k85 skrev 2019-02-06 17:51:21 följande:
Tack för ditt svar, hjälper oerhört att höra att det är stor skillnad! Jobbigt för dig att det inte fungerat ännu med insemination.. Förstår att det måste vara oerhört jobbigt, speciellt om du är spruträdd. Får du nån hjälp med den rädslan? Tänker kbt typ? Har du hormonbehandlats inför inseminationerna?
Orkar du svara på fler frågor? Hur fungerar det när man väljer donator? Tittar man på bilder av en vuxen man eller som han såg ut som barn (det sista känns betydligt bättre) eller säger man typ; vi vill att han ska vara 1,8, ha brunt och lockigt hår osv..? När du säger det så känns det ju sådär att någon ska välja åt en, tänk om den personen väljer "fel" avsiktligt eller oavsiktligt..? Hur vet man vilken klinik som är bra, vilka är bra? Hur mycket kostar det per försök?
Stor kram till dig, vilken kämpe du är!
Man går in på sidor på nätet där man köper spermier, tex cryos. Och där kan man välja utifrån hårfärg, ögon, längd osv. Vissa har bild på sig själva som barn.
I början kändes det jätteviktigt att få välja själv och vi la mycket tid på att välja rätt. Men med tiden känns det viktigare att det blir ett barn i över huvud taget. Jag litar på min läkare att hon väljer utifrån våra förutsättningar. Vi går hos Livio och just nu får inte dom utföra ivf med donerade spermier (endast universitetssjukhus får göra det) så vi har valt att vänta tills dom fått igenom tillståndet (dom fick ansöka vid årsskiftet). Jag tror jag behövde pausen också. Det här tär på en psykiskt!
Men viktigt att komma ihåg är att när vi väl får bli föräldrar, hur det än går till, så kommer den ungen bli helt sjukt älskad och min kille kommer bli världens bästa pappa oavsett om vi använt hans spermier eller någon annans.
Jag försöker vara positiv, men ibland är det svårt.
I Sverige får man 6 inseminationsförsök (eller 2? Ivf) gratis via landstinget efter att ha haft div kuratorsamtal osv.
Jag har fått lite olika behandlingsmetoder inför mina inseminationer men inget har funkat. Det är svårt för dom hittar inga fel på mig, det vill sig bara inte. Kommer inte ihåg vad det kostar att bekosta försök själv, det beror nog på klinik. Men hittills har vi nog lagt runt 60.000 på inseminationer och spermieköp/frys osv (när vi var i danmark för några år sen). Plus resan dit och tillbaka såklart (vi bor i dalarna). Då tog vi lån. Vet inte hur vi gör den här gången, men det får lov att gå. Man har inget val. Men min rekomendation är att du börjar med den svenska sjukvården. Jag har varit mer bekväm att få prata mitt eget språk och att förstå vad läkarna säger helt. Men det är ju olika hur man känner med det.