Anonym (T) skrev 2015-02-13 14:04:56 följande:
Ja fast jag antar att din pappa inte var otrogen mot din mamma och din mamma var psykiskt stabil?
och mår man bra under graviditeten, förlossningen går okej, inte är så pass överviktig som jag är och orkar med första tiden utan förlossningsdepression så antar jag att det stödjer en bra syskon relation mer
men jag kommer troligen vara helt utslagen i 9 månader + 1 år.. känns så orättvist mot sonen i det här läget när han är så liten
min mamma hade så fullt upp med alla barn att hon inte såg att min syster var arg och ledsen utan jag fick ta allt ansvar själv och när jag inte klarade det fick jag stryk och mitt syster fick precis som hon ville..
med min storebror var det lättare för han tog hand om mig och med min yngre lillasyster var det enklare för jag tog hand om henne
hon som är närmast mig i ålder gick inte det med för hon behövde inte det utan bara krävde exakt samma sak som jag och sen fick jag lida för att jag var något äldre.. vi gick även i samma klass ett tag och det var ett rent helvete!
och som sagt, hade det varit mindre åldersskillnad så kanske det hade varit lättare då dom blir mer som tvillingar och ja som du säger inte måste vänta in varandra så länge, men nu känns det bara katastrof allting..
Om det har något med saken att göra så skilde sig mina föräldrar och kunde vara ganska egoistiska efter det angående oss barn. Men just på grund av att våra föräldrar inte var perfekta så var det ytterligare en anledning till att det var bra att jag och syskonet var så nära i ålder, för då hade vi samma förståelse och kunde stötta varandra i de situationer då våra föräldrar inte kunde det.
Oroa dig inte så mycket för att du kommer vara trött i början när sonen är så liten, för eftersom han är så liten kommer han inte komma ihåg det senare, vilket han hade gjort om han var äldre.
