måste ta ett beslut nu

Om det har något med saken att göra så skilde sig mina föräldrar och kunde vara ganska egoistiska efter det angående oss barn. Men just på grund av att våra föräldrar inte var perfekta så var det ytterligare en anledning till att det var bra att jag och syskonet var så nära i ålder, för då hade vi samma förståelse och kunde stötta varandra i de situationer då våra föräldrar inte kunde det.

Oroa dig inte så mycket för att du kommer vara trött i början när sonen är så liten, för eftersom han är så liten kommer han inte komma ihåg det senare, vilket han hade gjort om han var äldre.

Eller så bokar du in ett besök hos gyn, säger till sambon att det är pga diffusa smärtor i buken så får ni ordna någon annan som tar hand om barnet under tiden. Medicinsk abort och medicinsk behandling vid missfall innebär ju samma behandling - så väl hemma efter besökte säger du att du var gravid men hade fått ett tidigt missfall, och har fått medicin som ska hjälpa kroppen stöta ut fostret. 

För då du har en ganska bräcklig situation vad det låter som, med en instabil partner och då du själv kanske inte är jättestabil just nu, så är nog kanske inte ett till barn det bästa just nu? 

Sen beror det ju på fler faktorer så klart - om du väljer att behålla kommer du ju kunna jobba för att försöka lösa de olika situationerna.

Har fått en tid för abort nästa torsdag (den tidigaste dom hade)

Har berättat för sambon och först sa vi att vi behåller, trots allt

men igår pratade vi flera timmar och båda kom fram till att abort är de bästa, faktiskt förvånad över att han håller med om det

han vill vara med vid aborten men vet inte riktigt vad vi ska göra med sonen, känner att de bästa är att vara där tills embryot kommit ut så jag inte får någon extrem blödning då jag fick de efter jag födde sonen..

Då var dagen inne

vill inte föda barn om 8 månader och det är det bästa för min familj och mig

men varför är det så svårt för!?

Varannan tanke är "jo vi behåller, allt fixar sig"

Men jag vill inte att allt bara ska fixa sig efter massa slit, krångel och problem! Jag vill bara fortsätta mitt liv som de var..

fan.. ska åka själv snart för första besöket, sambon vill abort men jag bestämmer i slutändan

tror jag vill göra hemabort om jag får..

Tyvärr är det ju så att det sällan fixar sig för många par. Så otroligt många som också tror att ett kärleksbarn ska lösa deras relationsproblem, men så inser de sedan att så inte var fallet.

Jag tror du gör helt rätt beslut TS. Du sätter din lilla ettåriga grabb främst - precis så en bra förälder ska göra. När relationen är som den är mellan dig och din sambo, i kombination med en ansträngd ekonomi och att du själv mår dåligt, så behöver du lägga all resterande energi på lillgrabben. 

Lycka till idag 

+/- listan jag skrev igår på mobilen gjorde att jag tog första tabletten

ska göra resten hemma på lördag, sonen ska vara hos sin farfar över dagen och sambon är hos mig.

är ledsen och sörjer men de känns ändå bra, lättad att snart slippa vara gravid, är verkligen inge bra som gravid! illamående, arg, ledsen och ont överallt.. och är verkligen inte redo för att föda ett till barn på toppen av allt annat

nu blir de jag och sonen i sommar, resa och strandhäng med kusinen

Ångrar bara att jag inte bad om att få titta på skärmen under VUL

för även om de inte blir nåt barn så var de mitt embryo..

Då är det påbörjat, vad bra! Har du gått igenom en abort eller kanske missfall förut? Så du vet vad du har att vänta dig?

Va bra att lillgrabben kan va hos farfar. Och att din sambo är med dig! Hur har din sambo reagerat i dagarna? Du skrev tidigare att han inte är något vidare stöd i viktiga frågor - hur har det varit nu?

Kram på're!

Nej
har bara varit med som stöd när min syster gjorde en abort för ett par år sen
för henne gick det väldigt bra och hon behövde inte särskilt mycket smärtlindrande
hoppas på liknande upplevelse
men har fått rätt mycket smärtlindrande med mig hem

Alltså efter han fick beskedet (som jag la fram positivt för jag ville naivt att det skulle fixa sig då) så har vi pratat, eller ja, mest jag har pratat och han har lyssnat
och det blev bara mer och mer negativt, så många minus
han bokade äntligen in sig på en specialist psykolog för sina problem, och sen insåg att hans fritidssysselsättning som han har under vintern, måste han sluta med, då blev även han negativt inställd
och sen har vi bollat olika alternativ och tankar fram och tillbaka

och sen blev det bara klart
han sa att han tyckte abort var det bästa, för sonen, mig och hela familjen
men att det såklart var mitt beslut och han stöttade mig oavsett

är väldigt förvånad över det, för det brukar vara han som bara vill köra på utan att tänka på konsekvenser, han som bara ser det positiva och jag som istället måste sakta ner och tänka på det praktiska och logiska

illamåendet har redan blivit bättre, antar att det är för att tabletten blockar gravidhormonerna 
ser så fram emot att få börja träna och gå ner i vikt

och hoppas på en fantastisk sommar med sonen

men visst kommer jag sen troligen tänka tillbaka och tänka "what if" men jag vill inte att det ska styra mitt liv, jag vill inte chansa och för alltid ha världens gropigaste väg, nu vill jag verkligen bara leva "normalt" och se min son växa 

Tack för stödet!
min syster och en vän är dom enda som vet om allt förutom sambon

Ja det kan göra ganska så ont. Men du är ju väldigt tidigt i graviditeten än så länge, så desto tidigare desto mer smärtfritt kan jag tänka mig! Men det blöder ju en del, och vissa blöder ju väldigt stora mängder. Så förbered med tjockaste bindorna och handduk i sängen är mitt tips! 

Vad skönt att din sambo beställt tid hos psykolog! Är ju toppen om han börjar inse att han är i behov av professionell hjälp. Hoppas det går vägen där!

Och sen det där gällande "what if"....absolut, vi kan aldrig komma ifrån att vi kanske kommer känna så. Men samtidigt har du tagit ett välgrundat beslut, ingenting förhastat. En dag kommer du bli tvåbarnsmamma, och den dagen kommer det vara helt rätt 

Barnmorskan daterade mig till 6+2 så kommer bara 6+4 när aborten förhoppningsvis blir gjord
läste att det kan ta dagar!? innan allt kommer ut.. usch vill bara få det gjort

mått fruktansvärt dåligt idag, spytt 3 gånger och varit helt skakis
hatar verkligen att vara illamående

Har en massa nättrosor och jättebindor från förlossningen kvar hemma ^^ 
och inför förlossningen skaffade vi oss också en stor plastafrotté att ha i sängen så kommer få sova på den framöver

Ja det är väl egentligen något bra som kommer ut av allt det här, att sambon äntligen fick tummen ur arslet och bokade in tid

Nej det är verkligen inget förhastat beslut, otaliga timmar som jag spenderat på att väga för och nackdelar, men abort har alltid känts som det bästa

för jag är inte redo för att gå igenom en till graviditet och föda ett till barn och sen, förlåt, gå igenom ett till spädbarnsshelvete
visst det var mysigt och en erfarenhet men också så otroligt jobbigt med skrik, gråt, krångel och bråk (från sonen alltså) 
sen han lärde sig gå har allt blivit så mycket enklare och skönare, och sen lärde han sig säga mamma! 
inte redo för att gå tillbaka igen, vill se sonen utvecklas och bara njuta av tiden vi har nu
åka på miniresor under sommaren, springa och äta glass på stranden, åka hem till mormor, 100% fokus bara på honom, och sen skola in på förskolan i höst med allt vad det innebär

om några år, när han är stor nog för att förstå och vara delaktig, lite självständig och fått uppleva saker med bara mamma och pappa
då vill vi ha syskon, då jag förhoppningsvis är lättare och starkare
vi bor större, ekonomin är bättre och jag och pappa har ett bättre förhållande, ja om vi ens är tillsammans då vill säga, annars dröjer syskon nog lite längre
men va fan, jag är bara 25år, har gott om tid för syskon senare. 

Har spytt hela morgonen så kom inte igång förren 40 min senare än planerat

ligger med tabletterna i mig nu, ska snart upp och röra på mig

svider och sticks där nere och fogarna gör sig påminnda just nu

ser inte framemot när de sätter fart, men hoppas de mesta kommer ut idag

Sonen ska strax åka iväg, farfar tror vi bara ska ha egentid tillsammans..

Ja det är ju rätt kraftfulla tabletter. Men vad bra att du involverade sambon så han också är med på tåget, och förhoppningsvis kan vara ett bra stöd i detta! 

Tänker på dig idag, stort lycka till och hoppas det inte blir för plågsamt för dig 

Efter ca. 1 timme började jag blöda, efter 4 timmar kom det stora klumpar och nu 9 timmar efter blöder jag som en riklig mens bara
har lite ont i ryggen men fullt hanterbart med bara alvedon 

illamåendet är borta! just nu iaf
hoppas verkligen allt kom ut
men känner mig otroligt lättad just nu! 
dels att det gick bra men också för att jag slipper föda ett barn vi varken är redo för eller vill ha.. 
så tacksam för att jag bor i sverige och kan välja det bästa för mig!

Tack så jättemycket för stödet! 

Säg som det är om han undrar varför du vill göra abort. Att du inte vill gå igenom en graviditet och bebistid ensam en gång till. Att du behöver känna att du kan lita på och kunna stödja dig på din partner för att orka en gång till. Utgå bara ifrån dig själv och hur du känner. Att du inte pallar utan stöd en gång till. Att du helt enkelt inte orkar.

Hur har det vart de senaste dagarna? Hoppas det värsta är över!

I söndags kväll fick jag kramper i magen och väldigt ont i ryggen så jag fick ta alvedon
sen har jag varit lite yr om jag gått mycket och det har jag gjort, dels för att jag haft saker som måste göras men vill också vara aktiv nu då jag sen jag fick veta att jag var gravid varit totalt inaktiv
men annars mår jag bra
blöder som en kraftigare mens, nästan som avslaget, så det är inte så farligt
faktiskt förvånad över hur smidigt och lätt det ändå gick, trodde det skulle vara mycket värre, nu gäller det bara att man inte får någon infektion under läkningstiden

och jag är glad, alltså visst jag önskar att jag hade sluppit behöva gå igenom en abort, men jag är glad över att ha gjort den
illamåendet är borta! jag blir verkligen helt handikappad av illamåendet, fungerar inte alls, trött, grinig, arg, ledsen och spyr
fast har lite ont i fogarna fortfarande, så fort det ger med sig ska jag fan ut och springa

Och det här med att det kunde bli ett barn, kanske lika underbar som våran son, men det spelar faktiskt ingen roll, för om vi hade behållit så hade jag troligen ändå inte kunna känna glädje över hen, jag hade troligen bara varit bitter, arg, ledsen och mått skit
och ha dåligt samvete att sonen inte fick tiden med oss, och arg på mig själv för att jag blev gravid när min kropp är så långt ifrån redo
och sen troligen blivit ensamstående med två barn istället för nu kanske ett.. 
Nej, ett barn ska vara önskat och, för mig, älskat från start
det här var ett misstag, inget mer än ett inducerat missfall, ett val för det bästa
det hände, alltså jag vill verkligen inte radera eller låtsas som ingenting, men det stannar ändå här, för det blev inget mer. 

Vill du veta världens sjukaste sak? 

fick precis veta att min syster (som också har ett barn redan) är gravid!?
om jag hade behållit och hon också så hade det skilt 1 månad mellan dom.. 

men hon ska ringa och boka tid för abort imorgon, helt jävla otroligt nog så är hennes situation väldigt lik min, visste inte ens om det förren några veckor sen, hon och hennes sambo är på en "paus" och umgås nästan inte alls
hon vet inte om hon vill vara med honom, han gör knappt sin del med hemmet och dottern, bara jobbar och spelar spel, dom bor litet och ja ekonomin är väl inte den bästa, särskilt inte med ett till barn.. 
och det fick jag veta som sagt för bara ett par veckor sen, för utåt sett så har dom sett glada ut och som vanligt.. antar att dom gjort som jag och sambon, hållit ihop det utåt och hållit sams för våra barns skull.. 

kommer vara med henne när hon gör aborten, igen
hon gjorde en för ett par år sen, när hon var riktigt ung

Alltså va fan, varför händer allt nu för.. okej jo jag vet hur barn blir till, men vad fan är oddsen för att det händer precis nu..!? för båda dessutom.. 

Jag har iaf nästan slutat blöda nu och mår bra. så tror inte jag fått/får någon infektion.