• velvet

    BF december 2015 :-)

    Ska bara tillägga att min sambo känner på samma vis, även om han inte känner lika starkt som jag gör. Han hoppades också på en till tjej och tyckte att det kändes främmande på något vis när vi fick reda på att det blir en pojke.

  • velvet
    Beya skrev 2015-08-03 12:50:45 följande:
    Jo men jag kan förstå dina känslor. Jag är ju van vid min goe pojk och ibland känns det lite skrämmande att man ska få en tjej :) men väldigt spännande o roligt. Jag har ju fått för mig att tjejer kan vara lite mer krävande, vilket många i min omgivning hållit med om, eftersom de har döttrar. Men tänker också så, de är ju individer de små liven och man kan aldrig veta vilken personlighet den får:) blir nog bra sen när de väl är här så kan man inte tänka sig ngt annat.
    Det är så jag tänker också. Att när bebisen väl är här så vill man givetvis inte byta ut honom/henne för allt i världen. :)

    Men för min del var det bra att jag fick veta könet innan förlossningen för att kunna genomföra den här bearbetningen innan.
  • velvet
    SsJj skrev 2015-08-03 13:38:27 följande:

    Velvet jag är också helt inne på ditt spår och behöver och bearbetningen oavsett kön.

    Egentligen vill jag säga att tjejer kommer närmare varandra och har roligare med varandra men jag är själv ett exempel på att det inte alltid stämmer. Jag och min bror har alltid varit tajta och aldrig jag och min syster.

    Det är nog för att det känns så främmande. Som att bli mamma för första gången om det skulle vara ett annat kön? Jag vet ju hur mina tjejer fungerar nu liksom och jag har alltid fått känslan av att det är tvärtom att killar är så mycket mer krävande och totalt sjövilda. Jag känner mig nog helt enkelt bara som en Flickmamma. :)

    Absolut skulle en kille vara fantastiskt! Är gudmor till en underbar lite pojke (min systerson) och han föddes det datum jag är beräknad på så han är ca 7 månader. :)


    Jag har tyvärr en del förutfattade meningar när det gäller pojkar som jag nu försöker arbeta bort. Jag är en väldigt genusmedveten person över lag och borde verkligen "veta bättre", men när det gäller mig själv, min graviditet, våra barn, oro osv så tar helt enkelt känslorna över det sunda förnuftet. Om någon annan har varit i en liknande situation så tar jag tacksamt emot tips och råd på hur man kan tänka för att snabba upp bearbetningsprocessen. :)
  • velvet
    SsJj skrev 2015-08-03 13:38:27 följande:

    Velvet jag är också helt inne på ditt spår och behöver och bearbetningen oavsett kön.

    Egentligen vill jag säga att tjejer kommer närmare varandra och har roligare med varandra men jag är själv ett exempel på att det inte alltid stämmer. Jag och min bror har alltid varit tajta och aldrig jag och min syster.

    Det är nog för att det känns så främmande. Som att bli mamma för första gången om det skulle vara ett annat kön? Jag vet ju hur mina tjejer fungerar nu liksom och jag har alltid fått känslan av att det är tvärtom att killar är så mycket mer krävande och totalt sjövilda. Jag känner mig nog helt enkelt bara som en Flickmamma. :)

    Absolut skulle en kille vara fantastiskt! Är gudmor till en underbar lite pojke (min systerson) och han föddes det datum jag är beräknad på så han är ca 7 månader. :)


    Jag känner för övrigt också igen mig i det här med att jag vet "hur tjejer fungerar", som om det egentligen vore någon skillnad? Herregud, det är ju en individ och inte en snippa eller snopp vi väntar. ;) Men som jag skrev, det är så svårt att tänka klart och rationellt.
  • velvet
    Erica9 skrev 2015-08-03 14:52:38 följande:

    Hej

    Jag är ny i tråden, väntar mitt tredje barn i december.

    Känner att jag måste ge mig in i diskussionen om att få en pojke eller flicka.

    Jag fick en flicka först gången och när jag väntade andra så ville jag verkligen ha en till flicka, jag kunde inte tänka mig att ha en pojke, fick ångest när jag tänkte på att det faktiskt kunde ligga en lite grabb i magen.

    Och det visade sig att andra barnen var en pojk ( kollade inte på rul utan fick veta kön när han föddes) med det var verkligen kärlek vid första ögonkastet, jag knöt an till honom direkt och på ett sätt som jag inte gjorde med min dotter.


    Välkommen! Och tack för att du delade med dig av din erfarenhet, det är exakt sånt som iaf jag behöver höra för att blicka framåt.

    Vi fick ju reda på könet vid RUL, och det var riktigt jobbigt. Så många känslor, bla dåligt samvete. Det känns dock bättre för varje dag som går. Och ju fler fina historier som din som jag får höra. :)
  • velvet
    marrann skrev 2015-08-03 20:45:49 följande:

    Helt ärligt kan jag inte förstå varför man har större problem med ett visst kön. Kan tycka att säger man att man helst vill ha ett visst kön och har svårt att ta sig till när de visar sig att de är fel kön på ultraljud så blir jag lite irreterad. För finns så många som kämpar med att bli gravida. Själv kämpade vi i 14 månader efter vårt missfall. Ska man inte vara glad och överlycklig att man får vara en mamma? Vi har inte kollat kön för vi är överlyckliga över att vi har en bebis i magen och ska få bli föräldrar. Alltid känt att de som säger att de vill ha ett visst kön och helst inte det andra inte ska inte få äran att bli föräldrar. För allt handlar om uppfostran.


    Så känner uppenbarligen du ja. Inte alla andra. Och tyvärr delar inte jag din uppfattning om att det enbart (i första hand ja, men inte enbart) är vi föräldrar som uppfostrar och präglar våra barn, i så fall hade jag inte varit det minsta orolig.
  • velvet
    Citrona skrev 2015-08-03 21:13:48 följande:

    Vad skönt att fler känner så här!
    Jag har en flicka sedan tidigare och väntar nu en pojke, är i vecka 22 och har vetat könet sedan vecka 12 pga att vi gjorde NIPT-test (DNA-koll) för att kolla lite annat, man kunde då välja om man ville veta könet som en liten bonus.

    Har tidigare känt att det vore fantastiskt att få en liten pojke men nu känner jag mig mest förvirrad-superglad är jag men...många tankar, ser mig som flickmamma ju...


    Skönt att inte vara ensam med dessa tankar! Hur känns det nu? Har du hunnit anpassa dig lite mer med tanke på att har gått ganska många veckor?
  • velvet
    lillaknytet skrev 2015-08-03 22:01:00 följande:

    Jag har 3 flickor sen innan och nu väntar vi vår efterlängtade kille. Jag har alltid sett mig som en killmamna men har fått tre underbara tjejer men i fredags när vi hade Rul så visade det sig att vi väntar en kille. Har aldrig gråtit så mkt över en graviditet. Nu kommer våran familj vara komplett


    Gud vad roligt! Grattis!
  • velvet
    SsJj skrev 2015-08-04 10:34:42 följande:

    Jag förblir iaf en Flickmamma!! (Med största sannolikhet) :)) Den är liten så flyttades bak nästan en vecka till den 31/12. Och hon känner ju mig och mina flickor så hon sa att vi kommer göra fler UL eftersom min mage är liten och tjejerna varit små och jag har haft problem med lite fostervatten. Så lättad att allt såg så bra ut!


    Åh grattis! Vilken lättnad att allting ser bra ut!
  • velvet

    Och gällande köns-diskussionen så känns det otroligt onödigt att vräka ur sig saker som "huvudsaken är väll att barnet är friskt!?", eh ja? Självklart är det så. Bara för att man har komplexa tankar gällande genus och vissa föreställningar om hur saker och ting är och kommer att bli (även om man själv är medveten om att dessa tankar är felaktiga så kan de vara svåra att få bukt med) så betyder ju inte det att man inte i första hand vill att bebisen ska var frisk och må bra.

Svar på tråden BF december 2015 :-)