well, du börjar göra som man bör, man tänker först agerar sen, om ett barn passar inte in så gör den inte det.
Har själv varit i den sitsen och kärringen fick snällt hålla käft och ta pillret för efter många dagar av logiska argument till varför vi inte kunde ta hand om fler barn nu verkade hon vara okapabel att ta till sig det minsta.
Totalt låst på alla plan som involverade hjärnverksamhet.
Fick sköta den delen åt henne-
Grattis till knodden! Tro mig, att bli tvingad till abort är fruktansvärt. Om 1 månad hade jag haft honom i min famn... Jag kommer aldrig förlåta mig själv för att jag lät mig bli tingad till att ta död på mitt barn mot min vilja (så känner just jag). Jag gråter ofta och tänker mycket på hur han hade varit.
Jag är glad att du tog ditt förnuft till fånga och valde det som du kände var rätt, oavsett vad resultatet hade varit.
Det kommer fram till dig också, kan man inte så kan man inte.
Jag fick också samma skitsnack serverat, jag tvingar, det är hennes kropp, hennes barn (som om hon blev spontan befruktad) men när hormoner har lagt sig.
Vist sörjer hon lite med verklighet kommer ikapp oss alla.
Hade du nått att säga eller slant du på knapparna för andra gången?
Min handling, okey, jag skulle ha låtit hormonkärringen ta beslutet, vi skulle placera den nyfödda i garderoben då vi redan har en liten som sover med oss i sovrum, när äldre bröder delar på ett rum.
Hon går i högskolan vilket innebär att hon skulle sumpa två år av sitt liv och behöva börja om detta sen, jag jobbar men jag drar inte in hur mycket som helst och med hennes csn eller bättre upp en bråkdel av det som föräldraledig skulle vi behöva svälta.
Jag var deprimerad, djupt vid ögonblicket, om hela hushållet skulle hamna på mig under tiden skulle jag gå under och dra familjen med mig.
Var bara en liten urval om varför vi hade varken råd eller möjlighet att ta hanbd om ännu ett barn.
Mer än att konstatera att kvinnor slutar tänka när hormoner börjar flöda så, du höll på att säga?
Det skulle lösa sig?
Sånt skit serverade hon för mig, nej, nu i efterhand så inser hon själv att inget skulle lösa sig, fast då måste hjärndödande hormoner försvinna från omlopp.
Hade du nått att säga eller slant du på knappar för tredje gången?
Jag vet inte alls hur eran situation ser ut och varför han först inte ville ha barnet och sen lekte toffel.
Jag bryr mig däremot inte vilken abort hon skulle göra, vi kunde inte ta hand om ett barn till därmed så ynglar man inte av sig okontrollerat, vet däremot som sagt inte hur det ser ut hos er.
Så man ska utan att tänka sig för sätta barn till världen man inte kan ta hand om jag har stöt på det resonemanget innan och den logiken, eller snarare brist av den.
Eftersom hennes handling skulle förstöra för alla henne inkluderat så fick jag ta beslutet för familjens bästa och se till att det följs.
Fortsätta bygga på en fungerande nu välmående familj eller se till att flertal barn far illa för att föräldrar inte tänker sig för innan dom agerar, var inget svårt beslut.
Hon må hända hade "rätt till sin egen kropp" vi andra och vi är fler hade rätt till våra liv!