Avsaknad av spermier
Hej!
Ville bara berätta vår historia. Vi försökte bli gravida för 6? år sedan. När det hade gått nästan ett år tänkte jag kolla upp varför min mens alltid hade varit så oregelbunden. Jag trodde inte riktigt det betöd något, tänkte mer att det var ett sätt att testa möjligheten att få påbörja fertilitetsutredning snabbare än efter 1 år av försök. Tog sambon med till kliniken. Läkaren konstaterade med ultraljud att jag har PCOS, enligt henne ett klassiskt fall, och hon tyckte att vi skulle kolla sambon också. Jag fick Pergotime så länge och sambon gick och lämnade spermprover. Senare damp det ner ett brev om att de inte hade hittat några spermier. Sambon blev förkrossad. Han fick en remiss till en androlog och där tog de blodprover. Sen kom vi till samtal där de berättade att han har Klinefelters. Vi kom fram till att det inte var värt att försöka med biopsier, både för att då lät det som att det stort sett aldrig hade hänt att man hade hittat spermier, samtidigt som sambon inte ville riskera att ge Klinefelter vidare till sitt barn. Vi undersökte därför donorinsemination. Innan svaret på spermieprovet hade sambon frågat om jag såg spermiedonation som en möjlighet (innan vi visste att där var något fel) och då kunde jag inte tänka mig det. När vi sen fick svaret kände jag plötsligt att då var spermiedonation inga problem, bara vi fick barn. Vi valde CFC i Danmark då där var 1-2 års väntetid i Sverige, man kunde inte välja anonym donor, och enligt folk härinne kunne man inte ens välja utseende på donatorn så denna kunde likna sambon. Dessutom var de just på CFC också experter på PCOS. Jag ringde dit och vi kunde komma dit redan efter min nästa menstruation. Sen blev det hormonpiller, ultraljudkoll av äggens storlek med jämna mellanrum och när de hade rätt storlek gav jag mig själv en ägglossningsspruta och inseminerades 1-2 dygn efteråt. Vi var beredda på att det kunde ta många försök att bli gravid, men till vår stora förvåning blev jag gravid på första försöket! När jag var höggravid ringde de om att nu hade det blivit vår tur att komma till samtal inför insemination. Kunde bara svara att det behövdes inte längre ;) När det var dags för syskon lyckades vi i andra försöket! Vi vill gärna ha ett tredje barn en gång, men vi har bara 1 försök kvar i spermiebanken och donatorn har slutat donera, så jag funderar en del över ifall vi inte lyckas i första försöket, då blir inte barnet helsyskon med våra två barn, vilket känns sådär. Att det sen blev funktionshinder och barncancer är sånt som man riskerar när man väljer att skaffa barn.