Någon som kan lugna mina nerver? Spotting dagen före TD med starkt Plus!

Åååh vad skönt att hjärtat pickade på!!! Vad glad jag blir! Det är sjukt tufft med dessa tvära kast fram och tillbaka mellan glädje och förtvivlan. Kanske kan du glädja dig med att du är gravid exakt just nu? Det är omöjligt att säga vad som händer imorgon, men just exakt nu är det bra :) Jag håller tummarna för att det fortsätter att gå bra. Skriv gärna om vad som händer nästa fredag också, vill gärna veta :) 

[quote=75479068][quote-nick]Cyanea skrev 2015-06-30 10:59:55 följande:[/quote-nick]

Åååh vad skönt att hjärtat pickade på!!! Vad glad jag blir! Det är sjukt tufft med dessa tvära kast fram och tillbaka mellan glädje och förtvivlan. Kanske kan du glädja dig med att du är gravid exakt just nu? Det är omöjligt att säga vad som händer imorgon, men just exakt nu är det bra :) Jag håller tummarna för att det fortsätter att gå bra. Skriv gärna om vad som händer nästa fredag också, vill gärna veta :) 

Hur känner du i magen? Jag är helt nojig och känner dragningar och pirr, jag mår ju väldigt illa så jag tuggar tuggummi dagarna igenom, det hjälper, jag blödde ju efter förra VUL så jag är rädd för det igen, men än så länge bra, men pirr, kanske könner efter för mycket. Har läst sådana här trådar då man sett fostret och sedan dagarna efter har det blött ut. Måste sluta noja!

Jodå, det drar. Jag har jättelätt att sträcka mig i magtrakten. Mår också jäkligt illa och oroar mig jämt ;) När det pirrar, sträcker, drar eller gör ont någonstans i magen brukar jag försöka peka ut stället för mig själv. Så gott som alla gånger sitter det på högra eller vänstra sidan, så då brukar jag tänka att det inte är livmodern ;) Kanske funkar att tänka så för dig också? 

Det är så väldigt förståeligt att du nojar. Vi har råkat ut för så mycket tråkigheter, vi som försökt så länge, så vi har liksom lite för mycket att förlora. När jag nojar för mycket brukar jag säga till mig själv "Du kan inte påverka det här. Det som händer det händer, och det är inte ditt fel. Det är så det går ibland, och du överlever det.". För så är det ju. Det finns inget vi kan göra, och det händer väl av en bra anledning. 

Jag tycker att du ska tillåta dig att tro på det fram tills motsatsen bevisat. Ta en dag i taget och säg "Just nu är jag gravid". Du behöver inte förbereda dig på det värsta, för du har redan hanterat det värsta hundra gånger om. Du kan den biten. Låt dig själv tro en dag i taget och hantera de problem som uppkommer när de kommer, inte i förväg :) (Mycket lättare sagt än gjort, men det känns så tråkigt att du ska behöva vara så orolig hela tiden <3 ) 

Ja du har rätt, jag tror jag tänker för långt fram, t.ex. att det ska vara kvar och växt till nästa UL, då blir tiden en plågsam transportsträcka, man kan ju inte skydda sig mot det värsta, det blir om det blir, men man försöker hitta kontrollen över det faktiska som läkartider etc. Vi går på semester nästa vecka, ska försöka fokusera på det så länge.

Det låter som att jag inte gör likadant, vilket är helt fel. Jag känner precis som du. Jag är jätteorolig, hela tiden, och tiden går så väldigt långsamt. Jag tror att det är därför jag försöker få dig att inte noja ;) 

Var på inskrivning på MVC igår. BM förstod att jag var superorolig så hon skickade mig vidare till läkare och ultraljud. Första gången med vanligt ultraljud, och visst såg vi miraklet! Den lilla Kotten sprattlade som galen, det var underbart att se! 

Läkaren sa att det självklart finns en liten risk att det inte kommer att gå, så är det ju, men har man sett hjärtat och fostret sett normalt ut så är det väldigt liten risk att det ska gå fel. Jag försöker ta en dag i taget och pusta ut att jag passerat ännu en. Det hjälper inte mycket, men lite. En dag är ett jättekliv jämfört med innan man ens lyckades bli gravid. 

Semester kommer ju bli underbart! Kanske ska ni planera upp lite trevliga saker på vägen som du kan hänga upp dig på istället för barnet? :) 

Är nu i v 10 (9+1) och allt såg normalt ut på UL, den har växt som den ska och jag är glad.

Skönt att höra - jättegrattis!!! :D 

Fy, var på en marknad och känner någonting vått, hår in på toaletten och det är blod överallt och en klump i toaletten, jag tar upp den med händerna och bara skriker nej, min dotter var med och allt är kaos. Åker in akut till Norrköping, jag är samlad men väl på sjukhuset bryter jag ihop. De hjälper mig snabbt, först ser jag ingenting, det är tomt, men efter några evighetslånga sekunder ser vi graviditeten, fostret, hjärtat och rörelse. Den här graviditeten är den mest skrämmande jag haft. Är fortfarande osäker om jag drömmer eller om det är en mardröm. Nu i efterhand kommer jag på att jag blödde efter förra ul (gjorde ju ett igår) och jag har haft svsmpinfektion, kanske slemhinnorna är känsliga, sedan är det nog nu jag skulle haft min andra mens, så kanske det är det. Jag kommer inte kunna slappna av denna graviditet.

Men fy!!! Din stackare! Vad traumatiskt :( Skönt att det inte hänt något med bebis, men det vore ju fantastiskt om du kunde få en bra förklaring på vad det är som händer. Det kan säkert vara så som du skriver. Det eller lågt liggande moderkaka. Inget av det är ju farligt. Bra att du åkte in och kollade dig så du inte behöver oroa dig. Hoppas att du kan slappna av lite grann i alla fall så du inte oroar dig konstant <3 KRAM!!! 

V 12+0, Gynnakuten Norrköping del 2, allt bra, blödning i natt... Jag håller på allvar på att förlora förståndet.