Avsaknad av spermier
Vad härligt att höra är det finns fler i samma sits! Tycker mest man får höra om kvinnlig infertilitet (kanske för att kvinnor är mer öppna om det?), även om manlig är ungefär lika vanlig. Vet inte hur många gånger jag fått höra att "jamen tänk inte så mycket på det" och "det är jättemånga som blivit gravida så fort dom påbörjat utredning". Som att det skulle hjälpa oss? Nu har vi (mest jag kanske...) varit ganska öppna med vår situation och min man tycker det stundtals är ganska jobbigt att familj och vänner vet medan jag ttycker det är skönt! Då slipper man som där korkade påståendena. Min bästa vän och hennes sambo började försöka samtidigt som oss och där tog det sig direkt. Deras fyller 1 snart och även om det blir jobbigt för oss är det ändå skönt att ha någon vän som har varit med hela processen och som man kan ventilera med. Och mysigt att få gosa bebis. Iaf när det är någon nära väns, andras kan jag typ må dåligt av avundsjuka av att se ibland...
Vi började försöka juli -15, sökte hjälp privat jan-16 och redan i mars tror jag han gjorde biopsi. Sen höll vi ju på å vela lite med carlanderska men pga ekonomiska skäl med det micro tese på ackis istället. Då han helt och totalt avsaknar spermier så var ju möjligheterna ganska små att hitta något även för någon så erfaren som personalen på carlanderska så kändes som att det inte var värt att lägga massa pengar där också.
Sjukt mycket konstiga och jobbiga tankar som snurrat senaste året så det är ni inte ensamma om! Mitt tips är att söka upp kurator/psykolog som jobbar med ofrivilligt barnlösa. Det hjälper mycket!