Behålla eller ej?!

Fy fan vilka kommentarer/åsikter folk lägger asså.. förutom den sista då.

Men så är det ju, det ända folk här kan gör är ju att tycka och lägga sina personliga åsikter. Sen om man ska ta åt sig dem eller ej...

Hade min mamma lyssnat hade jag inte suttit här idag med min mage, mitt liv.
Och inte fan hade hon någon lätt start på det hela, tvärtom.
Men människan kan så mycket mer och det är valen man gör, valen som oavsett slutskede blir det rätta.

Ni behöver lyssna på er själva, på varandra och verkligen tro på den känsla det lutar mest åt. Resten kommer falla på plats. Inget är ju säkert här i livet, bra med lite distans till det hela tycker jag, det behöver inte vara ni resten av livet men det är ju ni Nu. Jag har levt världens stökigaste liv, otroligt oansvarig, haft det skit kul, aldrig trott på kärlek livet ut och tänkt att blir jag gravid då fixar jag det ensam med en varannan vecka farsa..

Nu är jag gravid med mannen i mitt liv, idag i morn.. vad som komma skall om några år..vet ej.
Fy fan vad tufft det är, så många gånger frågar man sig själv vad man håller på med, men som jag skrev för mig funkar den här distansen till det hela.

Vill bara säga, era omständigheter med jobb, utbildning ekonomi osv, låt fan inte Det bli det avgörande i erat beslut. Eran kärlek, jag håller IKKE med om att det är naivt att säga redan nu att du hittat rätt och att han är mannen i ditt liv... Vilken annan inställning skulle va rätt liksom, skepticism,, misstro?!

Hur ni än bestämmer blir det bra och kom ihåg, man pallar fan så mycket mer än vad man tror!!