

Vår son ska ni se som en omtyckt, sympatisk kille som tycker om att göra som han blir tillsagd, men som kan ha lite svårt att hålla sig i skinnet och väldigt lätt blir igångsatt av sina kompisar.

Lite så kanske...

Barngympa på förskolan

INNEHÅLL