hade ju vart bättre de väntade och tog ett bra direkt haha.
Tänkte jag uppdaterar lite redan nu. Inga mer färgade flytningar har kommit sen igår em, har molvärk och har idag mått rätt illa. Brösten är ena stunden jätteömma och nästa känns dom inte så mkt. Har kissat säkert 7 gånger idag redan :) är enormt trött. Tack vare allt detta så får jag iaf lite mer hopp ska testa mig på söndag igen och är det ett någorlunda starkt plus så vågar jag nog tro på att jag är gravid iaf.
En liten fråga bara: Det här med ömma bröst, är era ömma hela tiden eller har ni som mig lite fram och tillbaka? Vissa verkar ju ha så ont att dom inte ens kan röra dom men så illa har inte jag.
Känner igen mig i oron...den är sjukt jobbig. Hade två tidiga mf i v.5-6, första i september och andra i december. Började äta levaxin för sköldkörteln och blev gravid igen...blev gravid igen i februari och är nu i ca v. 16-17 :). Vi fick ett tidigt vul i v 8 för att kolla att hjärtat slog då min gubbe ringde och pratade om vår oro...bokade sen ett privat i v.14 för att se att lillfisen hade klarat sig över största riskveckorna. Jag tyckte det lugnade mig att ha små milstolpar (ul besök) att fokusera på...vet inte riktigt om jag har nåt bra tanketips. Hålla sig sysselsatt är bra. Storstäda, (med såpa då såklar ;)), jobba umgås med folk mm. Rekommenderar starkt att inte googla. Mina tuttar gjorde ont till och från. För det mesta blev de ondare ju längre dagen gick, på morgonen kunde de vara helt som vanligt och jag vaknade med lite småpanik de gångerna...
nä ju mer man googlar desto värre känns de, känns som att alla får mf och inte ett eller två bara lixom. Försöker att fokusera på annat men kvällarna är jobbigast. O hade ju så önskat jag kunde tänka att det kommer gå bra och att jag kunde njuta! Tack så jättemycket för ditt svar
Jag vet! Googlade nästan ihjäl mig ett tag där, pojkvännen fick sätta stop tillslut. Man kan inte påverka något alls ändå. I efterhand ångrar jag mitt googlande. Tror inte man blir glad eller mår bättre av att läsa om andras olycka. Vilken vecka tror du att du är i nu?
Hoppar in i tråden. Plussade i måndags, är i vecka 5 och bokade direkt in ett tidigt ultraljud på privat klinik då man inte erbjuds tidiga ul i mitt län. Nionde juni ska jag på vul och hoppas innerligt att vi ska se ett tickande hjärta. Känner precis som många andra, hur ska jag orka vänta med all denna oro? Jag fick missfall sjunde januari i v.9 där jag fick se embryot med armar, ben osv. En liten människoräka! Jag är livrädd för ännu ett missfall, vill bara att tiden ska gå så man kan "slappna av" lite mer.
jag har iallafall sluppit se, var dock bara i vecka 5 vid mina mf.
Ja, samma här. Jag har kämpat med att inte vara alltför ledsen (då det antagligen påverkar hur fort man blir gravid igen) men tog mig ändå nästan fem månader att bli gravid igen efter mitt missfall. Jag är i vecka fem, har lite spända bröst och stundtals lite illamående men inget markant. Har du symptom? Samma här, sambon går inte och bär på varken samma vilja eller sorg. Han har barn sen tidigare, det har inte jag. Sen slipper dom ju gå igenom en kroppslig process där man stöter ut nåt som man absolut vill ha kvar.. Det blir nog aldrig samma sorg för dom, och ibland känns det som en sorg i sig för oss kanske. Tvingade min sambo att se embryot trots att han kanske hade föredragit att slippa. Jag ville att han skulle se att det faktiskt var nåt, inte bara en massa blod typ. Men nu när man är gravid igen är han glad men jag är mest orolig typ. Det är svårt att glädjas när man är så orolig. Dock försöker jag tänka att det är barn jag väntar, inte missfall!
Hejsan!
På tal om symptom så är mina väldigt olika från dag till dag och från timme till timme.
Ena dagen har jag växtvärk i hela buken, nästa känns ingenting.
Ena dagen är brösten ömma, nästa inget.
Tror det är väldigt personligt och bara för att man inte har ett symptom betyder inte att något är fel :)
Jag vet många som gått en hel graviditet utan minsta illamående, växtvärk eller foglossning. Medan andra jag känner blivit sängliggandes från v 18 och sjukskrivna från jobb på heltid i v 20 så det är väldigt olika.
Tänk positivt. Och tänk så här: Vi som är här inne är rädda för missfall, vi blir alltså gravida, jag är inne på mitt 5:e + sedan sep 2014 och har 4 missfall bakom mig. Men jag blir gravid. Min kropp blir gravid. Nån gång kommer missfallet inte bli och vi får en bebis. De som inte lyckas bli gravid alls har inte ens nått dit vi når. Jag tycker t ex synd om min svägerska som försökt i snart 5 år utan att lyckats bli gravid en enda gång, de hittar inga fel på någon av de.
Nu säger jag inte att det ska gå så långt att man ska få massa missfall innan en barn kommer men missfallen sker oftast av en anledning som man kan motverka. Barnlöshet pga att man inte blir gravid alls kan vara desto svårare.
Kramar från en som hoppas få se ett pickande hjärta på tisdag! Gärna fler:P
Visst vore det perfekt jag ska ringa och boka ett på måndag tänkte jag så finns det ett mål! Ja i vissa stunder känner jag att det här kommer nog gå bra och i andra helt tvärtom så det är väldigt upp och ner haha. Men har fler symptom än vid missfallen så det är ju toppen!
Kunde inte hålla mig utan testa nu på em, bim-1 och har hållit mig i 2 timmar. Tror jag kan räkna mig som gravid :D