måste ta ett beslut nu

Ang VUL så om du verkligen vill va på säkra sidan så säger du att du har väldigt oregelbunden mens o att testet visade 3+ för då "kan du omöjligt veta" hur långt gången du är... O då vill du veta om "du ens kan göra abort". Att du sen vill hem o fundera innan du tar de slutgiltiga beslutet är inget konstigt.

El så drar du hela sanningen.

Borde funka båda två eftersom ni "nyss" fått barn.

det låter som att du har bestämt dig för att göra abort och det är egentligen det enda du behöver veta just nu. Att DU har bestämt dig. 

jag skulle sen vara ärlig och säga som det är till sambon.  Du är gravid men hell no ni ska gå igenom samma sak en gång till. Han vet säkert hur ni haft det med jobbig bebistid , jobbigt er emellan som ,  att det blev svek och skit mellan er och att du vill fokusera på ER och att ni ska må bra.  För föder ni ett barn i detta nu så kommer nog allt börja om igen och ni kanske inte kan vara ihop längre.  Vill han verkligen spela på ert förhållande i det läget?  

Det tror jag inte.   

Självklart måste du ju berätta för honom och få STÖD av honom i denna fråga, annars kommer du ju ångra dig.

min sambo är inget vidare stöd i viktiga frågor.. vilket jag upptäckte alldeles för sent

Anledningen till att vi haft det fruktansvärt dåligt är för att det kommit fram att han har en personlighetsstörning, ett sexmissbruk och troligen varit otrogen ett antal gången, även om han förnekar just det

har bara försökt få det att funka och förlåta för sonen, och hoppades naivt på att det skulle fungera bättre bara vi kom över den första kritiska perioden

att bli gravid mitt i det här var det sista jag ville! 

han kommer säga att vi måste behålla, för honom finns inget annat
men det är inte han som måste gå igenom graviditeten med 30+ kg övervikt (igen) spy så tänderna ruttnar, knappt kunna gå pga. foglossning och sen gå igenom en smärtsam och traumatisk förlossning och sen vara fast i amning (har även problem med underlivet pga. framfall och återkommande svampinfektioner..) 
och den här gången har jag även sonen att tänka på

som meningen var skulle skolas in i augusti, för att sen vara hemma med mig och småsyskonet knappt 3 månader efter? 
han kommer vara så liten att han fortfarande är beroende av mig, men inte så liten att det blir som att ha tvillingar, och inte så stor så att han förstår eller kan "hjälpa till" och känna sig duktig..

och sen i framtiden, bråk för att små syskonet vill göra samma saker som sonen men får inte för att hen är kortare/1 år yngre, trots att dom kanske kommer ha samma intressen/utveckling
om det var fler år imellan så skulle dom troligen ha mer separata intressen och lättare att förklara att den mindre verkligen är mindre och får vänta

vet själv hur det var, har en syster som är 17 månader yngre än mig och vi bråkade alltid! hon ville göra samma saker som mig men fick inte och blev då oerhört elak och ledsen
har en mycket bättre relation med mina syskon det är fler år imellan

fyfan.. vill inte det här! 

98% säker på att det blir abort nu
så många minus

förra sommaren var sonen så liten så vi var typ inne hela sommaren och gömde oss för värmen
i år hade jag hoppats kunna springa med honom på stranden varje dag 
men hur fan ska jag göra det om jag spyr, mår illa och knappt kan gå.. för det ser inte ljust ut för att den här graviditeten kommer bli annorlunda.. 

vi skulle ha åkt utomlands till hösten också var det tänkt, vågar inte göra det som gravid

och ekonomin är inte den bästa heller

igår köpte jag en liten ask, ett kort där det står baby och är massa färgglada bebisprylar på, ett par strumpor i minsta storlek och tänkte lägga det i asken med ett g test och ge honom imorgon kväll.. men det var innan jag började tänka
och känns helt sjukt fel att ge honom det om jag ska göra abort (!) 
vill glädjas och tänka positivt men i den här situationen så känns det som att det inte går

Vet du... I din sits skulle jag inte säga något. Göra abort för din egen skull och sen bara låta allt vara.

Du måste faktiskt inte tala om det.

Har du nämnt något om att du misstänker graviditet kan du bara mumla något om falskt alarm och det var inget.

Måste säga något för jag kan ju inte ta med sonen till abortkliniken
har ingen annan som kan passa honom

Känner inte alls igen mig i det här. För mig och mitt syskon var det bara fördelar att vi var så nära i ålder för då hade vi mer glädje av varandra. Hade till och med gärna haft ännu mindre än ett år emellan oss för då hade jag inte behövt vänta in mitt syskon lika länge i allt.

Ja fast jag antar att din pappa inte var otrogen mot din mamma och din mamma var psykiskt stabil? 
och mår man bra under graviditeten, förlossningen går okej, inte är så pass överviktig som jag är och orkar med första tiden utan förlossningsdepression så antar jag att det stödjer en bra syskon relation mer
men jag kommer troligen vara helt utslagen i 9 månader + 1 år.. känns så orättvist mot sonen i det här läget när han är så liten

min mamma hade så fullt upp med alla barn att hon inte såg att min syster var arg och ledsen utan jag fick ta allt ansvar själv och när jag inte klarade det fick jag stryk och mitt syster fick precis som hon ville.. 

med min storebror var det lättare för han tog hand om mig och med min yngre lillasyster var det enklare för jag tog hand om henne
hon som är närmast mig i ålder gick inte det med för hon behövde inte det utan bara krävde exakt samma sak som jag och sen fick jag lida för att jag var något äldre.. vi gick även i samma klass ett tag och det var ett rent helvete! 

och som sagt, hade det varit mindre åldersskillnad så kanske det hade varit lättare då dom blir mer som tvillingar och ja som du säger inte måste vänta in varandra så länge, men nu känns det bara katastrof allting..

Medicinsk abort kan du göra hemma. Sonen kan du ta med på läkarbesöket. Inga problem.