Så rädd för missfall

O fy vad jag mår illa efter att ha druckit kaffe idag! Kunde inte dricka det med mina pojkar heller utan att må illa, något speciellt ni känner som gör att ni får illamående lätt?

Har nu ringt och bokat första ultraljudet :) 11 juni kl 11:00, är då i vecka 7+5 och borde kunna se hjärtat slå.

Börjar redan nu bli svullen om magen på kvällarna, oroar mig lite då jag ska gifta mig den 27 juni.. Kommer då vara i v 10 och hoppas att det inte syns något. Hur mår ni alla andra? :)

Vad jag läst så ska man kunna se hjärtat i vecka 6+, en del kan säkert det tidigare än så. Ser fram emot vul men kommer nog vara extremt nervös den dagen. Jag håller mig lugn så länge inga färgade flytningar kommer, vågar inte ens ha sex nu fram till vecka 12,vet att det inte kan framkalla missfall men för säkerhets skull så avstår vi ändå. Försöker som sagt att inte tänka så mkt på att jag är gravid utan leva som vanligt och det funkar bra än så länge :)

Nej sex ska inte kunna framkalla missfall men man kan få blödningar efter sex, så var det senast för mig och då visade det sig att det var missfall (inte pga sexet men blödningar kom efter det) och jag vill absolut inte ha några som helst blödningar för att kunna hålla mig lugn, vad dom än beror på :)

Jaha, var det dags för en nästan symtomfri dag. Har varken känt mig illamående, haft molvärk eller haft nåt vidare ont i brösten idag. Att det kan komma så här tidigt?

Det är livmodern som växer :) jag hade ganska mkt ont igår kväll plus att det kändes som mensen kom, men det var bara flytningar. Det här är min 7:e graviditet jag går igenom nu och har haft molvärk till o från alla gånger jag varit gravid.

Ja det känns i ryggen för mig oxå, kan stråla ner i benen ibland också :)

Men! Jag förstår dina tankar, tänker ibland likadant för att slippa bli besviken om det skulle skita sig.. Samtidigt kan jag komma på mig själv att fundera på barnvagn och andra barnprylar, redan liksom?! Jag tror allt kommer gå jättebra för dig, mig också och alla andra i tråden :) styrkekramar

Känner igen det där så väl. Min sambo säger bara att det blir som det blir, känns lite jobbigt att han klarar av att bry sig så lite, känns så iaf. Jag har berättat för min syster att jag är gravid, ingen annan. Har inte heller nån att bolla alla känslor med känner jag, är skönt att kunna skriva här :) vi väntar tills v 12 innan vi säger något, har ju som sagt vul inbokat den 11:e juni, tö kan boka in ett till i vecka tolv också för att vara helt säker. Så länge inga färgade flytningar/blod kommer är jag lugn. Längtar med blandade känslor till ultraljudet om några veckor. När hade du ditt?

Förlåt, råkade skriva 7 men menar att jag varit gravid 6 gånger. Gjorde en abort när yngsta sonen var 3 månader, hade alltså en 1-åring och en liten bebis hemma då, har bara 15 månader mellan mina barn. Ytterligare en till tätt hade inte gått för oss då. Kan ångra den aborten på ett sätt nu, speciellt när jag fått två missfall i rad.