Avsaknad av spermier
Jag är 28 år.
Ah okej på så vis. Läste att letrozolen kunde ge tunn slemhinna, gör det att det inte fäster? Vad gör Gonal-f:en? Inte insatt :)
Jag är 28 år.
Ah okej på så vis. Läste att letrozolen kunde ge tunn slemhinna, gör det att det inte fäster? Vad gör Gonal-f:en? Inte insatt :)
Gyn ser hur slemhinnorna är vid undersökning eller? Hoppas du får testa på det nästa gång nu :)
Han tror att eftersom spermierna redan har frysts, tinats och sedan frysts igen är det dålig kvalitet på dem. Men jag tänker att det kan ju också vara så de spermier som klarar allt det är extra starka!
När vi blir kallade på återbesök tänkte vi fråga ifall min man får lämna ett nytt spermaprov. De har ju hittat spermier i testikeln vid micro-tese och spermaproduktionen går ju upp och ner hela tiden, så även om de bara skulle hitta några spermier i utlösningen skulle det göra vårt liv mycket lättare! Jag undrar bara hur länge det dröjer innan vi blir kallade, kliniken har stängt nästa vecka också, men det kanske dröjer lång tid ändå (inget hittills har ju gått snabbt).
Ja precis, vi har förbrukar två av våra försök (på första försöket ett ET och ett FET, på andra försöket bara ett ET). Jag vet inte hur länge vi kommer försöka. Vi har pratat med Carlanderska om vårt sista försök inte lyckas, men det är ju mycket pengar...
Ett år är helt otroligt lång tid! Stackars er! Stackars oss alla... Hur är det med magen? Hur går det med bröllopet, det är väl snart?
Jag upplevde långa protokollet jobbigare än korta, men av någon anledning mådde jag sämre efter ET när jag gjorde korta. Inget av dem var ju speciellt roligt, men i slutändan hoppas jag verkligen att det kommer att vara värt det...
Åh vad roligt att det äntligen är din tur! Hur blev det med allt, skulle du göra några insemineringar eller kör ni på IVF direkt?
Vi kommer att göra ett nytt inseminarionsförsök den här månaden och går det inte vägen så blir det ivf nästa gång.
Hamnat i en liten svacka och mår rätt psykiskt dåligt av allt det här plus att det händer massa andra grejer i mitt liv. Blev så besviken på en familjemedlem som inte riktigt kan förstå att jag inte orkar träffas just nu längre än en kort stund. Hon anser att hon och hennes partner har det lika jobbigt eftersom dom också försöker med ivf just nu. Men grejjen är att dom har 3 (!) barn totalt, varav ett gemensamt. Jag förstår att dom också har det svårt men min situation är väl inte samma! Jag har inga barn och just nu känns det som jag aldrig kommer att få några heller.
Det är tufft just nu. Hoppas ni kämpar på där ute...
Serien var ju ändå ??tung? eller vad man ska säga och jag grät massor! Men just själva alla känslor runt omkring en sån här process som de beskrev kände man igen sig i. En del iaf.. Jag har också alltid sett mig som en yngre förälder med minst 3 barn. Det gör ont att veta att vi tillsammans inte kommer lyckas leva upp till det. Men på ett eller annat sätt kommer alla lyckas, jag går med den inställningen iaf! Det är så psykiskt påfrestande bara att ta sig dit tar så lång tid...
Vi har gjort 3 insemineringar i Danmark för ett par år sen, och 3 insemineringar i år i Sverige. Planerar som sagt ett till den här månaden och går det inte vägen blir det ivf. Men då har vi valet att antingen få byta klinik (till ett universitetssjukhus) med väntetid eller vänta till årsskiftet då vår klinik får göra ivf med donerade spermier (i dagsläget får dom bara göra ivf om man har egna spermier). Så jag vet inte hur det blir.
Jobbigt att din man inte har lika bra koll som du. Man är ju två i processen. Min kille är faktiskt väldigt insatt, mer än mig skulle jag vilja säga. Du får lägga fram lite info vid hans sängbord så kanske han läser vid sängdags ;)
...Och jag är inne på andra sprutdagen! Mina äggstockar måste fått sig en chock för jag har ont i magen redan nu. Vägen mot ett barn har äntligen börjat. <3
Verkligen kul att så många är i gång! Spännande att följas åt