v. 14 och vill inte göra abort =/

Det kommer fram till dig också, kan man inte så kan man inte.

Jag fick också samma skitsnack serverat, jag tvingar, det är hennes kropp, hennes barn (som om hon blev spontan befruktad) men när hormoner har lagt sig.

Vist sörjer hon lite med verklighet kommer ikapp oss alla.

 

Han blev jättearg, vi hade ett jättebråk och han gick och la sig utan ett ord. Jag satte mig och letade lägenheter och planerade ekonomin med tårarna rullandes, morgonen efter hade han åkt när jag vaknade. Efter ett par timmar kom ett sms med ett stort förlåt och han avslutade med 'hälsa grodan välkommen <3' :)

Jag har lite smått panik och kan väl inte riktigt vara enbart lycklig över detta ännu, mycket som ska ställas om i tanken. Men det är en oerhörd lättnad att slippa gå igenom allt en sen abort hade inneburit samt att kunna leva med ett gott samvete resten av livet. Jag är även stolt över att jag stod på mig själv då jag har en förmåga att alltid vilja vara andra till lags, denna gången följde jag MITT hjärta.

Tack, bf är 30 augusti i nuläget. Har ju missat mer än 1/3 av graviditeten så det är redan snart dags för RUL :)

Min handling, okey, jag skulle ha låtit hormonkärringen ta beslutet, vi skulle placera den nyfödda i garderoben då vi redan har en liten som sover med oss i sovrum, när äldre bröder delar på ett rum.

Hon går i högskolan vilket innebär att hon skulle sumpa två år av sitt liv och behöva börja om detta sen, jag jobbar men jag drar inte in hur mycket som helst och med hennes csn eller bättre upp en bråkdel av det som föräldraledig skulle vi behöva svälta.

Jag var deprimerad, djupt vid ögonblicket, om hela hushållet skulle hamna på mig under tiden skulle jag gå under och dra familjen med mig.

Var bara en liten urval om varför vi hade varken råd eller möjlighet att ta hanbd om ännu ett barn.

Mer än att konstatera att kvinnor slutar tänka när hormoner börjar flöda så, du höll på att säga?

Det skulle lösa sig?
Sånt skit serverade hon för mig, nej, nu i efterhand så inser hon själv att inget skulle lösa sig, fast då måste hjärndödande hormoner försvinna från omlopp.

 

Hade du nått att säga eller slant du på knappar för tredje gången?

 

Jag vet inte alls hur eran situation ser ut och varför han först inte ville ha barnet och sen lekte toffel.

Jag bryr mig däremot inte vilken abort hon skulle göra, vi kunde inte ta hand om ett barn till därmed så ynglar man inte av sig okontrollerat, vet däremot som sagt inte hur det ser ut hos er.

 

Så man ska utan att tänka sig för sätta barn till världen man inte kan ta hand om jag har stöt på det resonemanget innan och den logiken, eller snarare brist av den.

Eftersom hennes handling skulle förstöra för alla henne inkluderat så fick jag ta beslutet för familjens bästa och se till att det följs.

Fortsätta bygga på en fungerande nu välmående familj eller se till att flertal barn far illa för att föräldrar inte tänker sig för innan dom agerar, var inget svårt beslut.

Hon må hända hade "rätt till sin egen kropp" vi andra och vi är fler hade rätt till våra liv!