Nygravid med första barnet - någon som vill följas åt?
Migas skrev 2015-09-18 10:46:49 följande:
Det är så klart att det kan vara något sådant också, skönt att smärtan verkar har försvunnit nu.
LMG skrev 2015-09-18 00:46:31 följande:Den här dagen tog en väldigt oväntad vändning då min sambo nu helt plötsligt ballat ur och lämnat mig. Han sitter just nu och skriver att jag ska "lösa problemet" alltså göra en abort.. Att jag är dum i huvudet som inte fattade från första början att han inte ville ha barn. Fast han senast igår sa att han älskade barnet och längtade jätte mycket, han har liksom vart och köpt spjälsäng och allt.. Är i vecka 18 och känner mig helt förstörd och vet ärligt talat inte vad jag ska ta mig till :(
Oj, vad plötsligt beslut från hans sida. Ursäkta om jag frågar men har ni haft något större bråk igår eller senaste tiden som han nu har hunnit fundera på och kommit fram till att förhållandet inte fungerar och det är därför han inte önskar barnet längre? Jag menar han kanske först nu har insett problemet och därför uttryckt positivitet och glädje tidigare. Eller vet du om det hänt något annat i hans liv på sistone som fått honom att fundera kring det just nu?
Har han på något sätt antytt/sagt tidigare att han inte vill ha barn, eller kom det helt från ingenstans? Anser dock att även om han inte känner att han kan vara tillsammans med dig så borde inte en abort i den veckan vara första tanken heller. Tycker han det är för tidigt på grund av er ålder eller på grund av hur lång tid ni har varit tillsammans? I vilket fall som helst så tycker jag att det låter som en konstig vändning att nu i vecka 18 inte önska ett barn som han tidigare varit helt positivt och längtat efter.
Förstår att du är chockad och inte fattar någonting, men det är nog lika bra att ställa in sig på att gå vidare i livet själv och se det som en bonus om han trots allt på något sätt vill delta i barnets liv eller ditt om du själv önskar det efter detta.
Är dock övertygad om att du kommer att klara detta galant ensam om det nu blir så. Jag tror att barn till ensamstående i många fall har ett bättre liv än de barnen där båda föräldrarna bor tillsammans men kanske inte borde vara tillsammans. Är du lycklig och mår bra så är jag övertygad om att ditt barn kommer att göra det <3
Vi har inte haft nått riktigt bråk den senaste tiden. Han tycker det är för tidigt pågrund av ålder och för att vi inte hunnit vara tillsammans så jätte länge. Förstår bara inte varför han inte kom med detta tidigare istället för när jag redan hunnit gått till vecka 18.. Och när jag frågar honom det så säger han bara att det är jag som är dum i huvudet som inte fattat tidigare att han inte alls ville ha det här barnet från första början. Men om han känt så hela graviditeten hittills så förstår jag bara inte hur han kan ligga och pussa på magen, säga att han älskar barnet och aldrig skulle kunna lämna oss, han har varit med och bestämt namn, typ nästan gråtit av oro när jag fick blödningar under graviditeten för vi trodde det va missfall, han har suttit och sagt hur glad han är att det är jag som kommer bli mamman till hans barn och en massa mer saker.. Sen kommer det här som en riktig käftsmäll liksom. Har bara så svårt att förstå hur man kan göra såhär mot en annan människa och sen låtsas som ingenting och fortsätta leva sitt egna liv utan att ena bry sig om oss, är så ledsen och stressad så vill bara lägga mig i sängen hela helgen :(