Att tassa till sömns

många barn börjar inte äta riktigt förrän dom är betydligt äldre utan det är just smaka det handlar om, bröstmjölken/ ersättningen är fortfarande den huvudsakliga födan.

jag tror du helt enkelt får ha lite tålamod, så små barn brukar vilja snutta så ofta och vara nära.

Tack för svaret Yodi. Hur länge är det då rimligt för en bebis att få panik utan mammas bröst? Jag menar, det är inte som att jag vägrar honom närhet och tutte övrig tid, och närhet får han ju när vi försöker natta honom också. Det jag vill är att han ska kunna somna själv, och somna om själv, utan mitt bröst i munnen...

Min lilla kille är drygt 8 månader och han äter inte mycket riktig mat, ett par matskedar gröt, lite frukt, några grönsaker och lite köttsmulor som plockmat till middagen.
Ingen välling eller ersättning. Resten amning. Han gillar att plocka och är intresserad av mat men det märks att han behandlar maten som en kul grej och inte som mat.

Vad gäller sömnen så samsover vi, enda sättet att få sova hela natten för oss. Vi försökte med spjälsäng och med babynest i vår säng när han var nyfödd, men inte ens då jag hängde över nestet så att han fick ha bröstet i munnen fungerade det. Han ville ligga nära nära. Så det fick han göra.

Nu vid 8 månader så somnar han ibland "själv". Han snuttar lite, rullar iväg en bit bort så att han bara har en fot eller en liten hand som vidrör mig eller sin pappa och så somnar han så. Sen rullar han tillbaka till mig när han vill snutta (oftast i sömnen). Jag bara halvvaknar då och somnar om fort. 
Men vissa nätter så somnar han med bröstet i munnen, tätt ihopkurad i fosterställning, ibland också med en liten hand krampaktigt hållandes i ett av mina fingrar. 
Hans behov av närhet varierar alltså från natt till natt. Oftast så är han i större behov av närhet då vi haft mycket aktiviteter på dagarna eller då något nytt har hänt.

Han spenderar det mesta av sin tid på dagarna i sjal eller i sele. Antingen hos mig eller sin pappa (just nu sover han middag hos sin pappa). Han har aldrig sovit själv på dagtid, vi har faktiskt inte ens försökt. 
I takt med att han blivit äldre så har han själv valt att spendera mer och mer tid på golvet med leksaker. Han kan både krypa och åla och han reser sig mot möbler och kan stå själv så han är inte alls "efter" eller bortskämd (som vi fått höra x antal gånger) av att bäras så mycket. 

Vad jag vill säga med vårt exempel är att ha tålamod och följ bebisen. Vi har inte läst något eller följer någon speciell skola eller något sådant, vi försöker bara lyssna på vad vår son behöver och ge honom det efter bästa förmåga. 
När det känns jobbigt för oss så kör vi mantrat att "småbarnstiden varar inte för evigt". 
Men nu efter mer än ett halvår så blir det mer och mer sällan som det känns motigt. Att ha bebisen på magen när man diskar har liksom blivit vardag nu.

det är naturligtvis individuellt, men för mina har dom börjat somna och somna om själva när dom har varit ett år.

sen har dom kunnat vara utan bröstet utan att få "panik" innan dess även om dom gärna har tagit alla tillfällen till mys,  vid ca 9-10 månader.

sen vill jag även tillägga att dom vid olika utvecklings faser har perioder då dom är mer närhets törstande.  några är vid tex ca 6 månader och nästa vid ca 10 månader.

Tack för era kommentarer!

Jag förstår att det bästa vore om man bara hade tålamod och flöt med... men livet ser inte riktigt ut så, inte mitt i alla fall? Det närmar sig jobbstart i sommar, 5v heltid som stressar åtminstone när det gäller matdelen.

Det är två olika saker, sömnen och maten, men jag upplever ändå att de hänger ihop, ju mer han ammar på natten, ju mer vill han ammas på natten.
Angående sömnen, han sov på mig de första månaderna, något annat gick inte för honom. För mig var det inget vidare, en enda ställning hela natten (liggammandes kan jag inte somna/sova som, så jag sov på rygg halvsittandes). Sen gick det efterhand ha honom stunder i nestet mellan oss i sängen. Efter det i spjälsängen bredvid sängen. Men fortfarande vaknar han varje-varannan timme och blir allt tyngre att plocka upp och ner. Sen provade jag metoden så som jag beskrivit i trådstarten, och det var helt gudomligt att se honom somna själv den första gången han gjorde det Lika fel kändes det sedan när han får sån panik varje gång jag försöker lägga ifrån mig honom. Alla bebisar får ju inte panik, det är ju som ni säger individuellt hur barn beter sig...

Angående maten, som jag sa, ju mer han ammas ju mer vill han ha. Och dagtid är det en sak, men på natten... Och eftersom han inte tar flaska dagtid (har hänt nån gång då o då, men har ingen direkt sugteknik) så är det bara jag som sköter den biten.

Så visst, man kan se till bebisens behov och bara flyta med. Men mitt behov är viktigt det med, för att orka. Jag kan inte vakna varje timme och plocka upp och ner i flera månader till, för att sen amma var till varannan timme även dagtid. Och eftersom han sover i sele eller vagn annars så kan jag ju inte "sova när han sover". Och i och med att det blev så bra där de första nätterna så fick jag upp ett hopp, och därför skrev jag här, om det finns någon därute som varit i liknande situation och har något tips.

absolut, faserna märks tydligt tycker jag!

Två timmars försök att natta bebis ikväll, med målet att han ska somna i sängen. Fick ge upp och låta honom somna i famnen, vilket såklart inte är fel, bara att det normalt genererar ett uppvak inom 5-30 min, och så fortsätter det i några timmar. Kanske han sover lite extra nu, men det har ju snarare med att göra att han är slut efter att ha varit ledsen. Vissa stunder blev han lugn i sängen, började jollra lite och det verkade som om det skulle gå, men sen vill han inte vara lugn längre (jag gör inget annorlunda utan finns där med honom hela tiden) utan sätter igång och gallskriker igen...

Finns det ingen som har något tips på hur man kan ge sin bebis lugn, utan att själv behöva ligga till sängs med honom tuttandes i flera timmar varje kväll?

Somnar han inte om du ligger nära honom? Min dotter brukar somna om vi ligger mot varandra på sidan och jag håller om henne plus att hon får hålla min hand. Ibland behöver jag buffa på rumpan också. Hon är 7,5 månader. Nu har jag inte alls samma problem som du då min dotter sover hela nätter och äter massa mat på dagarna och dessutom tar flaska. Jag slutade amma henne på hennes eget initiativ för bara några dagar sedan, men kanske värt att testa.

Napp kanske? Det har min dotter haft sedan hon var kanske tre månader då jag höll på att bli galen av allt snuttande. Hon tog den inte först men jag försökte flera gånger varje dag och rätt som det var så fattade hon vad den var till för. Bebisar har sugbehov, så är det bara.

När min dotter var yngre somnade hon också bara i famnen och vaknade när jag la ner henne. Det löste sig när jag värmde upp nästet med en vetevärmare och så la jag vetevärmaren som en korv runt henne. Lika varmt och skönt som i mammas famn!

Nu gör vi så på kvällarna att jag sitter bredvid dottern och håller hennes hand tills hon somnat. Är hon övertrött eller orolig lägger jag mig ner bredvid henne och håller om henne som jag skrev om i första stycket. När hon somnat går jag upp. Så här har vi gjort sedan hon var runt 5,6 månader.