Kan inte göra abort.

Jag vill börja med att säga att jag förstår att det är tufft jag har varit där.

Jag gjorde en abort i tonåren som inte var mitt beslut. Jag blev ditsläpad av min mamma och så var det med det. Idag vet jag att det var rätt beslut och inget jag ångrar men jag hade behövt mer tid att fatta det beslutet själv. Jag svor att jag aldrig skulle genomgå en abort igen.

När jag var lika gammal som dig blev jag gravid medan jag gick på p-piller. Jag hade inget jobb och ingen bostad. Efter mycket om och men bestämde jag och pappan oss för att köra. Jag fick jobb samma vecka och på ett halvår hade vi skaffat lägenhet och sparat straxt över 100 000 kr.

Idag 4 år senare lever vi fortfarande tillsammans och har det bra med vår son. Men inget blev som vi planerat. Idag är jag fortfarande hemma med sonen. Han föddes förtidigt och är ännu svårt lungsjuk. Det betyder att vi isolerar oss större delen av året, medicinering dygnet runt, jag kan inte jobba utan vi lever helt på min sambos lön som sliter ihjäl sig.

Vi är väldigt ekonomiska och det går runt, sonen har allt han behöver och lite till men det tär på en att leva såhär.

För en månad sen blev jag gravid igen. Oplanerat trots kondom. Vi ville behålla och tyckte det var oerhört kämpigt. Men tillslut valde vi ändå abort. Vi hade kunnat dra in på saker och ha råd med ett barn till. Men vad händer om det barnet också blev sjukt? Då skulle inte vårt liv gå ihop. Det skulle bli helt omöjligt. Om det var ett friskt barn, hur skulle det känna sig med att behöva begränsa sig så pass mycket pga sin storebror, behöva bli iväg släpas till sjukhus stup i kvarten osv. Det barnet skulle i nuläget alltid behöva ta ett steg åt sidan. Det är inte rättvist och inget liv jag vill ge ett barn. Därför valde vi att boka en abort. Dagen efter beslutet fick jag missfall och på något sätt kändes det skönt att det inte är ett beslut jag behövt ta även om jag vet vad det blivit. Det var inte meningen helt enkelt. Jag grät ändå. Både jag och sambon.

Det jag vill få sagt är att du måste tänka längre än dina egna känslor. Inte för att måla fan på väggen men vad gör du om barnet blir sjukt? Vad gör du om du får problem efter graviditeten? Skriv ner dina tankar och få dem på papper. Väg för och nackdelar och försök planera. Det önskar jag faktiskt att någon sagt till mig.

Jag ångrar inte min son men om jag hade vetat hur det skulle bli så vet jag inte om jag tänkt annorlunda. Han är en fantastisk människa och underbar på alla sätt och förgyller vårt liv dagligen. Men när man sitter i din situation är det lät att ha gravidglasöonen på och då år det svårt att se vad gör jag om inte allt går som jag tänkt? Man tror alltid att man ska få friska barn och att allt ska lösa sig. Men det gör inte alltid det.

Se till att tänka genom allt både en och två ggr. Se till att ha en plan. Vad gör jag om allt går åt helvete?

Mitt mål med inlägget är inte att skrämma dig. Bara att du ska reflektera och tänka ett steg till.

Jag önskar dig all lycka och att du fattar rätt beslut för dig!