efg

Äldre 27 Mar 06:20

282 svar

BF i slutet av november! Följas åt?

Kul att läsa hur ni alla berättat eller tänker berätta för era familjer! Jag har ett litet dilemma.. Jag tror att de allra flesta kommer bli väldigt glada, men min mamma är nog mindre förtjust i tanken på att bli mormor.. Har lite svårt att avgöra hur ja tror hon ska reagera. De borde inte komma som någon chock för henne.. Någon som harr tips på hur man berättar när reaktionen är oviss? Haha

efg

Äldre 27 Mar 12:39

#135

catand89 skrev 2015-03-27 06:45:51 följande:

Jag hade nog ändå gjort det som en överraskning. Hur gammal är du? Kanske blir hon lite "sur" (fel ord, men du förstår hur jag menar), men jag lovar, hon kommer bli glad när hon fått smälta det. Min mamma var inte heller glad över att bli mormor vid en ålder av 41 år när syrran berättade att hon var gravid första gången. Som 46 år, snart 47, har hon nu 4 barnbarn, snart 4 ;) det har sina fördelar att ha så unga morföräldrar, de orkar leka :) min dotters farföräldrar är 20 år äldre och har sina krämpor som gör att de inte orkar sitta på golvet och leka med henne soeciellt länge. Absolut inget illa menat mot er med äldre föräldrar! Det här är bara våran vardag, andra kanske har föräldrar som är äldre och är pigga i kropparna :)

Jag är 23 och jag och sambon har varit tillsammans sen 2006. De borde inte komma som en chock, men hon har alltid försökt förespråka att skaffa barn sent "och barn är inget måste" hehe.. Tänkte nog berätta för henne lite i enrum, min sambo för slippa va med just då. Lite sådär lagom .. Kanske de med syrran som lite stöd :|

efg

Äldre 27 Mar 12:44

#136

miela33 skrev 2015-03-27 09:28:25 följande:

Ring 1 april o berätta, neg reaktion så säger du bara april april. ;)

Själv ska jag stjäla en annans idé. Ska ge mamma ett vykort. Påbaksidan skall det stå: hej mormor. Skickar ett vykort från min semester. Det är ca 37 grader i vattnet och jag mår toppen! Vi ses i slutet av nov!

Eller det är tanken just nu iaf!

Hehe ja ellerhur. Tror nog de är bäst att va rakt på sak. Faktiskt. Även om de är lite trist.

Vilken rolig ide det sär var! Yror inte ja snor den men har inge hört talas om den förut!

efg

Äldre 27 Mar 15:54

#142

catand89 skrev 2015-03-27 13:07:26 följande:

Låter som 2 av mina kompisars mammor. De är 25 i år och mammorna säger nej åt barnbarn. Men är man så gammal kan man ju faktiskt ta ansvar för sina handlingar och det är ju inget de kan råda över. Ok om du hade varit 16-17 att de kunde sätta sig på tvären, men när du är 23! Jag hoppas för er skulle att hon tar det bra, det är som sagt något hon ska bli glad över, livets efterrätt sägs det ju! :)

Kanske inte att hon blir arg. Men är nog mest rädd för att hon inte ska bli glad liksom. Som ja tror att alla andra blir.. Jag hoppas verkligen att hon ska bli glad. Frågan är hur tidigt man ska berätta..

efg

Äldre 28 Mar 07:32

#155

Jag är v 6 idag. 5+0. Vill gärna berätta men ja tycker de är så tidigt.. Ja är så rädd för att det inte ska finnas nån bebis där och att ja egentligen bara lurar mig själv hela tiden.. Sambon tycker ja är löjlig men ja vet inte hur ja ska övertyga mig själv om att de är på riktigt

efg

Äldre 28 Mar 07:58

#157

catand89 skrev 2015-03-28 07:46:13 följande:

Jag förstår känslan. Jag kunde inte våga hoppas fören efter vul som jag fick i v 7 med förra barnet. Nu är det lika igen, vågar inte hoppas, men det är oxå dels för att jag har små små blödningar hrla tiden. Förra gången jag hade dem med dottern så kom dom från tappen, har en lättblödande sådan, nu är jag inte alls säker på att dom kommer därifrån

Jag blöder inte ens och ändå känner ja mig nojjig. Har bokat in privat ul 24/4 och inskrivningen eller va de är är 10/4, ja vet inte va de ska göra där.. Men de skulle ju va skönt om de kunde bekräfta att ja är gravid och att de inte stannat av på vägen.

efg

Äldre 28 Mar 08:33

#159

Lutetzia skrev 2015-03-28 08:08:28 följande:

Känner precis dom du! Har svårt att ta ut glädjen eftersom jag känner mig så orolig. Det bottnar i att vi har haft väldigt svårt att bli gravida och dessutom hade ett missfall förra året. Jag tror att det skulle kännas bättre efter ul så jag ska boka in ett jag också. Vi har inskrivning den 17/4 och hoppas få en tid innan dess. Nu är jag i v7 (6+0).

Skönt att veta att man inte är ensam om att känna så här. Fattar inte att de ska va så svårt att lite på att man har fått positivt test och när man till och med har symptom..

Vi hade inte heller helt lätt att bli gravida. Misstänkte redan från start att nåt var fel men fick kämpa för att få hjälp tidigt utan att behöva vänta ett år. Efter 3-4 månader träffade jag en fantastisk gynekolog som tog mig på allvar och det konstaterades att jag hade pco och ingen egen ägglossning. Och för henne var de självklart att jag skulle få behandling utan att vänta ett år. Sen på tredje ägglossningsstimuleringen tog det sig så tack vare att jag är så envis och vägrade acceptera att inte få hjälp så tog det inte så lång tid iaf. Imponeras av alla er som väntar och kämpar i flera år.

Jobbigt med missfall i bagaget, hur långt in i graviditeten fick du det?

efg

Äldre 28 Mar 23:52

#173

Lutetzia skrev 2015-03-28 14:01:43 följande:

Vad bra att ni fick hjälp så pass tidigt!

Jag gjorde en operation i höstas och misstänker att det kanske kan ha underlättat mina chanser att bli gravid. Tog bort myom, godartade tumörer.

Förra gången, jan -14, fick jag missfall relativt tidigt, typ en vecka efter plusset. Tror att jag var i vecka 5-6. Vi var så otroligt glada över den graviditeten och tog missfallet väldigt hårt. Därför har jag svårt att känna samma glädje nu.

Ja de var verkligen bra, men tro mig jag fick kämpa hårt, ringa runt få dåligt bemötande, hänvisad till ungdomsmottagningen(?!) innan ja tillslut fick hjälp.

Förstår verkligen att du har svårt att ta ut någon glädje i förskott men du får tänka att nu har du passerat den tiden du fick missfall förra gången. Men med din bakgrund har du antagligen mycket lättare att få extra undersökningar också! :)

efg

Äldre 29 Mar 19:31

#181

Många verkar känna ungefär lika, samma overklighetskänsla och oro över att det inte ska gå vägen. Men det visar ju bara på att de är helt normalt att känna så! Och det har antagligen gravida gjort i (inte alla men nästan) alla tider! Och uppenbarligen har de ju blivit barn iaf!

Jag ska verkligen försöka njuta mer och oroa mig mindre. För gravid är jag, de måste jag inse! :)

efg

Äldre 3 Apr 05:43

#195

fellanbellan skrev 2015-04-02 16:29:41 följande:

Det som absolut inte får hända har hänt mig:( missfall pågång. Fick kraftig smärta och blödning igår. Åkte in akut. Fostret fanns kvar, men är bara i v.6 och då kan man inte se hjärtljud. Eller så ser man inget hjärtljud för att fostret är dött. Ska tillbaka nästa vecka för att få veta hur det ligger till. Har haft blödningar idag också så det är troligtvis missfall. Vi har kämpat så länge och jag har ätit hormoner pga min pcos. Jävla skit!!! Varför kan man inte få vara lycklig? Ska dessutom på mamografi pga knöl i bröstet. Va är det som händer med min kropp :(

Har aldrig fått missfall...är det nån som har haft samma problem men där det inte var ett missfall? Man hoppas och hoppas på att det bara är en kraftig blödning.

Har ingen egen erfarenhet av missfall och jag kan bara beklaga att ni måste vänta innan ni bet hur det går. Styrkekramar och hoppas allt går bra! <3

efg

Äldre 14 Apr 10:46

#223

Hur mår ni? Fler som upplever att symptomen minskat lite..? Är i vecka 8.

efg

Äldre 15 Apr 15:53

#226

knasen85 skrev 2015-04-15 12:49:09 följande:

Är i v.8 har halsbränna. Annars lugnt. :)

Har du haft mer symptom innan?

Jag hade jättemycket halsbränna och har nu tagit bort allt i kosten som orsakar halsbränna, är sjukt strikt och har knappt känt av det alls nu i några dagar!

efg

Äldre 17 Apr 06:38

#233

knasen85 skrev 2015-04-16 21:35:17 följande:

Okej! Kanske får tänka på vad man äter :) jag har haft bröstspänningar, ont i svanken, molande värk i lillmagen. Antar att det kommer och går! :) har ul om 2 v. Längtar.

Nu bär halsbrännan är nästan som bortblåst så har ja typ samma symtom som du beskriver. Och de går upp och ner under dagen i styrka. Själv har jag ul om precis en vecka nu.. Nervös är bara förnamnet!

efg

Äldre 12 May 15:23

#247

frida1991 skrev 2015-05-12 13:38:11 följande:

Hej alla! Jag går in i v.12 på torsdag och bf blir 26 november. Jag har en fundering som jag gärna skulle vilja prata om här!

i v.9 fick jag en liiiten blödning (ca en femmas storslek) i trosan. Var lite brunt och lite rött blod. Kom inget mer än det och hade inte ont, inga klumpar. Det första jag tänkte var såklart missfall så ringde till min BM och hon sa att så länge man inte blöder mycket, klumpar eller har ont så är det ingen fara. Mina symptom finns kvar, men är så orolig när jag ska på UL nästa vecka att det inte ska finnas något där och att jag fått missfall.... Vad tror ni? Detta var 3 veckor sedan och har inte blödigt NÅGOT mer sen dess.

Exakt samma för mig, också en liten blödning o sen inget mer. Inget att oroa sig för sa dom, var på ul igår och som förväntat levde lilla bebisen i magen. Små blödningar är inget farligt så länge man inte får mer och mer eller blodet är färskt eller gör ont.

Däremot kan det väl inte stämma att du går in i vecka 12 på torsdag? Jag har också bf 26 november och är 11+4 idag.

BF i slutet av november! Följas åt?

INNEHÅLL